Från lusräkning till textilslöjd, SO, matte, engelska, svenska....ja, nu är jag lärare som lite omväxling.
Mitt första uppdrag var att fingervirka med mellanstadieeleverna.
Det gick fantastiskt bra.
Jag kollade en engelsk videosnutt på youtube 10 min innan lektionen o fick mig en snabbkurs.
Trodde jag nästan hade koll på det men den enda varianten av fingervirkning som fanns att hitta var med hjälp av alla 5 fingrarna, aningen mer avancerad än den mina barn knåpade ihop kilometervisa maskar av när de var små.
Det som är så himla härligt med att va lärare är att jag alltid får veta "inifrån mitt huvud" just innan jag går in hur jag ska gå tillväga, vad jag ska göra o på vilket sätt.
Aldrig nånsin behöver jag oroa mig eller så, jaja det är inte precis min grej att oroa mig heller, det vet du ju sen innan...
Ekorren o jag var på sportaffären för att kolla om en tung rockring kunde vara ett passande redskap i den ständiga jakten på en midja...hon prövade lite av varje...
Hennes "minsting" Linnéa "Limpan" kom med sina lilla Fina o hängde på vår skogspromenad, full fart yvar stock o stain...i den kyliga hösteftermiddagen.
"Lilla" Tingeling tar mesta platsen i soffan men Vincent får en liten hörna att ligga på han också.
En vovve saknas på bilden, Stumpen som var på sitt gräva-upp-ben-å-flytta-dem-o gräva-ner-dem-igen-jobb ...typ som ett hunddagis kan man lugnt säga.
Poliskonstaplan Sot har mycket att stå i...
En dag lunchade jag med en av mina bästa vänner som hade en fått ny liten vovve i familjen, lilla Bella....som Sotan som vanligt gjorde sitt bästa för att "uppfostra".
Ta det lugnt nu, det är bara "Avund" som poserer i sin festdress.
Högbyskolan i Hemse blev ett kärt återseende o jag fick en hjärtlig kram av Carina på expeditionen som trodde jag var kvar i staterna.
Många elever ropade efter mig i korridoren:
- WOLFIE, minns du när du lärde oss dansa vals i Havdhem i våras?
-Wolfie, visst var du här när vi hade idrottsdag i vintras o åkte skidor?
Någon hade ont i nacken o jag började snurra med min Amegastav, o snart var det en hel hög med elever som ville bli "snurrade" för de hade ont både här o där o ville inte ens gå ut när lektionen var slut.
I korridoren hördes det: Alltså vår vikarie va, hon kan fixa en massa magiska grejer typ va, när man har ont o så alltså, hon har en grej hon snurrar med, ascoolt o du det funkar allså, jag lovar det funkar, hon e fan grym asså!
Jag det betyget blev jag minsann stolt över, å det kom från högstadieelever...inte lätta att impa på minsann....
Fina tavlor pryder korridoren...
Ekorren fick en idé!
Jo, det hände ganska ofta att vi får sånna.... ;O) Det är invigning på en ny krog, gamla Longhorn i Visby , du vet...vi kan väl gå dit...det är liveband som spelar o de verkar bra...
Jodå, sagt o gjort, efter en välbehövlig Ekorrlur ruskade jag grantoppen så hon vaknade strax efter 7 på kvällen, o vi svidade om o sminkade oss ännu vackrare...o drog mot city på torsdagskvällen.
Vi kikade in o tittade på varann, klev in genom dörren o klev ut igen...kändes ine som om vi platsade där....så
- ändrade planer...vi travade vidare o kom då till Creperiet i gamla strykjärnet....där vet vi att det är massor med mys inne.
Atmosfären är varm, balanserad o hjärligt välkomnande, så... vi kleiv pa.
Små fina ordspråk pryder väggarna tillsammans med svartvita foto o ljus av alla de slag.
Ekorren deklarerade, - Här skulle jag gärna bott!
SÅÅ himla mysigt! Å vargkompisen höll med, inga tveksamheter på den punkten, lite originellt för att va vi, samma smak för en gångs skull....wao!
Vi började med en bovete galette med ost, räkor o creme fraishe...mmmmmmmm
som vi delade systerligt...
Jag slog till, tränade mig på att njuta av att leva i överflöd o beställde in ett glad fin cider som hetter Brut i efternamn...
Det kändes vekligen hellyxigt att sitta o njuta av allt detta goda med smaklökar, öron, ögon o alla sinnen, o en helt vanlig kväll blev en helt ovanligt lyxig o minnesvärd tordagskväll...
När vi avnjutit o gotteligottat i oss den fick vi pausa lite o prata mer liv o lust, innan vi orkade ge oss på GRANDE FINALE!
GINO - med banan, jordgubbar, rostad kokos, vispgrädde o vanlijglass,,,,fattaru hur gott det var??? VAVAVAVA??????
Vi tränade varje tugga på att kasta i oss den så fort det gick för det gick inte att motstå, medan vi samtidigt tränade på att tugga såå långsamt o njuta med varenda smaklökis så mycket det bara gick för att den liksom skulle vara forever...nu lyckades vi inte få till det sista men....ojojoj, balsam för kropp o själ, nästan lika bra som....haha....där får din fantasi jobbe lite, hihi...
På en liten hylla bredvid oss med 2 tjocka svarta böcker som det stod KÄRLEKSBOK på.
Nyfiket började vi bläddra i dem o fann massor av fina kärleksförklaringar av gäster från hela världen till maten, själva creperiet men mest till någon de älskade o ville framhålla.
Här med de kloka orden: "When you make peace with your self, you make peace with the world."
Dessa fantastiskt visa ord kommer jag att följa upp strax....vackra, inte sant?
Dessa orden möts man av i den minimalaste lilla hall man kan tänka sig...när man kliver in o man får dem med sig när man går hem, tänkvärt...
Stenkyrka kyrka får vara symbol för nästa händels idag fredag.
Den 8 september lämnade Eva Hammarskjöld jordelivet o började sin själsresa på "anrdra sidan".
Dessa ord var tryckta på framsidan av agendan;
- Ett ensamt hästspår som slutar
vid plötsligt svikande brant
där vindsliten fura lutar sig över klippans kant
vad stjärnorna blinka kalla,
hur skymmande skogen står,
hur lätta flingor falla
på översnöade spår!
Eva var ute o red på sin häst när den blötsligt blev sjuk, föll i ett dike över henne o dog.
Hon var en fantastisk kvinna som som trots att vi inte träffats så ofta vekligen fanns i mitt hjärta.
Jag homeopatbehandlade båda hennes hästar för flera år sedan då de båda led av hälta som en svit efter fästingbett.
Båda hästarna blev helt friska o hon var så glad o nöjd.
Hon hade väldigt bra kolla på sina hästar o på allt annat också.
En kvinna som verkligen värnade om, ville o genomförde förbättringar o förändringar i människors liv genom sitt jobb som sjukgymnast o distriktare på Previa i Visby,
ryttare o inspirerande eldsjäl i Stenkyrka bland såväl unga som äldre, medlem i en bokcirkel där det nu gapar ett stort hål.
Naturligtvis också en mycket älskad hustru, syster, mamma, farmor o mormor...
Barnbarnen sjöng Gud som haver barnen kär....rörande vackert i kyrkan...
Prästen Eva höll en mycket fin o kärleksfull ceremoni i en fullsatt kyrka.
Eva, denna försynta men ändå så kraftfulla visa kvinna, var så ödmjuk o respektfull,
å man bara trivdes o mådde gott i hennes närhet.
Vi vet inte när det är dags att vandra vidare så det är viktigt att leva sina drömmar, säga viktiga saker till älskade människor, göra saker vi njuter o mår bra av, o inte skjuta på viktiga saker.
Tillåta oss att leva här o nu, njuta, älska o bara vara!
Min sanning är att kroppen är själens boning.
När kroppen dör, frigörs själen för att ta sig vidare till själslandet, rannsaka jordelivet o finna ut när det är dags att ta sin boning i en ny kropp för att åter lära nya saker här på jorden.
Själen är evig o kan inte förgås....
Idag är jag tacksam över att jag finns här på jorden,
mår bra,
mina fina, friska o härliga barn(barn), släktingar o vänner,
samt över att jag gör mitt bästa för att leva mina drömmar.
Wolfies tips: ta en stund varje dag, kanske innan du somnar o tacka för allt du kan komma på just då....ju mer vi tackar, ju mer får vi att vara tacksamma över!
Jag ber DIG:
Tänd ett ljus för Eva i kväll o skicka kärleksfulla tankar till hennes nära o kära!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar