Salv- o creme kok.....med bra ingredienser

Massor av cerat o ringblomssalva samt mormorscreme har det blivit idag.

Bivax och olivolja måste smälta samman för att sen röras tills det blir ganska svalt o kan hällas i burkar. 
Tar en stund, tränar mitt tålmod...fniss....

Så här nyttig, utomordentlig salva blev det....bra till det mesta, eksem, brännskador, självsprickor, torr narig hud, nariga babyrumpor, blåsor, sår av alla slag...har man börjat använda den kan man inte va utan...

Alla redskap måste steriliseras ordentligt och de används bara till salvan. 

Sen blev det goda leftovers från igår, nyttigt o  mumzigt värre....

På eftermiddagen var det dags för mormors creme med ros o lavendeldoft. 
Den är ju mer till för att smörja sig med som en hudcreme, inte bara på utsatta områden, utan all over....alla ingredienser är "miljövänliga o hudvänliga" och inte testade på djur.


Här måste man smälta i 2 omgångar, en fettfas och en vätskefas, sen ska fettfasen röras ner i vätskefasen och blandningen ska röras från 70 gr som de är från början, till ca 33 grader, då det är dags att tillsätta de eteriska oljorna, som är flyktiga o inte tål värme.

Tänk dig en sniffning i en av din mormors byrålådor där hon förvarade sin parfymflaska....du som är lite "mogen"  ;O) , o du kommer att minnas ros o lavendeldoft...som en mormorsdoft....old days sniff....hihi 
DÅ vet du precis hur det doftar på huden när du smort dig med Mormors creme!

Den lilla, stackars minimala magra kissen, fniss, kom in o dunsade omkull i en hög på golvet...han är den smala av de 2 huskatterna.....kan inte tro det går nån direkt nöd på dem... ;O)

När du köper ett lypsyl i affären är det gjort på en bas av mineralolja, vilket innebär att basingrediensen är petroliumbaserad....inte så värstandes nyttig med andra ord. 
Lypsyl är därför beroendeframkallande, vilket är tillverkarens syfte, då de kan sälja mer o basen i lypsylet är billig...
OM du vet hur olja reagerar när den kommer i vatten.....det har du nog sett, ett oljeutsläpp i havet.....det blir en skimrande hinna på ytan....likaså funkar detta.
Lypsylgucket lägger sig på läpparnas yta och lurar huden att tro att den inte behöver producera nån egen fukt....ju mer den används, ju mindre fukt producerar huden o du måste snart leva med lypsylet i handen, speciellt vintertid.
När man i stället använder en organisk olja som bas, går den in i huden o mjukgör, ringblomman som är läkande o hudregenererande, vilket innebär att hud som är skadad, repareras och ärrbildningen minskar, men den stör inte hudens naturliga fuktproduktion. 
Kolla på allt du köper o smörjer in huden med så innehållet inte är mineralolja! 
Vi tar upp ALLT vi smörjer på huden, in i kroppen. 
OM du doppar tummen  i spillolja från en gammal motor,( dvs du kanske är en helt vanlig bil eller trakormekare), kan man efter 4 minuter mäta upp höga halter av giftet i blodet i stortån!
ALLT du smörjer på huden ska vara så ofarligt att du kan äta det!


Idag är jag tacksam för att vi: hunnit avhandla massor av ämnen,
skrattat så vi legat dubbla åt våra knasiga idéer o snabba ämneskast, 
fått gjort massor av ringblomssalva, kräm och ringblomscerat....


Wolfies tips: Kolla alltid på innehållsförteckningen på det du köper, om det ska ätas,
                           eller smörjas in så ska det vara bra för kroppen, 
                               det spar dig mycket lidande i framtiden, 
                                          Å DU ÄR VÄRD DET BÄSTA, 
                                             VÄRD ATT VA FRISK!

OM beröm,återförening, älskad, fantastisk o "packad"

Klockan ringde 8, så jag masade mig upp o gick en promenad med systers vovvar i storstaden...fixade frukost åt henne o skrev bloggen. 
Dags att packa o dra mot NOrrköping för att lasta bilen med mer av mina prylar, sen mot Älmhult. 
Coolt köra bil igen....det var ett tag sen.....20 mars typ...


Pratade med några av mina vänner jag inte haft kontakt med under mitt USA äventyr. 
Härligt att ha så många goa, superpolare!
Pratade också med min lilla "extramams" Leena Palmgren!
Hon är otrolig på att peppa mig o när vi pratar så får hon mig att känna o tro att jag är en galet positv människa som klarar allt, på ett sätt som ....ja....som om jag var den enda i världen som kunde klara av liknande bravader med ett leende på läpparna, för det mesta.
Fast jag är ju bara jag, gör ju bara allt på mitt sätt, inget speciellt i det egentligen, tycker jag....om alla var lika enkla o lättsamma som jag skulle det vara mycket mindra strul i världen....tänker jag ofta. 
Hur som....det är härligt att bli uppskattad på det sättet av en "mamma" och jag gör mitt bästa för att ge mina barn detta, jag är ju verkligen stolt över allt de lyckas med o för vilka de är....älskar dem både för vad de gör och framförallt för vilka de är!!


Ringde också mitt gamla jobb sen förra sommaren o de kom fram till att de ville ha en tornado några veckor även denna sommaren. 
WAO, GREAT, börjar på mån 11 juni, YES!
Ska få bo hos min son Emil i Vellinge, som ju flyttat till egen lya, samt ibland hos min goa bror med fru i Lund, riktigt nära Borgeby o Sotan kan va med på jobbet varje dag, superbra! 
Tänkte lära Emil like kockande, men han tyckte att han hade ju Gorbys eller nåt redan, men jag ville han skulle va nyttig....jag har faktiskt cocktailtomater hemma var kommentaren! 
DET är stort för min antigrönsaksätande som vill jag lova!


Var förbi  min gård i Vederslöv. 
För varje gång jag är där blir det ännu starkare att vi är klara med varann, gården o jag o nu ska nån annan glad "Nisse" ta över....
Hus ska inte stå tomma, nån ska bo där o ta hand om dem, fixa o dona med hus o trädgård, annars tror jag inte husen trivs....


Långt om länge var jag framme i Älmhult.
Tror du min lilla Sot blev galet glad, lika glad som sin matte över att äntligen återförenas, hon var ur sitt skinn o under mitt o så ett varv i trädgården o tillbaks igen, upp i nasiktet, pussades o klängde, min lilla skrutta!!!


Helen var "tajmat" klar.. och det blev genast käk, ungsbakad lax med nån smarrig nötröra, sallad, o räkor i smetana med ett glas, jaja, några glas vitt, lika smarrigt som igårkväll typ, då det blev rökta räkor och smarrig lax i en sallad....samma innehåll men olika smak o mmmmmm så gott!
Jistus vad vi pladdrade, kul när man är live igen liksom. 
Vi har en helt speciell förmåga att byta ämnen hit o dit, in i det ena o sen utan förvarning på ett nytt ämne o oftast hänger båda med i de supersnabba svängarna.
På några minuter kan vi avhandla allt från homeopatmedel, hus, resor, nya vänner, nageltrång, mens, struliga människor i livet, nyttig mat, djur o barn...hejfadderittan....


Hela kvällen har jag packat om alla väskor, kassar, o rubbet jag förvarade i Norrköping.
Imorgon är det uppstigning 8, oups, det är snart, o den där jetlagen har inte infunnit sig än...som tur är, går på högvarv....ännu.... ;O)

                    Detta är "min låt till mig själv" - jag delar den mer än gärna med DIG - 
                                 YOU ARE AMAZING JUST THE WAY YOU ARE!




Idag är jag tacksam över: allt som Jocke gjort för att underlätta mitt liv,
för alla som är glada äver att jag är tillbaks o vill träffas snarast,
för att jag snart har allt i ordning o nerpackat, 
för att jag fått jobb,
för att resan gått bra,
för att jag får förvara mina saker här o för att min Sota är helinackorderad o lycklig här, 
för att jag är så galet pigg o glad!


Wolfies tips: när du får beröm av någon, sug i dig, ta åt dig, njut av alla härliga ord o känn                                 dig ...........................HELT FANTASTISK,DET ÄR TILLÅTET,  DET ÄR DU VÄRD!!!

Svettigt äventyr, tillbaks i kalla Sverige igen....

Jag blev skjutsad till flygplatsen och snubblade in med mina fetpackade bigga suitcases.....blev hänvisad till Uniteds kö o ställde mig snällt o väntade....men efter 10 min hade jag kapitulerat inför känslan att jag stod i fel kö....började kolla med folk i kön....nej inte här i kön längst ut i kanten skulle jag vara, fick jag veta, utan in i fållan innanför avspärrningsbanden som en annan ko i vaccineringskön...med mina 3 väskor, datorväskan (som var fullpackad till bristningsgränsen med tunga saker, för den väger de ju inte) och handväskan på axeln (båda kändes som de vägde runt ett ton) likaså handbagaget...där fanns alla tunga saker.....
När jag masat mig in genom alla krumelurer....helt genomsvettig, insåg jag att jag ännu en gång var på fel ställe, skulle vara helt på andra sidan incheckningsdisken, där var economy .....bara att ta rulle igen med ekipaget, iklädd långärmad skjorta ifall det blev kallt på planet, korta fransjackan o stora tunga skinnjackan, då den ju väger as o definitivt inte fick varken rum eller pga av vikten kunde ligga i nån väska, ja o så cowbyhatten givetvis....
Så småningom hamnade jag i rätt kö och när jag stått där en stund såg jag en våg, utanför kön....ojojoj, tänk om jag har förmycket i väskorna, vad gör jag då?
Jag hade ändå lämnat kvar mina 2 kg med homeopatpiller samt en del andra saker jag trodde skulle innebära övervikt.
Den ena väskan vägde 1,4 Ibs för mycket o den andra 3,4. Shitpommes.....alltså...
Jag krumelurade mig åter under avspärrningsbandet i full mundering med båda väskorna på axeln, in på min plats i kön o öppnade ena stora väskan för att med.... ingen aning alls om vad göra.... bara planlöst få en slags idé. 
Jag höll passet o biljetten hårt i handen.....där fanns en sockerkaka som Virginia bakat med kanel nötter o russin som var min färdkost. 
Tog upp den o mulade ner den i fickan på stora skinnjackan.
Hittade inget annat som var tungt o lagom stort för att få plats i en ficka eller handväskan. Öppnade nästa....nix, bad en stilla bön om en överseende invägningsman...
När jag åter kommit på fötter o suttit igen väskorna...blev jag helt kallsvettig (varmsvettig var jag redan o kände en liten rännil leta sig ner på ryggen) var tog passet o biljetten vägen????? HJÄLP??? Hade dem ju nyss i handen...
En kivnna kom o lotsade bort alla efter mig till en nyöppnad kö....kände nästan paniken komma krypande när jag letat igenom alla fickor o handväskan för fjärde gången.
Bad att få "se" var jag lagt dem. 
Fick snabbt en idé om att öppna största väskan o PUH överst hade jag lagt dem....suck, ANDAAAAAS igen...


Äntligen blev det min tur, satte ena väskan på vågen, den slängde han vidare på bandet, nästa, den med mest övervikt.....du får ta bort 2 kg sa han, den är för tung!
Gulp! Öppnade väskan o rotade frenetiskt efter en idé.....tog ur 2 par jeans o ett par shorts o stängde väskan igen o hivade upp den på vågen. 
Bra, varsågod sa han o gav mig boardingpasset! 
Jag tackade snällt o masade mitt handbagage lite till sidan o öppnade det redan supertajta "locket". 
Bredde ut jeansen o shortsen så gott det gick, satte mig på väskan o sakta men säkert fick jag igen dragkedjan! 
Puh, nu var klockan mycket, hade stått över en timme i kön. 
Axeln där båda väskorna hängde kändes som ett stort, snabbt växande blåmärke... 
Jag rusade mot strippkontrollen, o kön dit var ..........INTE KORT!
Efter ytterligare en timme, fick jag så äntligen strippa......o ja, jag blev godkänd!
Nu var det bråttom!
Kö för passkontroll igen, gick dösakta o det var nu mindre än 20 minuter tills planet skulle gå.
Nu hittade jag snabbt min gate o hamnade i en ny kö.
Hörde nåt om inte mer plats....o när det var min tur visade det sig att min kabinväska fick skickas med det inchackade bagaget, det fick inte plats mer sådana väskor inne planet.


(Fattade på nästa flygpalats varför jag inte skulle ha utterligare en väska att tampas med, tack!)
Hittade min plats o fick ner rumpisen på sätet mellan 2 pojkar. 


Sen var det bara att njuta av min engalska bok om näradöden upplevelsen från en kvinna som dött på op bordet en stund. 
Ingen TV skärm men lite musik i armstödet, som jag hittade efter 5 timmar...


Kapten bad alla rulla ner för fönsterna för att de som ville skulle kunna sova....suck, fick inte se en skymt av allt det jag ville. Vill man sova kan man ju alltid stänga ögonen bara, det är min filosofi!
Tillbringade sen 11 timmar med att läsa, äta, lyssna på musik o halvslumra i nån märklig ställning, varvat med att knalla omking i gången o göra små försynta gymnastiska övningar! 
Ena snubben brevid mig pratade jag  lite med.
Han skulle hem till Ungern o undrade var jag var för en typ.....så han fick lite info o såg mer o mer förvirrad ut ju längre berättelsen kom....men han önskade mig verkligen lycka till innan vi skildes åt. 
Han fick smaka den goda kakan o fick alla mina kex från flyget innehållande 19408E nummer....men han var nöjd!


I Frankfurt fick vi vänta i 20 minuter då gaten var upptagen av ett annat plan...inte bra, snålt om tid redan innan...
När jag äntligen kom av planet började jag söka efter min gate som de ropat upp nr på i planet.
Jag rusad fram som en dundrande enmans bisonhjord m de 2 väskorna fladdrande på rumpan. 
Folk hoppade förskräck åt sidan då de hörde den framsprängade hjordens frustande...
Nerför en rulltrappa o sen...kollar övrallt, huvudet spann runt några varv i jakten på gate A32. 
Skyltarna visade A1-25 o jag störtade bort till en vakt, vilt flåsande o frågade om vägen. Han visade mig framåt en bit o sen till vänster. 
Jag accelererade igen o sprang dit han pekat.....men ju längre jag kom ju mer fel kändes det. 
Tvärnit, vände mig om o sökte med blicken igen o där, precis över huvudet där jag stått o letat nyss fanns en skylt som pekade åt andra hållet. 
Full rulle igen åt motsatt håll. Nu var det mindre än 10 minuter kvar....o finally.. fick jag se, efter en 90 graderskurva tagen på en fot, längst bort var min gate. 
Dundrade nu fram igen, genom folkhavet o kom fram just innan de skulle stänga. 
De frågade efter mitt namn o skickade  mig sen igenom mig efter en snabb koll på biljetten. 
Sen var det bara att helt genomsvettig slå sig ner i det lilla planet efter att ha stuvat in alla jackor o annat bråte över huvudet. PUUUHHHH! ANDAS igen!
1,50 h senare tog vi åter mark på Moder Svea.


Min bamseväska hade de slagit av hjulen på, så efter 30 minuter i kö för att kvittera ut en ny väska, kunde jag äntligen mötas av min hårt kramade Systeryster ute i den 14 grader kyliga Svenska sommarluften.

Fick veta av Systeryster att "rätt låt vunnit" i stora Eurovision song contest!
Å, JA, visst är hon bara hur bra som helst!
Vi ägnade sen en stor del av kvällen o viss del av natten med att kolla på Dr Quinn, vår favvo western serie, o kl 2.10 på natten hade vi äntligen kommit till CD box nr 6!
Jag var vid det laget inne i 8 andningen o kände mig pigg som en mört!


Idag är jag tacksam över att: jag hann med båda planen och att jag snart ska återvända till MITT LAND!


Wolfies tips: tro och utgå alltid stenhårt på/från att du hinner..... även när det ser mörkt ut, be om vägledning dit du ska o SPRING FÖR LIVET! 
                                                         Du HINNER! ;O)

Havet, REDWOODTREES, nästan ett jobb

Jag blev erbjuden en tur till de bamziga trädens skog.
Gissa o jag tackade JA!

Först passerade vi världens rymningssäkraste fängelse San Quentin, som byggdes efter att Alcatraz lades i malpåse. Min guide hotade med att köra mig dit om jag inte uppförde mig, SÅ......jag gjorde mitt bästa för att va en snäll flicka...fniss

Här skapades Mountainbakikes för att cykla just här i dessa bergen o här är en av originalmärkena...... Mount Tamalpais....

PÅ vägen till havet passerade vi en /ett tidlemarsh som töms o fylls upp av tidvattnet varje dag. 
Nu fanns det inget vatten men några timmar senare var allt åter vattenfyllt.

Nästa Stinson beach, blåsigt as.....too much, inte badväder precis.....men härligt friska, salta havsvindar...

Utsikten över viken är helt amazing......

....sen kom vi äntligen till Tamalpais....Muir Woods..med STORA, GAMLA, ENORMA, JÄTTEHÄRLIGT BAMZIGA, HELT UNDERBARA REDWOODTRÄD!

....ja, det är bara att läsa själv....amazing story!

....jag tog en stig uppför berget som visade sig ta en timme.....o överallt fanns dessa fantastiskt vackra rötter, trampade på av årskilliga människoskor....tills de nästan blänker...

Alltså, den här mäktiga stigen, atmosfären, utsikten, dofterna, energin, upplevelsen....vandrade rakt in i min själ.......finns inga ord.....önskar att jag kunnat vandra denna stigen varje dag för resten av mitt liv!

Äntligen på toppen....det var värt alla steg....vilken utsikt! Helt enastående, AWESOME!

Inte lätt kramas med jätten men jag gjorde mitt bästa!


Sen åkte vi till en ranch som nästan anställde mig! Ska ringa om några veckor!
Wao, cool...håll alla tummar........ Five Brooks Stables, han var från Tyskland o frun från Danmark, mycket trevligt ställe med turridning i bergen!
                                                     I will be back soon!


Måste rusa till flyget nu!


Idag är jag tacksam över den underbara UTFLYKTEN, TRÄDEN, HAVET, JOBBET jag nästan fick!


Wolfies tips: nästa gång du är i skogen, kramas med träden, se på skogen underifrån,
 kolla noga efter alla skogens små, de finns där om du tillåter dem.
                                                          Walk carefully!

Inget slaveri, tårar som rinner, utflykt som lyfter

Jag tycker faktiskt om jag får skriva det själv, att jag oftast är en muntergök, trots att det är lite motigt då o då. 

På något sätt har jag lyckats tro att det är lååååååååååååånh tid kvar till återresan….men….det blir svårare och svårare att övertyga mig om det.

Första gången jag var i Arizona, bestämde jag ju mig på planet till Sverige för att göra klart allt i Sverige, sälja allt, bli en fri kvinna och flytta hit.                                    Typ, det var DÅ ALLTING BÖRJADE!

Andra gången jag var här i fjol, bara en vecka o i Florida, grät jag halva vägen till Sverige för att jag inte visste hur snabbt jag skulle kunna komma hit igen.

Idag har det varit svårt att vara mitt vanliga, sprudlande jag……så jag fick verkligen skärpa mig när vi åkte på intervju med galopphästtränaren.

De hade ju aldrig träffats, så mycket av tiden gick åt till att reda ut vem av dem som avbokat dejten för bions (som ev kunde innehålla vulgära ord) skull , med vem.            Han gillade att retas med henne och hon var tacksam att reta…

Men, till slut fick vi lite prattid och det visade sig inte vara ett hästjobb utan rent o skärt slaveri!

Jobbet innebar att man började kl 4 på morgonen och hästarna skulle lindas ben på o matas o fixas i ordning, sen jobbade man till lunch o började igen vid tre till 6,7 nån gång. $12dag/häst, och de allra duktigaste hade hand om 5 möjligen 6 hästar……och 7 dagar, varje vecka….nja, såå desperat är jag inte.

Modet föll en aning, då jag hoppats kunna återvända efter 2 veckor i Sverige. 

Det känns som om jag skulle kunna klara mig på det, men livet hade en annan plan för mig, som vanligt….

Det började regna, i 5 minuter när vi åkte därifrån o alla flaggviftarturneer ställdes genast in, sen sken sola igen, precis som vanligt!

Vi var på en farmersmarket i Richmond o fruktade runt lite, innan vi drog hem.

Suck, var inte på nåt humör alls typ, jo, låg, inte alls likt mig. 

Gick ut i trädgården  vattnade den halvvissna tomatplantan o avocadoträdet, sen satte jag mig ner på den stenlagda marken o bara försökte njuta av solen, men det ville sig inte riktigt…njutet blev till små rännilar av tårar som sakta rann nerför kinderna, o hjärtat skrek o bråkade som en liten unge som inte får godis i affären…..vill inte, vill inte, vill inte…..åka tillbaks på en enkel biljett o inte veta när jag kommer tillbaks…..

Jason, snubben där hon har sitt ”office” messade o frågade vad vi gjorde?

Han tänkte bjuda oss på middag…han skulle komma förbi när han slutat för dagen. 

När han kom satt jag ännu där med mascaran rinnande som en indianmålning över halva fejset med små ringlande blå ränder. 

Virginia tog sig en lur, så vi gled iväg mot Berkely, upp och runt den vackra sjön som är en vattenreservoar och ner på andra sidan. 

OM San Franciscos backar var branta så var det ingenting mot här. 

Vägen vi kom på började bli ”stad” högst upp, sen gick det stupande ner i 4 platåer, o hade man inga eller dåliga bromsar så hade man absolut ingenting där att göra, det vill jag lova.

Han berättade att han bott där och att han ännu satt i nån kommité för staden som höll huvudgatan i ordning, på olika sätt. 

Alla affärer längs gatan betalar en årlig avgift för att allt ska skötas och en snubbe går eller cyklar varje dag uppför gatan o ser till att allt är rent o snyggt o ser bra ut!

Vi gick in i en affär han trodde jag skulle gilla, gathering Nations…med en massa fina saker, ojojoj. 

Hittade ett armband som absolut kallade på mig, men som lika absolut inte skulle finnas på världskartan som finns i min plånbok över möjliga inköp. 

Hon tog upp det o förklarade alla symboler o hur det var gjort o då insåg jag ännu mer hur mycket jag önskade att det kunde följt med mig ….en dag ska jag återvända dit som en burgen kvinna o låta det följa med hem! Endast $ 375 !

Efter den fantastiska affären blev det kinamat på en fin restaurang, med nån god soppa m tofu, sen räkor stekta i nån stark, sötsur sås med vildris.

Vi hade väldigt roligt o pratade som om vi känt varann forever.

Den sista anhalten var en glassaffär dit vi bara var tvungna att gå, för de hade hemgjord glass o han övertygade mig om att den måste smakas!

Det blev två oprövade kort, anis- och peanutbutter-ice….mmm gött, anisen smakade som min mormors ”bröstkarameller”….hört det förut?? tror det var pga anisens slemlösande effekt de kallades så….

Kvinnan som ägde glasseriet funderade länge  väl på vad hon skulle kunna göra för att garantera sin uppväxande dotter ett job. Så hon drog igång ICECREAM, o där jobbar nu hennes dotter! Cool idé!

På tillbakavägen bestämde han att vi drar imorgon, över berget o kollar om det finns kusar at hyra för en bergsritt o kanske nåt jobb, you´ll never know…

Idag  är jag tacksam över att en vän jag knappt visste jag hade, gjorde ”min dag” för mig  så  som jag skulle ha gjort för en vän som behövde lite uppmuntran.

Wolfies tips: det goda du gör för någon, kommer alltid tillbaks till dig i en eller annan form, på ett eller annat sätt, en eller en annan dag!

                                     SO, be a GOOD, CARING person!

Golden Gate, San Francisco, ruska rumpa i trumtakt

Idag blev det belöning för allt spring!
Å vilken dag,WAO!

Brofästet.....

....fattaru varför jag vill leva mitt äventyr i stora, vida världen??

Friska,svala vindar rufsade om min kalufs....

The famous Golden Gate.....yyeeeeiiiaaahhhhhhhhhhhh!!! 
Å jag var där, bredvid den, under den (fy Fabian vad det lät när man gick en meter under bron o de bamziga tradarna passerade, ruskade i hela skiten) o hela resan över den, wao, vilken grej alltså

.......knappt så jag tror att det är sant själv....svårt slita mig därifrån...

Jag står på en enorm bunker som troligen använts för att försvara bron, fullt med betonghålor o järngrindar....men vacker utsikt, detta är ut emot havet... 

Så här grova är de lodräta kablarna som håller bron...

...med utsikt över San Francisco....o lilla jag...kolla...jag har verkligen varit där....amazing, isn´t it???

Inte var det en platt stad, nix pix, backarna var fete stora o långa o mitt i vattnet syns Alcatraz....

Mrs Alioto var den första kvinnan, som öppnade restaurang här, hon var från Kina, sen har hennes barn tagit över och är nu alla framgångrika ättlingar till den kvinnan.

Alltför vimsig så här sent för att minnas vad den traditionella rätten med nån räk, krabb guckelimuck soppa serverat i ett bröd heter, minns du Mrs Roulette? Helt ok, lite mkt bröd i min smak bara....

Lite insyn på Alcatraz...

Längs ut på piren hade de här sötnosarna bastämt sig för att sola....

Västaste lyxigaste stilen på den här chokladaffären, o den hemgjorda glassen smakade himmelsk gott...

Nån som vet vad den här coola bygnaden är för ett tillhåll??

Efter utflykten blev det African danceclass...men den här spralliga kvinnan. 
Herrejösses vilka magmuskler hon hade, situps från alla håll med hundrasjutton upprepningar, kändes det som i alla fall, o snubbarna trummade för allt vad de var värda, svetten lackade vill jag lova!

Det gällde att hålla tungan rätt i mun, movesen var inte så lätta inte, armar skulle fäktas runt med o rumpor skulle viftas med o fötter sprattlas...hjärnan höll på att få kramp i alla ko-ordinationer....;O)


Låter bilderna tala....min dag har varit superduper o ögona mina....(drack te för sent igårkväll så det var uppokissadags 5, kunde inte somna) om o nu är kl strax halv 2 på natten o jag är trött som en blind blåmes....


Idag är jag tacksam över allt jag varit med om, sett hört, smakat o luktat! WAO!


Wolfies tips: prova nya maträtter när du är i främmande land eller så....och andra grejer du aldrig testat, känner mig superrik idag efter alla intryck o coola moves...

Trumpetsolo, klätterapa o massage...

Mitt i allt började en snubbe bakom en taxi att spela trumpet o vi blev hans fans, fniss..


När vi var på verkstan sist med Jaggan, mötte Virginia en lite småmärklig snubbe som sade sig vara villig att hjälpa till med broschyrandet. 
Idag skulle han få bekänna färg. 
Han bor inte långt härifrån, har varit lärare i 16 år men är nu förtidspensionerad pga.....vet inte riktigt, men blivit opererad för en hjärntumör via halsen, pratar skumt, svår att förstå........som en Skåning för en Stockholmare, lite grötigt, typ...


På första stället visade hon honom hur han skulle sätta fast broschyrerna i sidorutan eller i dörren på bilarna. 
När han hade jobbat en stund kom han fram till mig o sa:
- OJOJ, vad du e snabb, du flyyyger ju! 
Jo, det känns faktiskt nästan så emellanåt.....


I första P-huset idag, pratade hon med en polis om huruvida det var lagligt eller inte att lappa bilarna därinne. 
Han var mycket trevlig o slog i sin tjocka bok, trodde nog inte man fick det men skulle kolla upp det.
 Tog själv en av henns broschyrer....för att läsa..


Efter ett P-hus o 2 stora p-platser till var så gott som alla broschyrer slut!
Fattaru??? 31 000 stycken har vi sprungit ut med, på 10 dagar, är inte det full rulle så vet inte jag alltså....

På vägen tillbaks passerade vi en trasig banner som vi planerat att laga. 
Tro nu inte att det var så att vi kunde låna Jasons truck att stå på, den var på verkstad, o Anns truck, använde hon själv idag. 
Grannens kortare stegar hade dottern snott o andra grannen var inte hemma. 






Innan vi åkte botaniserade vi i hennes trädgård o hittade ett slags underrede eller stomme till en gammal spotunna (tror jag), o 2 palstbackar.....gissa vem som fick klättra?


Apan Yrväder, klättrade medan Eric höll fast i den rangliga konstruktionen så fingrarna vitnade. 
Miss Fuller försåg mig med bitar av silvertape...


Haha, viiiilken syn!

Gissa EN gång om inte en SNUT som av en händelse bara kom förbi o började bråka om hon hade tillstånd av staketets ägare.....han skulle ha hennes id, vilket han inte fick o ditten o datten....tur jag ska dra snart innan hon får mig i finkan...


På kvällen kikade vi in i några fler antikaffärer på vägen hem i Sakramento o lämpade sen av den slutkörde Eric vid Starbucks...han behövde nåt stärkande....


Sen kastade jag mig likt en modig delfin i karet o supersnabbduschade, studsade i nya kläder för att dra på nån dansföreställning, på samma ställe vi varit på innan idag, så fullande rulle tillbaks igen.
 När vi kom var dörren låst, o vi ringde ett nr som stod på dörren, som bara gick till en svarare....då kom farbror  STOR o svart o hans son.
De e lugnan tyckte han, jag känner dem, så han  ringde ett annat nr o vi blev insläpppta.
Hon skulle köpt biljetter på nätet innan vi åkte men det funkade inte, bara till lör den 3 juni....o DET VAR JUST FÖR ATT DET VARA VAR FÖRESTÄLLNING DÅ!       Inte idag!


Idag hade de just visat upp en 10 min långt smakprov för att promota evenemanget!
Så snacks, med get- o brieost, mingel...o blåbärsbubbel...mmmm
Ena dansaren kom fram o pratade o när hon hörde att jag letade hästjobb tog hon mig i handen o släpade in mig i et rum där 2 kvinnor höll på med massage av varsin klient, på massagestol.
 Hon pekade o sa: Du ska prata med henne!

När massören var klar, visade det sig att hon var dressyrryttare och hade en hel del hästkontakter.....sen fick jag en 10 min provapå massage o därefter frågade jag om hon ville ha massage. 
Det ville hon mer än gärna, så jag laddade i värsta energimassagestill o spann loss o 10 min  jag med. 
Hon var värsta överlycklig o sa att hon tänkte sno några av mina grepp.
Hon lovade också malia kontakter till mig i hästbranchen.


Igår kväll kom Virginia på att hon i fjol träffat en snubbe på en datingsite o de hade språkats vid lite. 
Han hade 2 stora galoppstall ett här i CA o ett i Utah.
Efter en stund  mindes hon vad han hette. 
Frökern Fuller är mycket pryd av sig, katolik som hon är så när han ville bjuda henne på bio sa hon: Men det för inte vara något med vulgära ord, det vill jag inte se, o inget sex före äktenskapet!
Där ruttnade han, fniss o det blev aldrig nån bio...ens
MEN, hon ringde honom o han behövde anställa nån så jag ska på intervju med honom på fredag!
Underens tid är NU hela tiden!


Idag är jag tacksam över att vi jobbat klart med broschyrerna, 
 massagen jag fått,
samt över att vi ska till San Fransisco imorgon,
jag ska på jobbintervju på fredag!


Wolfies tips: hur knasigt ett projekt än verkar, eller vad som nu är på gång, ÅK DIT, du har inte en susning om vad som kan dölja sig där, VAR ÖPPEN FÖR NYA TOKIGA IDÈER, HÄNDELSER O FÖRSLAG! 
FÖRVÄNTA DIG MIRAKEL IDAG!

Utslängd - oj vilka smycken!

Nu sätter vi typ rekord med broschyrer snart varje dag, sjukt många bilar har vi hunnit med idag...den här hade visst nån kommit lite väl nära, kan jag ju tycka....

När vi varit från 11 till 2 på ett o samma ställe i den 37 gradiga solen, undrade jag lite stillsamt hur jag skulle se ut på kvällen, då jag trodde att vi skulle va inne i ett parkeringshus runt lunch när solen gassade som mest....så jag smorde bara in nosen o lite på axeln med sunblocker 15 "watt", ;O)......o så linne med smala axelband, redan kl 2 pm, började det lukta bränt bacon, fniss......

Dyr leksak minsann.....

Nästa ställe blev ett stort parkeringshus nära en tågstation, 5 våningar högt o vi sprang som gnuer.....runt, runt....när vi nästan var helt klara kom det plötsligt en barsk man o sa att därinne fick jag minsann inte ens vistas o långt mindre lappa bilar med broschyrer, det var privat o då var det olagligt....grrrr

Känns inte som om jag är i bästa läget för att bitas så jag började snällt tassa ner....men plötsligt kom de från alla håll som nyckäckta myror o.... en blev till.. sex stycken, den första barska myran hade tillkallat förstärkning mot tre vassa damer, fniss. 

(Är inte så snabb i tanken när jag blir antastad, men nästa gång ska jag dra en vits på svenska o se oförstående ut :O)

Jag kunde höra Virginia på långt håll när jag kom ut runt hörnet.

Hon blir galen på alla töntiga lagar folk påstår finns, så det blev värsta skällandet därinne. Han tänkte ta bort allt vi satt på bilarna, då blev hon ännu mer galen o sa att han kunde minsann inte slänga något som tillhörde bilägaren, då skulle hon stämma honom. 

Hon tog hans namn o så småningom kom hon ut o vi kunde asgarva i bilen. 

Låt aldrig nån skälla på dig sa hon, skäller de måste man skälla tillbaks, ännu högre, blir man rädd o fegar så kommer de åt en, å det har hon ju rätt i!

Vi åkte hem till Faye, som hjälpt till på sina (65 åriga) betydligt långsammare ben, men till stor hjälp ändå.......där käkade vi vår medhavda lunch o tog en kissningspaus.

Hon hade värsta ascoola telefonen på väggen....

...o en mycket fin tavla på väggen....

Faye skulle på posten med ett paket och vi stannade till... just utanför Sheriff David Livingstons office....skylten ovanför dörren, cool, handmålad som i the Wild West...coolt!

Liten nätt vindkraftpark.....lika långt till på båda sidor...

När vi äntligen var klara skulle vi ge oss i lag med att leta vykort, det verkar stört omöjligt i detta landet. 

Har inte sett nåt sen jag kom hit. 

Finns visst bara i de större städernas souvenirbutiker. 

Virginia hade en idé, ibland finns det vykort i secondhandaffärer så vi skrev in thrift store på gps:n o hamnade i Sakramento.

Wao, vilken butik, tur jag inte hade stålar, då hade det blivit minst en ring o ett armband...kvinnan hade varit gift med en Native man som hade butik o sålde turkossmycken, men nu var han död och hon sålde lite av hans grejer....ojojoj...hade såå gärna velat ha.......en ring jag blev kär i o ett mycket gammalt armband som hade fin stämpel....gammalt!

Ringen med de två ormarna nere till höger....

.....o armbandet nere till höger.....snyft....hrm

mmmmm, en dag, ska jag skaffa lite fina saker till mitt hem, nånstans i världen..

Affären stängde o jag kollade runt lite, de flesta affärer hade redan stängt, tyvärr...

Hittade en snygg puffra i en annan stängd secondhand affär.....

...den här kniven hade mer än gärna fått åka med mig hem. 

Jag är ingen diamantbrud,for sure,  gillar mer sånt här gammalt grejs....strange but true!

Så vill du impa på mig, så vet du hur nu, fniss.....

Just innan vi drog från Sakramento, fick jag syn på den här coola hojjen, USA så det förslår!

I sista seconhand affären hittade jag de här glada typerna, inte kan man vara på annat humör än....glad när man ser dem? Visst!! Hahahahahhhhahhhaaaahhahahahaha... ;O) ;O) ;O)

Idag är jag tacksam för den fina färgen på min kropp, 

för alla fina saker jag sett,

o för att jag fått motion samtidigt som jag kunnat visualisera framtiden och kunnat vara en duktig voulontärarbetare ....simultankapacitet.... ;O) gogogo!

Wolfies tips: Börja varje dag med att tacka för den fantastiska dagen du har framför dig, alla fantastiska människor du ska möta som ska visa dig din väg!