Ojojojojoj....minns knappt vad som hände för en eveighet sen men detta tror jag var...hrmmm....i...let´s see.....torsdags....maybe...
Min gode vän plockade upp en resårmadrass o en resårbotten som jag fått gratis av en kvinna på en sajt där folk skänker saker...o jag körde 3 flyttlass i min bil....till mitt nya place 25 min från Sedona.
Detta är hennes fina hus o trädgård.
Hon var mycket inne på organisk odling o hade 1.1 acre att odla på bakom huset.
När jag kom höll hon på att fixa framsidan...
Den här hade himlans gärna fått åka med för min del...aooouuuwwwwww!
Här åker mina nya sängdelar...nu mot gamla plejset för att hämta upp logbedden..
En tredjedel...of my stuff...
Så blev det kväller o Sakina Blue-Star hade inviterat mig till fullmåneceromoni vid Page Springs o efter mycket letande o körande ut i vildmarken i totalmörker under nedfallna träd...
träffade jag på de här kompisarna...
...långt om länge, hittade jag en man som visste bättre än mig vart jag var på väg o skickade mig tillbaks o ner en annan väg....där fanns massor av bilar parkerade o jag hörde flöjmusik, sippra ut från huset.
Utan att knacka, då jag inte ville störa, vred jag försiktigt om dörrknopsen o smalade mig in...smög tyst som en panter från rum till rum o fann till slut....ännu ett tomt rum, med endast ett altare, med massor av brinnande ljus, fjädrar, ben o annat finfint...så jag tassade ut igen o såg ELDEN, lågt därnere...på tomten o tassade ljudlöst dit.
Facklor brann i en ring o fullmånen lyste sitt lysigast, mest magiska sken!
Mannen som förvaltat fastigheten o tomten i 3 år, var från England o skulle dra vidare ut i världen på upptäcktsfärt i några år o lämnade äver ansvaret för huset o det enorma medicinhjulet vi satt i o alla ceremoiner till en man Native Man från Nya Zeeland.
När jag anlände hade de hunnit en bit...o alla delade något....när det blev min tur, kunde jag bara komma på en bra o passande grej...Go´natt Siv gutt o tack för idag til di leile ven......klucku jär slagi o da ränner ja haim ti mi sjelv....vilket visade sig vara det perfekta valet...
Då den här bruden från Alaska kom fram till mig efteråt o berömde min sång o frågade om jag kunde tänka mig att spela in den i en studio i VOC... byn jag nyss flytta från,
o skicka den till henne, då hon ville ha med den i ett projekt med sånger sjungna på ursprungsbefolkingsdialekter.....det blev öppningen till en många timmar lång konversation...o hon kunde tala ett urspråk....som var sjungade o melodiskt,
o hon gjorde en koppling med mig där alla som ville fick komma till tals....det var många väsen som kom in o jag önskar verkligen du kunde hört henne, det var magiskt där vid elden i fullmånens sken, med min nyfunna syster Samantha.
Ingen av oss hade käkat på många timmar så vi delade systerligt hennes noriark (alger), lite organisk paprika o selleristjälkar.
Vi hade massor att prata om o dan efter drog hon upp till Alaska igen.
En annan dag ska du få se hennes konst!
Supercool!
Systrar i rökens slöjor.
Dan efter var det fredag jag skulle dra upp till Hopiland, Second Mesa för att träffa Sakina Blue-Stars Hopidaughter Roanna.
Fyllde alla mina dunkar vid källan i Oak Creek, drack mig otörstig o drog norrut.
Stannade vid utkiksplatsen o Native Marknaden o kollade om min andra nya syster Merle var där..??
Hon hade varit där igår...
Ringde henne o kom överens om att troligen träffas söndag morgon hemma hos henne i Tuba City som ligger på Navajo land.
Först var allt platt o gulgrönt, sen plötsligt belv det rött o berg började skymta fram långt därborta.
Alla berg har speciella namn ...
Känslan här var mycket speciell, svår att beskriva i ord..liksom helig, helig mark, andäktigt...på nåt sätt, gammaldags o ...very special
Jag hade en enkel vägbeskrivning som jag klottrat ner på en sevett, med direktiv av Sakina, o jorå, visst fann jag The Culture Center o lånade en telefon o ringde Roanna, då det inte på minst en timme varit nån sevice alls på min telefon.
De var på väg, så jag tog en kisspaus o när jag kom ut, stod hon därinne på toa o väntade på mig med öppen famn, min nya Hoipsyster!
Nu blev det dinner.
Mary från Sedona hade tagit med Sakina upp dit o hon är där var tredje vecka minst o bada o tar hand om "Grandpa", en elder som inte är så supreväl omhändetagen av sin "familj" som han bor med...
Han hör nästan inget men när jag satte mig ner framför honpm o tog hans hand o hälsade sa han kort: You´re expected!
Han är från the Wolfclan , kanske därför, för ingen hade berättat för honom att jag skulle komma upp...
Sakina plåtade oss för att stoppa nya bilder i sin bok.
Grandpa ville ha massor med ornangejuice o soppa o cake med jordgubbar o grädde, mums ...
Jag blev informerad om att ingen får åka omkring däruppe ensam o man måste sova på hotellet eller hos nån man känner.
Så Roanna undrade över mina planer...som som vanligt inte fanns...
Hon frågade om jag ville sova hos henne o jag tackade tacksamt JA!
Själv bodde hon egentilgen uppe på First Mesa, där inga andra får vistas efter mörkrets inbrott, men hon hade ett hus nere i byn också, där sonen o svärdottern bodde.
Dessutom var hon mycket tacksam över att jag var där just då, då hon som är byns "spindel" trots att hon är från the Snakeclan...håller i allt som händer, lagar mat o fixar o imorgon skulle hon ordna en ceremoni för byns kvinnor för att välkomna våren o behövde massor av bilhjälp för all transport hit o dit.
Jag hann åka dit 7 gånger innan jag drog vidare på söndagen.
Visst är han en goding, över 90 bast...
Mina smycken trivdes vill jag lova!
Här bakas det tortillas för fullt...
Jag rullade ut min "säng" o sov i en "riktig" säng i 2 nätter
Den raska lilla damen rullade vant bullar av tortillasmeten, fettade in dem på utsidan o bakade dem på varm panna på spisen
Jag fick springa över till dotterna med lite prylar o träffade på den här söta lilla valpen
Alla vovvar är lösa o ränner vind för våg o busar med varann o letar mat.
Tror jag sett minst 50 stycken på två dagar.
Husets baksida
Å framsida
Första kvällen fick jag köra dem upp till First Mesa med alla varor o potatisen skulle broden koka, han bor i samma hus, men propangasen var slut o vi fick dra till affären tidigt nästa morgon o fylla på...
Utsikten uppifrån byn var magnifik.
Många av bilderna idag är tagna med specialtillstånd för normalt får man inte ta foto på många av dessa platserna o uppe på slutet av First Mesa släpps man inte vid den sena tiden på dygnet, bara med guide
Den lokala, svindyra affären, dock ingen "tax" här uppe
Häruppe är husen byggda för mycket länge sen, av gul sten som fogats ihop med lera o som innertak, massor med raka kvistar som lagts uppe på tvärslåer av tjocka trästockar o sen täckts med lera.
Stockarna sticker ut 30 cm från väggen.
Det regnar in....emellanåt...
Golven består också av lera o en slags cement, som täckts med en bit genomskinlig plast eller en bit fd bra vaxduk.
En kamin o ingen el o inget vatten....
Mycket primitivt!
Både Roanna o Lewis sov på en 10 cm tunn madrass på golvet...
De fick allt mitt vatten o jag fyllde på nytt på vägen hem
Detta var den enda vägen dit o den var inte gjor för bilar vill jag lova.
Tur jag inte körde sportbil....
Hålor, gropar o större hål var mixade med varann o bilen krängde förtvivlat hit o dit...spännade frakta kokta potatisar, bönor o vatten vill jag lova!
Icke natives får inte vara med ens under förberedelserna till ceremonin så maken lewis tog mig på en lååång guidad tur, först hem till mamsen...
Hon var deppig, bodern hans hade kommit hem o tagit av henne det fina,gamla armbandet för att sälja det o snott hennes check hon fått för korgarna hon tillverkat,samt det mesata av hennes mat... hon är 86 år....o de har ingen som helst pension här, man måste arbeta helst till sista andetaget.
Han är on drugs o behövde stålar till mer....suck Lewis blev inte glad o vi drog till broderna hus, men han var redan på väg....nånstans för att skaffa mer stålar o sälja morsans armband...
Han funderade på att flytta in till henne o ta hand om henne då restan av familjen tycktes ha andra planer...allt han lämnat till henne har broderna snott o sålt...
Här gick en behornad bagge o bräkte i en hundgård
Prova uttala namnen häruppe utan att bryta tungan av dig!
Massor av ställen man kunde kolla på hantverk, då det är enda sättet att försörja sig häruppe.
Det sitter folk överallt o hoppas på att nån rik turist passerar o köper nåt...
En annan affär med ett coolt namn
En av alla vakter utanför affären
Vägarna var sådär..
Lewis tog mig med till ett fantastiskt ställe
Vatten har farit fram med stor kraft här...
Inga kommentarer här, njut o känns tidens vingslag
Detta är januari på Hopialmanackan
Min fluffiga, numera sällan vita vaniljkompis stortrivdes
Den här växten kan man använda som white sage, till allt typ, o mossan den gula o oranga, använder de som färg till att måla sina kachinas med
En kaktus han inte sett förr här i blom
Vägen dit var en 9 miles lång tvättbräda...
2 kusar knatade förbi
På vissa ställen hade nån smart snubbe gjort en väg bredvid vägen så man fick vila njurarna från allt skumpande några minuter
Vid snösmältning o regn forsar det fram vatten här
Anguspangusar
En mycket gammal kyrkoruin
Den här vägen brukade skolbussen ta förut, den var ännu värre än den förra
Den här vovven hade kommit till min familj o bodde nu där....med skabb, loppor o löss, så han hande fått meducin av Mary från Sedona...o börjat få tillbaks sin päls
Detta var den största John Deere jag såg till, en av två, alla sköter sina majs + andra odlingar förhand här.
På söndagen drog jag vidare mot Tuba City, 70 miles västerut
Plötsligt blev allt rött igen o jag var framma hos Merle, som jag nu hompeopatbehandlar.
Mer en stad än en by o här skiftar det från Hopiland till Navajo land som omringar Hopi.
Bensinmacksvakten!
Den första o enda tipin jag såg..
På väg ut från Tuba City går en man o han vill ha lift...jag plockar upp honom o har vips...en guide hela vägen.
hans mormor hade fått en infarkt dan innan o han hadekört henne till sjukan i Kayenta, som hade tagit henne vidare till Flagstaff o han hade ingen försäkring på sin bil så han skulle lifta i 2 timmar....han berättade massor o plötsligt såg jag Tradingposten vi besökte 2009....
Han var mycket glad när jag släppte av honom utanför sjukhusets dörr o jag lovad skicka healing till hans grandma, så det ska jag göra nu strax!
...på vår väg från Grand Canyon
Väl tillbaks där jag bor, kastade jag i mig 2 ägg o drog til cafet bredvid för lite musik
...å fick en ny beundrare...
Ojojojojojoj nu är klockan över halv tre o jag ska stax upp!
Idag är jag TACKSAM!
Wolfies tips: om du trodde du var fattig, glöm det! Känn dig rik!
Du har allt jämfört med alla jag träffat denna helgen!
