Igår var det snö o regn på powerwalken i 1,5 h, sen på kvällen kom jag på att OJOJOJ det var ju lördagskväll o jag hade ju tänkt åka till ballroomdance i Sedona!
Snabbmiddag o sen dressade jag om till partypingla, fniss!
Mannen till vänster i blå T-shirt kom genast o hälsade, remember me Bill, sa han?
Jajjemen klart jag gjorde.
Han var ju min superbraiga danslärare första gången jag var där.
Frågade honom vem som mer var med från Prescott?
Den o den o den o Fred.
Men det är ju honom jag mailat med, sa jag.
-Då måste jag presentera dig för honom, sa Bill.
Fred är mannen i vita skjortan!
Så, nu har Fred också lärt mig lite eller rättare sagt friskat upp mitt minne med lite 2 step, Eastcost- o Westcost swing.
ÅÅhh det såg så himla roligt ut, det som var duktiga, de viftade med armar o ben o ....JAG VILL OCKSÅ KUNNA....å då kom jag på att det stått i mailet att de sökte volontärer som skulle få gratis danslektioner för besväret....så, sagt o gjort hur lång betänketid kan behövas för det?
Pratade med Joyce som är den kvinnliga dansläraren o hon sa:
-Kom går vi genast o pratar med Thomas!
Japp, så blev det...o han hade fått en av två att hjälpa till så han blev överlycklig.
Jag dansade själv mellan varven.. då det var många där som redan kunde alla finessdanserna, men jag älskar ju kroma runt i krumbukter o låta kroppen flyta runt till musik o emellanåt kom det fram en o annan pingla som vågade krumbukta sig med mig, haha.
Mitt i allt ropade Thomas nåt jag inte fattade.
Alla men på ett led o alla women på ett annat mitt emot, o jag var i ytterkanten så Fred o jag fick börja, dansa 2 o 2 förbi alla som tjoade o klappade, lite som på disco när man blir inföst i en ring av folk, haha.
Kul hade vi i alla fall.
Sen var klockan plötsligt över 11 o dansen var slut.
Lika bra börja med en gång tänkte jag.
Så jag klättrade runt som en apa o tog ner sladdar, fixade fläktar i taket, bar ut högtalare, bord o stolar.
Plötsligt var det bara Thomas o jag kvar.
Han var astrött o jag var rädd han skulle ramla ihop i en hög, han såg helt färdig ut, o min choklad var slut...så, jag frågade om han ville ha hjälp ut i bilen med allt, o det ville han mer än gärna.
Jag kånkade o bar o han stuvade in....kvart i ett var vi klara med allt o jag gick till min bil med frostnupen ruta o startade, väntade på att rutan skulle töa, isskrapa äger jag ingen här.
Kände att nåt var fel o väntade en extra stund.
Såg att Thomas inte åkt ännu, fibblade med låset.
Åkte fram o frågade vad som stod på?
Han sa att låskolven var trög, gick inte att låsa, behövde smörjas o såg ut som om han skulle svimma.
-Fixar jag...har olja i sprejburk i bilen!
Låsen gick lättare men det gick ändå inte att låsa.
Får jag försöka, frågade jag?
Kände direkt att nåt var "fel", öppnade dörrarna som skulle låsas tillsammans o då såg jag problemet.
En bit matta hade kommit för långt ut o täckte ett litet runt hål i golvet som en del av låsanrodningen skulle ner i, flyttade mattan o låste dörren lätt som en plätt kl ett!
Thomas blev överlycklig o rattade hemåt.
Sedona är som Gotland, alla känner alla, Dina frågade idag vad mannen hette?
Det visade sig att han velat hyra det rummet jag bor i nu av dem för ett tag sen o de var goda vänner!
Det var han som tipsade Dina o Tyler om massören Andrew som vi var hos för nån vecka sen!
Idag hade jag ett snack med mina kompisar i Sverige på morgonen, sen kom Dina o frågade om jag kunde köra hennes son till jobbet på New Frontiers om 40 min?
Kunde jag väl, o alla ville visst med, hunden också för alla skuttade in i min bil o vi drog som en avlöning yvar stock o stain till hans jobb.
Lämnade hyresvärdarna där o drog till farmersmarket o språkade en stund med mina vänner som säljer Hydrigen peroxide, o hon är så himla rolig, hon har alltid nån ny snubbe som hon vill para ihop mig med.
Åh, jag tror ni skulle passa så bra tillsammans!
Jaja, ge dem mitt nummer brukar jag säga, men säg inte annat än att jag är en vän!
Nån måtta får det vara på skjojsigheterna o mannarna! Haha
Vi drog tillbaks igen o det var marknad i byn också, så jag lämpade av mina vänner o då kom det ett mess.
OM jag ville ta en kopp te med mannen jag träffade nyss i en secondhandaffär i Cottowood om 1.5 timme?
Sure, så jag tog bilen istället för benen, ner till byn, (för att hinna iväg sen) o kollade på allt fint....
De här två systrarna o jag hade en lång pratstund o de önskade mig all lycka o lovade att allt var på väg...till mig samt lovordade att jag följde mitt hjärta!
Vargar, grisar, kaktusar blandades med hemvävda Navajo rugs...
..speglar o schalar...
....annorlunda keramik...
....ringar, armband,halsband o örhänge av alla de vackraste slag men ingen örn åt Helen....ännu..
Flöjtspelaren underhöll med vacker musik i den vårliga eftermiddagen då snön ännu låg kvar på bergen men temperaturen var ljum o behaglig igen.
Den här mannen berättade allt om hur krukorna tillverkades i Mexico...o visade bilderna i en bok...
...allt göres för hand, helt utan drejskiva o de har ingen el där de tillverkas, o alltså inga mobiler, datorer o annat modernt mojs.
Här bränner man krukorna...
Å så här fina är de när de firar sina högtider!
Bilden är från Mata Ortiz o infon är: Mata Ortiz is a small village in the state of Chihuahua, Mexico, less than 100 miles (160 km) from the US-Mexico border. The community, population 2,000, is one of the designated localidades(localities) in the municipio libre (municipality) of Casas Grandes, one of several such pueblos in a wide, fertile valley long inhabited by indigenous people. Mata Ortiz is located at the base of a mountain known as El Indio and on the west bank of the Rio Palanganas, a tributary of the Rio Casas Grandes. The ancient ruins of Casas Grandes are located nearby.
http://en.wikipedia.org/wiki/Mata_Ortiz här kan du kolla mer på deras vackra alster....$200 för en kruka, kan man ju fatta, vilket hantverk!
Han frågade om jag kände till Picasso?
Jo sa jag, han var ju inte direkt nån nära vän men jag har ju hört talas om honom....mönstret på den högra krukan skulle visst vara nåt i hans stil....jaja nickade jag men har ju alls ingen koll på den mannen utom att vissa av hans verk skulle kunna gjorts bättre av en treåring...sorry alla "konstförståsigpåare", my opinion!
Sen drog jag på teslurk med min nye vän Ben.
Undrar vad han gör i mitt liv?
Första gången vi träffades såg han liksom rakt igenom mig, eller in i mig....vem jag var, helt utan rädslor o skickar ett o annat mess....mest humor men han blev direkt insläppt i mitt hjärta, utan att jag visste hur o när det hände.
Han ord påvekrar mig massor, han är absolut ingen jag är attraherad av fysiskt men något hos honom känns galet viktigt....som om vi just nu behöver varann, han behöver mig för inspiration att följa sin mer vilda o fria själ som vill sväva o jag har ännu ingen susning om vad jag ska lära mig av honom.
Tips emottages tacksamt, enormt nyfiken, ska du veta.
Inte många får mina tårara att trilla genom att bara va vänliga o ställa vanliga frågor...
Kortet Abundance kom upp när jag tog ett kort för min lärdom med honom!
Vi är rörande överens om att ingen jagar en partner utan det är bara vänskap som gäller.
JA, alltså på hemvägen va, då.... ja du vet, kunde inte låta bli att attraheras av mina berg, som bara suger in mig i den röda färgen i solnedgången så jag nästan tappar andan.
Å jag har varit lite låg i helgen måste jag erkänna....ovanligt för mig, som om luften gick ur mig lite....o när jag pratade men min nye vän, hände det igen...minns inte ens vad han sa som fick tårarna att rinna, men ibland är jag kanske bara lite...."overheated" av att alltid va Superwoman, som kan ge dygnet runt, inspirera o pusha o "possitivera"...inte så att jag tröttnat men kanske nån liten timme då o då....behöver jag bara vara....inte ge utan bara ladda!
Mina mål är ännu många o jag är impatient.....jag vet ju att jag redan får allt jag vill men kan ju inte visa andra det ännu!
Bara mitt hjärta vet...
Vissa som bor här känner av kraften i bergen, andra tycker här är vackert o andra tycker att det är överväldigande o drar efter några foton!
Träffade en ung kvinna på vägen förbi Heart of Sedona, när jag tittade in o bytte några ord med handtydar Jade....hon fick hälsa på Vanilla o jag hälsade på hennes supercooola lilla minitax som jag missade ta foto på, sorry!
Hon hade sin själ i northern California, här var vackert men dit ville hon, o min rumskompis Shoney vill ju till Colorado...vilken tur alla inte vill va här!
På vägen hem fick Vanilla rusa omkring o snusa runt lite på en trail nära byn o jag fick för första gången utnyttjat mitt Red Rock Pass på parkerinen, så det är så!
$7 intjänade av 40 haha....
Idag är jag tacksam över att solen återvänt,
att jag fått träffa min nye, spännande vän igen,
att ALLT LÖSER SIG TILL DET ALLRA BÄSTA!
jag har min tillit även om jag ibland nästan dras med i andras rädslor...
Wolfies tips:"tappade sugar" är till för att hittas igen! Musik sång o dans är supereffektiva "tappade sughittare" samt alla Red Rocks såklart o i solnedgången - OSLAGBART!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar