Otroligt vilket slöseri att bara låte apelsinerna falla till marken och ruttna. Det kliade rejält i fingrarna när vi åkte förbi, mile after mile å vi såg dem bara ligga där. Lovar om vi hade kunnat sno dem, utan att riskera livhanken så hade vi laddat skuffen full på Volvon. Mitt för huset som var till salu fanns denna odlingen o samma sak här.....
Här fanns ett drömhus till salu, vilket inte riktigt vad målet men vi kikade in i alla fall.
Stor tomt med en helt underbar utsikt åt 3 håll och apelsinodlingen åt det 4:de. Det kan man lätt leva med...huset verkade vara i fint skick och såg mycket trevligt ut från alla håll. Ett litet höförråd och en stig ner i dalen bakom huset, tillräckligt mycket mark för att ha några hästar på. Så, om man bara slantade upp 300.000 så blev man ägare till hela rasket. Ja det vill säga dollar...typ dryga 2 mille alltså....det hade vi inte med oss just idag.... Bäst som vi gick runt och snokade därinne så kom det en annan spekulant och stannade. 2 vovvar med husse och matte. De bytte några ord med Helle och Rodney innan vi drog igen.
Vi rattade vidare och stannade vid en liten bod med den här skylten...kaxig va?
Den låg just vid foten av berget och nu ska ni få se vad man kunde köpa därinne...
Du har säkert förstått att här köper man inte tre apelsiner eller så (förutom att vi då pallar lite då o då) utan säckvis....
...rara små majskolvar kunde man också förse sig med, kanske bland det nyttigast inne i butiken annars var det gott om godis på längden, höjden o tvären i regnbågens alla färger...och med fler e.nummer än man kunde räkna till...
....samt givetvis pulkor...hrm, den 30 april...jorå...bredvid tjocka fodrade vantar och mössor kunde man välja sig ett färgglatt tefat och det kändes lite skumt...men du minns ju att det snöade rejält för inte så länge sedan och berget var snötäckt, det kan ännu inträffa...
...och som en härlig kontrast kunde man köpa med sig en chick solhatt eller två....som sagt detta är bara början...för när jag kom lite längre in i affären fick jag se något man knappt ens kan få tag på i Sverige, åtminstone inte i en godisaffär och troligen inte på en vanlig mack heller, nämligen...
....snökekedjor...otroligt effektiva, används bara när de behövs och det gör att man ju spar vägbeläggningen jämfört med att ha dubbar..man kunde också för en liten slant få dem pålagda, enligt en skylt utanför...jaja, skylt var väl o ta i, lapp skriven med tuschpenna...
....och så fanns det ju givetvis vin. I Sverige har ju makthavarna helt klart för sig att om det fanns att köpa i vanliga affärer så skulle vi dricka ihäl oss. Här finns det tillgängligt överallt, men inte ser jag ofta nån som handlar vin, inte en enda gång om jag ska va ärlig (å det ska jag). Här är man mer sugen på jelly, Sunny-D, nachos, tortillias, och komagar o hynsefötter... ja är inte världen kul så säg...
Skumpa någon?
När vi var på väg ut igen upptäckte jag något som jag inte sett för att någon annan kund stod i vägen...på väg in..
Klokt, mycket klokt! Jag tjatar på alla i Sverige att de ska ha en snöskyffel i bilen på vintern...själv hade jag stor nytta av min lilla då jag på mina odubbade däck tog en sväng ut i snövallen i Buttlekorset (i vintras) på väg till Frida, min minsting. Troligen enklare leta i Sverige, men annars kan jag skicka en på posten...jasså, inte aktuellt nu, nähä...då lägger vi genast ner det projektet då...
Utanför och just innanför dörren fanns ett stort sortiment av pannor och grytor, om man nu skulle vilja brassa på sina majskolvar uppe på berget över en eld och just i den här lilla boden ....kom man på den idén...yes, why not? Eller varför inte slå till med en muffinsplåt, på utflykten, ah?
PÅ väg därifrån dundrar det till när ett stort antal hojjar drar förbi. De har varit däruppe på en glidarsväng och var nu på väg hem igen. Såg härligt ut! Måste passa på att berätta om min första motorcykeltur. Jo, motorcyklar är farliga, de är helt enkelt livsfarliga...det var min uppfattning i många år...men så hände det att jag umgicks med en pojke, ja samma pojke som igår faktiskt och han hade en hoj. Just då, i början på min självutvecklande karriär hade jag ett måtto, som jag ännu har kvar: Är du rädd för något - gör det genast! Sagt och gjort. Jag fick låna hjälm och skinnställ och sen bar det av....minns inte vart men det blev mörkt o pojken tyckte: Ska vi inte bada! Well, why not! Vi letade oss ner till den Skånska lilla stranden i Mossby, i nästan kolmörker, kastade av oss alla kläder o tog ett dopp, mitt i natten. Småkallt efteråt utan handduk men (who cares) på nåt sätt fick vi på oss skinnkläderna igen o drog hem. Dan efter var jag helt såld på detta med hojåkning. Ville åka mer. Vi drog upp på småvägarna vid Svaneholms slott norr om Skurup. Där kan man komma långt på grusvägar. Jag hade fått en ingående lektion om hur man lutar sig med i kurvorna. Det gick fint som snus. Han frågade om jag ville provköra en bit. OOMMM - DET BEHÖVDE HAN BARA FRÅGA EN GÅNG! Vi bytte plats och jag kände en underbart pirrande känsla i kroppen. Lugnt o föriktigt drog jag iväg och visste ju att rullgrus kan vara förrädiskt. Tro nu inte att jag nöjde mig med en liten bit, nix. När jag kört ett antal mil, i 130 blås, med den stackars ägaren bakom, hållade mig om midjan i ett stadigt grepp, var det mörkt och vi var framme på min mormors gårdsplan, i Bedingestrand. Han andades ut och klev av hojjen och sa: Jo, ja visst, det där gick ju riktigt bra! Behöver jag säga att han aldrig frågade om jag ville köra fler gånger.... ;O)
Idag är jag tacksam för att: min kropp har nått en ännu rödare färg på kräftskalan (2 röda snyggon är vi) då Helle och jag satt ute och språkade livet (du anar inte hur klok man blir av att byta tankar och funderingar), jag mailade med en vän från England som jag inte varit i kontakt med på länge.
Wolfies tips: sätt upp en stor skylt i ditt hem med texten: ÄR DU RÄDD FÖR NÅGOT - GÖR DET GENAST! OCH praktisera detta en period, du ska få se, mirakel och ändrade tankar...... komma pronto! Skriv gärna, dela med dig och inspirera andra! Tack!
30 grader i skuggan o fullt drag i baksätet vill jag lova! På eftermiddagen drog vi på "husatthyraletarstråt"!
Berget som hade en topping av snö är nu så gott som naket igen, förutom de allra högsta topparna. Nu är vi på väg för att kolla efter först och främst hus att hyra. Fina hus vid bergets fot som vi snabbt susar förbi. Minns du när det var sommar, sådär apvarmt att bilar utan ac inte går att sitta i utan ALLA rutor nervevade, vinden sliter i ditt hår och den frisyr du eventuellt hade gjort dig besvär med innan du åkte, flyger all världens väg redan första kilometern....då är du med mig.....som sagt värsta draget bak.....caaaaaaaaaaaaaab...almost...
Plötsligt stannar chauffören bilen för att gå ut och mysa med vattenet som kommer från Seven Oaks, en damm där de samlar vatten för att när den blir överfull släppa ut det, ner till San Bernadino för att drickas upp, och på väg dit, tar man lite power till ström. Jag blir ordentligt tillsagd flera gånger att titta NOGA var jag sätter fötterna då alla rattlesnakes nu vaknar o ligger här o där, ibland hundratals små i en hög. Trampas på NOT RECOMMENDED!!
Under tiden jag vaktar bilen far värdfolket runt efter flaskor, burkar o skrot...jaja, det känner du redan till. Solen steker och vattnet forsar fram likt en orm på jakt, i alla vindlande vrår av flodfåran. Schyyyyy..listen....kan du höra det forsande ljudet....feel the power...naturens kraft....på väg mot nya friska mål.....? Känner du stänken i ansiktet från de virvlande vattenmassorna, som genast torkar i den gassande solen som bränner på axlarna? Fiint, du börjar bli fantastiskt bra på att använda din fantasi, dina sinnen...stolt över di! Fortsätt så, kör så det ryker....wrooooom....
Bredvid det forsande vattnet och sen åtskilliga miles blommar yuccan som ståtligast bredvid vägen, samt uppå bergssluttningarna och förgyller världen med sina ståtliga blomstänglar. Coolt verkligen, aldrig sett dem blomma, har du??
Stop! Watch out for the snakes! ropar Rodney igen, som är säker på att jag redan glömt att ha sa till mig för 7 sekunder sen o väldigt rädd om sin "familj".... Mitt minne är ju typ, både intensivt o ofta ganska kort, så det tål att upprepas...inte helt van vid att stenglo på varenda cm av marken jag tänker trampa på, men nya tider, nya utmaningar som sagt....
Just bredvid den slingrande vatten ormen fanns en uttorkad flodfåra som var den ursprungliga ,naturliga vägen för smältvattnet att ta sig ner från berget till byn. Här över går an oldstyle bridge, inte så vanlig nu för tiden, coolt smal o ålderdomlig.
Lite sorgligt att naturen inte får ha sina skapelser ifred, men så är ju vi människor funtade. Vi vill ju helst bygga eget så det blir som vi vill, där vi vill och när vi vill.....därför går det som det går ibland. Naturen är klok o vis o vi tror vi kan överlista den, men oftast får vi ett slag i nacken...
Här som i andra andra länder tror många människor att om man lägger ut sitt skit i naturen och åker därifrån så, woff, borta! Fast både du, klok som en bok och jag vet ju att det är en usel idé. Det vi bidrar till är att andra dårar tror att just där är en soptipp, mitt ute vid en parkeringsplats i naturen, yes wao, vi kan också slänga vårt skit här....ibland känns det som det föds folk utan hjärna eller i alla fall med en hummingbirds storlek, fast de verkar ändå klokare... Jag hoppas att DU aldrig någonsin tänker tanken att dumpa ditt skit i naturen,promisse...?? TACK! PUSS! EN stjärna på himlen för DIG!
Alltså , vet du, nää how on earth skulle du kunna veta...idag, där i värsta draget, flickan bak i bilen...har jag känt mig så ruskigt glad, lycklig, som om jag är en av de lyckligast här på planeten jorden. Den bara flög på mig, med en av alla dofter från apelsinodlingarna som vi susade förbi. Precis som om doften, apelsinblomdoften söt som honung, varm som en solig dag i California och mjuk som molnen, bara tryckte på lyckoknappen och vips...så spred sig den känslan i hela min kropp.
Tänkte snabbt över allt fantastiskt som nu är på väg att hända, alla mirakel som är på ingång i mitt liv...man skulle kunna säga att jag mådde helt sjukt bra, fast det låter ju helt sjukt...sjukt, så....hrm....helt amazing, det låter bättre, eller oskapligt bra!
Just innan vi var hemma, passade vi på att plundra "våra" "snoapelsinerträd" eftersom det ändå inte är någon som plockar dem annars.
Å DU, just innan mörkrets utbrottsliga inbrott inträdde, gick jag ut och beskådade dagens förbarmande snodda apelsinskörd...Å DÅ VA.... kom samma lyckorus virvlande genom kroppen igen. Jag tog ett djupt andetag, lät känslan sprida sig i kroppen, tog en ljummen, nysnodd apelsin o gick in o bara njutåt den, rätt utifrån o in! AWSOME! WONDERFUL!
Idag är jag tacksam över: allt nytt jag sett och upplevt, den underbara lyckokänslan som virvlat i kroppen, smaken av de nysnodda apelsinerna, att jag kan känna alla dessa underbara dofter med min känsliga nos!
Wolfie tips: nästa gång du känner en honungslen doft av blommande...nånting, stanna upp en stund, blunda, låt doften dra runt i hela ditt inte och sprida en galet lycklig sommarkänsla! YEAHHHHH! GREAT! WAOO!
Idag lyssnade jag till en man som berättade en av sina innersta hemligheter för mig. Han verkade lättad och just så känns det ofta när ord legat som ett ok på axlarna länge.
Vi är verkligen bra på att inte kommunicera vi människor. Kvinnor generellt är ganska bra på att säga en del av det som de menar, typ...tar du in kassarna från bilen, fast hon menar tar du in kassarna från bilen och packar upp allt vi handlat i affären och ställer in det på sin plats......mannen bär snällt in kassarna och ställer dem i köket. Efter 1 timme kommer kvinnan in i köket och blir rosenrasande. Där står ju all maten i värmen och blir förstörd. HerreGud han svarade ju ja! Fattar han INGENTING??? Känner du igen scenariot?
Män är väl bättre på att agera som om världen hade rasat men utan att yppa ett ord och när vi frågar, vad är det, svarar han:inget o ser ut som du tagit honom på bar (överkropp, nej skoja bara) gärning när han snodde godis ur din gömma. Vaddå ingenting, säger hon? Nej, säkert säger han, det är INGET! Efter några dagars onormal kroppshållning, blir det ett gräl och då ventileras allt det som var ingenting, för plötsligt var det ändå någonting som nu har legat o grott till sig.
Vet du, det är nog en av de viktigaste grejerna i ett förhållande - kommunikation! När vi ska gå och gissa vad den andre tänker, kan vi få för oss en massa dumheter, särskilt om vår självkänsla är låg. Då blir vi lätt svartsjuka, avundsjuka, misstänksamma mm. Det skapar ingenting bra och kostar oss en massa energi och tar på krafterna och tär på förhållandet.
Visst kan det ibland kännas helt omöjligt att berätta något som legat och tyngt länge, men det är oftast ändå i längden en bättre lösning än att tiga.
Vi är så finurligt funtade att när vi vill säga något vi inte vågar, så skapar kroppen enorma olustkänslor beroende på hur stort problemet är för oss, för att ringa i en varningsklocka!
När jag var på väg att flytta till Gotland 1995, umgicks jag flitigt med en man som inget hellre ville än att flytta med mig och bli en del av min familj. Jag och barnen var över för att bo i huset på novemberlovet. Ojojoj vav jag planerade. Det fanns inget staket runt tomten, men det kunde ju Han hjälpa till med, ditt och datt blev han inblandad i när jag planerade. När vi skulle prata på kvällen, kom en olustig känsla krypande. Jag började verkligen fundera på allvar vad jag kände för att ha ett förhållande för resten av livet med den här mannen. Det var stuligt på återresan. Snön vräkte ner o stormen drog som en vanvetting över havet. Efter 4 timmars försening dök så äntligen båten upp från Oskarshamn. Ombord med hunden och alla kottarna, som stuffade efter mig på led med vars ett liggunderlag, sovsäck och kudde. Jag placerade oss på tvären allesammans, hunden också, mellan två golvfasta bord för att ingen skulle rulla iväg. Långt om länge började båten kränga allt mer. Plötsligt välte två vagnar med porslin som stod bromsade vid den stängda cafeterian. - Oj då sa en dam som passerade, hur ska detta sluta, vi har inte ens kommit ur hamnen ännu! Det blev en mycket lång natt och jag lovar alla fick verkligen maximal valuta för sina biljettpengar. Sista biten gick vi längs kusten uppifrån Västervik och det lugnade sig aningen. Sen var det bara att hoppa in i min gamla buss och på sommardäck ratta sig genom mörkret och snödrivorna mot Skåne i vinternatten. När jag kom fram hade horisonten fortfarande inte stannat, den gungade som om jag snapsat hela vägen... Min vän ringde och ville genast komma dit. OK, tyckte jag trött. Barnen som sovit på båten och i bilen var inte det minsta trötta, så han tyckte..... jag kommer och tar hand om barnen medans du vilar en stund.
ÄNNU VÄRRE! Han var så himla snäll och trevlig o gullig mot mig. Men i mitt hjärta visste jag vad jag var tvungen att göra och detta smärtade mig enormt. Nu började jag må illa, rejält dålig blev jag. Trodde det var nån slags eftersjösjuka... Mannen kom och tog hand om barnen hela dan. Jag låg som en klubbad oxfilé, på soffan och vågade inte röra mig, mådde tjyvtjockt! Han fixade kvällsmat med barnen, borstade tänder och pyamaserade dem alla OCH läste en godnattsaga till de somnade.
Nu var jag verkligen sjuk. Trodde jag fått värsta flunsan eller nåt. Sanningen pockade på och jag hasade mig upp till att halvsitta i soffan. Vi började prata och han kände att nåt var i luften. Han hade just sagt upp lägenheten men inte hunnit säga upp sig på jobbet....
Jag började sakta berätta att det jag trodde var en förälskelse var nog mer en enorm tacksamhet för vad han gjort för mig och barnen. Å visst kände jag ju kärlek men på ett annat sätt, inte den sortens kärlek som man känner för sin partner. Långsamt började jag berätta hur det låg till. Det fantastiska var att för varje ord jag uttalade, så lättade illamåendet. När jag var klar var det helt borta! Jag hade kurerat mig själv genom att våga vara 100% ärlig. Mannen var ledsen, vi grät en skvätt tillsammans, men han var också mycket tacksam över att jag vågat säga som det var innan han flyttat med till ön och sagt upp sig från jobbet.
Det märkliga var att i efterhand kunde jag känna att jag vetat detta ett tag, men jag fattade liksom inte riktigt förrän jag uttalat orden. Denna händelsen var mycket stark för mig. Min första upptäckt över hur ett mentalt problem kan skapa mycket starka fysiska symtom. Att alltid gå till orsaken löser ett problem för gott. Hade ju inte hjälpt vidarevärst mycket med en alvedon i detta fallet!
När vi tydligt säger vad vi vill/inte vill/känner....så mår vi bättre på insidan, kanske inte just för stunden,men efteråt. Att bära en hemlighet hela livet är en tung börda. Det är också bra att utgå ifrån hur JAG känner, tänker, önskar....då behöver vi inte lägga skuld på någon annan.
Idag är jag tacksam över att: jag fick förtroendet att lyssna till någons innersta hemlighet, jordskalvet som hade sitt epicentrum bara en liten bit härifrån bara ruskad om richterskalan till 3.8, jag hela tiden blir bättre på att kommunicera.
Wolfies tips: när du känner att något tynger dig, berätta för den som är mest inblandad, eller står dig närmast.
Myrvälder behöver ju som vanligt träna T Å L A M O D ! Därför vet jag att jag är på helt rätt ställe nu! Idag var vi på banken för att skaffa ett Am visacard, som inte tar avgifter varje gång man betalar med det. Helle har varit med förut o förutspådde att det skulle ta T I D . Jojo, mycket koder, usernamn, passwords och telefonnummer, adress och passnummer, frågor med mycket mera var det. Sen hittade jag några danska hundralappar som jag tänkte: smart växla in dem när jag ändå är på banken. Holy Moses, det tog nästan lika lång tid som att fixa ett visacard. Det var för dyrt att ta ut pengar inne på banken, för att sätta in på kontot och ännu dyrare att transformera in dem på kontot från mitt svenska konto. Så, jag fick gå ut 3 meter från dörren i deras automat och ta ut pengarna till mannen inne på banken, som satte in dem på mitt nya konto, medan han ingående studerade de danska sedlarna. För säkerhets skull fick han en lektion av Helle om vad som var på dem, medans vi ändå väntade. Den egyptiska damen som hjälpte mig var mycket hjälpsam o go och skickade med en present till mitt barnbarn i Sverige....hemla på väg Clara.... ;O)
Rödljusen är också väääääldigt mycket långsammare än våra. Det hinner bli göttigt varmt i bilen innan de bestämmer sig för att det ska vara gröna, istället för röda.
Det här med tillståndet för att jobba eller uppehålla sig här har de inte heller bråttom med. Pratade med en svenska på fb som varit gift i 6 år här nu och hennes papper var inte klara ännu.....
De hade utlovat regna idag men det var soligt och varmt på powerwalken och jag utvidgar mina promenader för varje dag. Hittar hyfsat bra i området nu. I början när vi åkte bil kom vi hem och åkte ut på olika håll, vilket gjorde mig aningen förvirrad, mer än vanligt alltså.... Härligt att promenera i den ljumma vinden med solsken i blick....känner mig riktigt hemma här nu. Inget är lika förvånande längre, hundar på gatorna, ryttare överallt, mexicansk musik, trucks fulllastade med hö, alla underbara blommande häckar och träd som vi har i blomkrukor, doften av eukalyptusträd,stilen på husen, junk i de flesta trädgårdar, gamla skyltar om yard sale, ja, känns som hemma nu typ.
Vad är hemma för dig? Egentligen? Är det där du bor, där du växt upp, eller känner du dig mer hemma nån annan stans? Hade aldrig funderat i de banorna när jag kom till Gotland första gången 1983. Tyckte det var en helt fantastisk plats. Tänkte, den som ändå fick bo här förjämnan, vilken lyx! Tillbaks 1987, samma sak då. När jag sen flyttat från gården i Vellinge, midsommardagen 1995, frågade mina föräldrar (som jag occuperat huset för med 4 kids o en massa prylar) jaha var tänkte du nu ta vägen då? Ja, som sagt det här med att tänka efter före, hade jag sällan provat på vid mina unga år. Så efter 3 sekunders betänketid svarade jag: Gotland blir det! De skrattade och frågade om jag tänkte ta med höns, kalkoner och ankor också dit, för de trodde nog inte ett smack på den idén. Japp, allt ska med! Jag hade nyss varit där då i 5 dagar, alldelés ensam på en kurs som var personlighetsutveckalnde. (Hade jag aldrig hört förut heller) Liftade dit o hem igen med långtradare.....jo, ganska kul faktiskt. Snubben jag åkte med undrade var jag skulle sova på natten, då båten ju gick 12 på dan o vi kom dit ett på natten. Tja, ingen aning, sa jag. DÅ ringde han hem till sin lilla fru o bad henne bädda gästsängen o fixa en extra räkmacka. Supersnällt, jag fick sova där o vi blev bästa kompisar, jag och frugan. Hon blev storkund o köpte massor av min ringblomssalva.
På båten till ön var jag ensam i 4 timmar för första gången sen jag fått barn. Hann tänka en hel del minsann. Kom på att livet måste vara mer än att bråka varje dag. Så, jag tog av mig förlovingsringen o det kändes fantastiskt!
Vet du, märkligt men sant...de gånger jag varit mest i exstas i livet har varit varje gång jag lämnat ett förhållande eller blivit lämnad. Minns att människor trott att jag spelat för att dölja min sorg men icke! Varje gång har jag ju insett att jag gått upp i att behaga, vara till lags, passa upp och smälta in i mannens liv. Jag har alldeles tappat bort mig själv every f...n´ time, det som ger mig energi och som jag uppskattar. När jag då tar tillbaks det jag släppt eller glömt bort för ett tag, blir jag euforisk. Sätter mig och ser utöver havet när solen går ner. Gör upp en eld nånstans och bara sitter där under stjärnorna tills glöden falnat eller nåt annat helt underbart. Då kommer livsandarna tillbaks, fyller mig med energi som kickar igång mitt lyckohjul igen. Det stannar liksom när jag glömmer vem jag är....hur är det med dig? Lever du ditt liv, det livet du allra helst vill??
Tro nu inte att jag kommit ifrån ämnet....jaja,ok lite då... Tillbaks från Gotland ringer jag upp en kvinna, vars telnr jag fick av en kursledare. Hon hade eller hade i alla fall haft ett hus på ön, men nu hade hon flyttat till västkusten. Vi pratade i 1.5 timme. Bestämde att jag skulle flytta in i hennes hus. Hon fick en dotter o jag en extramorsa på kuppen, hur wonderful som helst. Jag bestämde mig för att flytta till jul. Så blev det! Annandag jul anlände flyttlasset och det starkaste minnet av när jag öppnade dörren till köket och snusade in den svaga doften av bränt trä och aska var: HEMMA, ÄNTLIGEN HEMMA!
När jag var i Arizona 2009, upplevde jag en liknande känsla, fast mycket starkare. Därför var beslutet att flytta hit inget jag tvekade över. Hur och när det nu blir står ännu skrivet i stjärnorna! Så länge kör jag med den slitna frasen: where ever I lay my hat, that´s my home!
Idag är jag tacksam över att: Joakim nu snart börjar röja runt i mina papper för att åstadkomma moms, bilförsäljning mm, jag kan känna mig hemma där jag trivs utan att längre ha ett hem, ikväll började en ung brud chatta på fb med mig, hon ville bli sångerska i Nicaragua, härligt med människor som vågar leva sina drömmar! Önskar henne Lycka Till! Här kommer ett litet smakprov på hennes sång:
Wolfies tips: vad ger dig energi?......fundera på det och gör något i helgen som ger dig en kick,livslust,gör dig lycklig,skuttig, glad, lugn eller exalterad! Mycket nöje!
När jag utbildade mig till coach i Stockholm var jag i ett saligt rus. Det var såå himla härligt att få vara med om alla dessa magic moment. Att få vara med just när det händer, just när en människa får en superinsikt, djupt från sitt eget inre, efter att ha gått på upptäcktsfärd i sitt inre, wao, HÄRLIGT! Vi hade till en början träningsklienter och det var inte en enda gång det var sig likt. Jag fick klura och vända o vrida på utmaningarna. Det som var supercoolt var att intuitionen var fullt på hela tiden. Jag fick orden i munnen direkt, frågorna och allt jag skulle säga....eller rättare sagt, på vilket sätt jag skulle fråga. Ofta kom det symboler, som jag frågade om jag fick nämna. Själv förstod jag inte, men klienten förstod alltid, förklarade och sen kom allt tillbaks till mig, som något jag behövde höra. En av kvinnorna blev så inspirerad av våra samtal att hon själv utbildade sig till coach. Ytterligare en kom med en flaska vin på avslutningen och en annan skickade ett kort med ett kollage hon klippt ut och en fin vers som hon diktat. Allt detta med anledning av en enda sak! Skillnad! Jag kunde hjälpa till att ge dem redskap och nycklar för att de djupt i sitt inre,skulle hitta just de svaren som gjorde skillnad. De i sin tur, hjälpte ju till i min utveckling och utbildning så att jag kunde växa som människa - winwin igen! JO, detta blev dagens ämne, efter en film vi såg ikväll. En gigantiskt stor tonåring blev antagen på ett college, för att han spelade bra basket och var stor o lång. Han kom från ingenstans, o bodde ingenstans. En familj tog sig an honom och han fick verkligen bli en av dem. Han fick en identitet, visste inte riktigt hur gammal han var och efternamnet han trodde han hette, stämde inte. Frun i familjen köpte en säng år honom, det var den första i hans liv. Den familjen gjorde verkligen hela skillnade för honom.En fantastisk insats!
Skillnad kan man göra på många sätt. Fundera en minut på när du gjorde skillnad i någons liv sist? Säkert inte så svårt. Det gör vi dagligen, utan att vi tänker så värst mycket på det. Många människor har årskilliga gånger i mitt liv gjort en stor skillnad genom att bidra på olika sätt till mitt välmående, växande, framgång, höja min självkänsla, rädda mig från en kris mm,mm.
Jag vet också att jag har haft den äran att göra skillnad i andra människors liv. För mig är det lika underbart varje gång nån bekräftar detta eller tackar för något jag inte ens vet att jag gjort. Det är en njutning att få bidra med något som blir uppskattat. Det fina i kråksången är också att allt är ömsesidigt. Vi lär ju av varann hela tiden. Ibland behöver jag höra någon uttala orden som far runt som racerbilar i hjärnan o då plötsligt blir det liksom mer sant. Känner du igen det?
Jag vet att jag många gånger ringt en kollega när jag varit i bryderi om ett homeopatmedel. När jag har berättat högt om problemet, har jag själv kommit på svaret, PLING! Vi har ju också nosat på det här med att ge vidare...innan... När du gör mig en stor tjänst, kanske jag får ge den vidare till nån helt annan...det goda går helt enkelt runt i cirklar.
När jag flyttade till Gotland, du minns då när jag hade min "blomperiod". Då lärde jag många att ta emeot blommor, som aldrig fått någon blomma annat än på sin födelsedag. Jag fick massor med goa människor runt omkring mig som gjorde mig många tjänster. Kanske tack vare min tidigare blommmiga utdelning. Minns bland annat när vattnet i hundens skål började se skumt ut. Det rann också himla dåligt ur alla kranar plötsligt. En dag när jag duschade blev vattenstrålen så dålig att jag knappt blev kunde skölja av schampot. Jag skruvade isär duschhandtaget o fick världens mysigast överraskning! Gillar du INTE äckliga saker ska du lalalalalallalalalllllaaaallalalallalalalalalal nu! Vet du var jag fann? Du har ännus chansen att sluta läsa.... Fullt med päls från en råtta! YES! Fick raskt handduken om mig och rusade ut till brunnen....mer äckelvarning nu.... där flöt en jodå.... mycket riktigt STOR råtta, o då menar jag ingen liten fjantig mus utan en stor råtta. Den hade tappat mycket päls , som då troligen sjunkit till botten, och skulle komma in med pumpen vartefter. Själv som sagt, var den inbäddad i en grönskimrande bubbelplast, nej inte plast men naturliga ,stora grönskimrande slemmiga bubblor.... Den flöt så väldigt fridfullt om kring där - I VÅRT DRICKSVATTEN! Visst, det gjorde också skillnad! I 6 månader fick vi pilla päls ur silarna när vi duschade i vårt spavatten med råttglans...hrm o så hämtade vi vatten hos Jägaren o Baron, tvärs över vägen.De gjorde just den perioden en stor skillnad, då det ju blev mycket prat om livet o så, vid varje vattenhämt... Ja, det var tider det!
Vi var också utan värme och varmvatten i 6 månader året innan. Det var också speciellt.....annorlundigt kallt... Minns när Rasmnus stod under stuprännan som slöt en meter upp, o duschde under illvrål, när det regnade i oktober...brrr. Själv slet jag raskt av alla kläderna när det kom en störtskur (annars duschade vi med solvarmt vatten från trädgårsslangen, helt ok, men vet du hur mycket sol det är i september ,oktober, 4 gradigt vatten direkt från brunnen var det som gällde då.....) snabbt gnuggade jag in håret med schampo o tvålade in min lekamen - DÅ SPRACK HIMLEN UPP I ETT STORT LEENDE MED SOLEN SOM FNISSADE ÅT MIN SKUMMANDE GESTALT! Då uppfann jag en dusch. Traskade in skummig o naken. Värmde vatten i vatten kokaren o fyllde upp resten av en 10 liters vattenkanna med kallvatten. Blev ganska ok temperatur. Har du provat hälla det över dig nån gång, från en vattenkanna? Så, inte det nähä. Knepigt som rackarn. Fick ställa kannan på badkaret och hälla den försiktigt medans jag krälade under den som en strippa på en porrklubb, ja eller en krokodil som fastnat på en metkrok, välj själv.....
Den dagen vi fick varmvatten, 1 vecka före julafton - gjorde hela skillnaden för min familj! Jag minns det som det var igår. På morgonen när jag eldat i 2 dygn för att få upp tempen i de 2 tusenliterstankarna, kom Sara först in på toa. Då tog jag hennes hand o höll den under varmvattenkranen o du skulle sett hennes min! RASMUS, EMIL, FRIDA SKYNDA ER OCH KOM HIT! VI HAR VARMVATTEN, VI HAR VARMVATTEN! Fatta vilken grej, 1996, det var inte ens stenålder och 4 barn kunde bli så galet glada av lite varmt vatten! Tror inte de fick för många men av den tiden, men härdade blev de allt! UNDERBAR SKILLNAD!
Nu blir det tuppskinnvarning: en dag blev det en skillnad i denne unge mannens liv! Du har säkert sett o hört men den tål att upprepas!
(En mus på mitt rum fastnade i fällan nyss, låter som jag ska få sussa inatt! Gillar den skillnaden!)
Idag är jag tacksam över att: det just nu finns många människor som bidrar till en fantastisk skillnad i mitt liv....dagligen, filmen som var baserad på en verklig händelse, fick mig att tro för en stund i alla fall, att världen ändå kan vara ganska god.
Wolfies tips: bestäm dig för att på morgonen efter du läst detta,göra skillnad i någons liv! En god och bra skillnad, o snälla berätta hur det gick! Tack! En mus på mitt rum fastnade i fällan, låter som jag ska få sussa inatt! Gilla!
Kvällen film handlade om om en svart man in the Navy, och hans reaktioner, som ledde honom till en psykolg, som fick honom att börja söka sina rötter. Vissa av oss har ett trasigt inre pga av en strulig barndom. Detta hanterar vi sen på olika sätt beroende på hur vi är som människor, vad vi har blivit lärda, vem vi har haft omkring oss, vilket intresse vi har för att utvecklas mm. Många människor fastnar i det som varit för länge sedan och kommer faktiskt aldrig därifrån. Andra männsikor verkar ha varit med om det mesta och hemskaste man kan tänka sig och ändå ler de sig igenom livet, har alltid ett vänligt ord över för andra och lever ett lyckligt liv. De vi har runt omkring oss både som barn och vuxna har stor betydelse för vår utveckling. Ju mer vi kan och vågar vara ärliga och öppna, prata förtroligt med en eller några....ju lättarekan vi gå vidare, när vi fått ur oss det som skaver mot hjärtat därinne. Personer som vi benämner vänner, kan stå oss olika nära. Vissa människor står oss lika nära som om de vore våra syskon. Andra kan vi prata lika bra med, trots att vi bara hörs 4 gånger om året. Vi tar liksom bara upp tråden när vi hörs igen, som om det inte funnits nåt avbrott. Några dansar vi med, kramas när vi ses och undrar hur de mår, å vi svara ganska ärligt på frågan, medan vissa bara snurrar lite löst i periferin, vi pratar väder o frågar hur är det, den andra svarar, bara bra, trots att det inte är ett dugg bra.
Jag brukar ibland på skämt benämna dem A-kanta och B-kanta. Där A-kantorna är de jag vill ha runt mig när stormen viner, strömmen har gått (längre än till grannen) , vattenledningen har sprungit läck o snön vräker ner. B-kantingarna har jag nog mest för att vara artig och trevlig, de fyller en viss funktion, visst, men jag kan absolut leva utan dem.
Bland A-kantingarna finns det en handfull som är de som gör allt för mig när det krisar och jag för dem. Inte alltid kan vi göra exakt vad vi vill och hur vi vill för att finnas till hands på bästa sätt men alltid kan vi göra nåt. Denna handfull människor kan också ändras med åren och det är speciellt med tex barndomsvänner, som man kommit en bit ifrån, men i unga år kunde vi inte ens gå på toa utan varann, allt skulle delas. De är liksom i hjärtat ännu, och ändå så långt borta, men härligt ändå, inte bortglömda alls. Vänskapsrelationer behöver näring. Har du en riktigt god och nära vän, kom ihåg att uppskatta henne eller honom mer än på födelsedagen. 2 dagar innan är faktiskt bättre, då finns det ingen förväntan.....men inte bara då...
Jag hade en blomsterperiod i mitt liv. Den föregicks av en man som uppvaktade mig med blommor. Det var inget jag var van vid, så första gången fick han sin 200 kr bukett slängd efter sig i nacken. Jag fixade helt enkelt inte att få, ta emot något, jag inte kände jag var värd. Det var nog där min personliga utveckling började.
När jag flyttade till Gotland, köpte jag nästan alltid en ros med mig hem. Det var alltid någon som jag tyckte behövde en....(jag fick liksom ge vidare....av de blommor jag en gång fått, det tycker jag är HÄRLIGT!) Minns när min svärfar för första gången fick en blomma av mig. Först ville han ge den till frun, men jag var istadig (jo, då också) och höll fast vid att den var till honom. Han vågade inte se mig i ögonen utan stammade tack, ä ,tack...äh....ja tack så in i helvete mycket då! Ja, det var det finaste han kunde komma på!
Ibland smög jag ner till mina kobondegrannar, när jag visste de var mjölkningsdags. Jag visste var nyckeln fanns, låste upp, tassade in, letade upp en vas o satte den på bordet, o tyst som en mus...tillbaks innan nån såg mig. Lite senare ringde de och tackade för rosen. Va, såg ni mig? Nix, men ingen annan skulle komma på en sån grej mer än du. Jag mös, gillar sånt! ÖVERRASKNINGAR smakar mumz!
EN annan gång, vaknade jag för första gången hos min blivande man, av att hans X ringde upp halv 5 på morgonen, (då hon skulle iväg o mjölka kor), å VRÅÅÅÅLADE i telefonen, av svartsjuka, trots de varit skilda ett tag. Jag blev helförskräckt o drog iväg upp på Filehajdar och tänkte; Hon känner sig sviken, blir säkert glad av en blombukett. Plockade den bamzigaste buketten någonsin och bad varje blomma om lov, för att göra henne riktigt glad! åkte hem o satte dem i en stor hink med vatten, på trappan, mitt för ytterdörren, sen åkte jag hem.
Kl 11.30 ringde det en människa och grät i telefonen, snyftade o snörvlade. Det var hon, som hulkande tackade så väldigt mycket för blommorna och bad om ursäkt för sitt uppförande. Det måste va du - vet ingen annan som skulle göra nåt sånt! Alltsammans slutade med att hon bjöd min väninna med familj från Stockholm (som var hos mig på semster), på en åktur med häst och vagn -winwin!
Holy Moses - hade ingen aning om vad jag skulle skriva idag, men det jag nog faktiskt tror att jag egentligen menar är: Var rädd om dina vänner! Överraska din omgivning galet och ofta! Tilltala och behandla dem som du själv vill bli behandlad! Ge utan förväntan att få något tillbaks! Visa och berätta att du uppskattar dem! Njut av att dela glädjen med dem du överraskar!
Idag är jag tacksam över att: min rare svärson mår bättre igen, min dotter har en sån go kille som älskar och gör allt för henne, alla mina hjärtevänner, nära vänner, vänner, A.kanta o B-kanta som väljer att finnas i mitt Yrväderliga liv! samt allt som de gör för mig o min familj!
T A C K !
Wolfies tips: KÖP EN BLOMMA IDAG, även om du inte vet till vem, det kommer du på vartefter, njut och dela glädjen när du ger bort den, å gör om det, ofta! Mycket roligare att ge människor blommor medan de är i livet än på deras grav!
Vill ju visa dig resten av söndagens shopping. Vi fortsatte till en ny jätteaffär Cardenas, som låg några hundra meter bort. Mest av den anledningen att man fick 4 istället för 2 grapefrukter för samma pris, o ville ha många! Å när vi kom dit hade de aprikos och mandelträd för $10 så mitt värdpar kom i exstas och shoppade träd för fullt. Det första jag fick syn på innanför dörren var frukt och grönsaksschampo, för rengöring....hrm. Hur ska man tänka då? OM grönsakerna är så himla giftiga att det inte räcker att tvätta dem med vatten, vad måste det då vara i schampot för att få dem rena? Och hur giftigt är då det?????
Så kommer vi då åter till godsakerna. Det kvittar vilken affär man går in i. Har de ett eget bageri så ser man det ena konstverket efter det andra. Frågan är vad finns det under ytan och hur smakar de? Mycket färger och glitter...ska det visst vara. Å jordgubbarna på tårtan ser ut att innehålla implantat, typ (tutt) gubbförstoring. Tårtorna är av ordinär storlek o 4 jordgubbar är nog för att garnera en!
För en nyfödd liten sork, men bor du inte på Gotland så är det för en liten kille.Mycket marzipan i landet som odlar kollosala mängder mandel, men det finns ingen marzipan att köpa här....hrmm, så Helle är västingpoppis bland grannarna för hon gör egen marzipan!
Ett helt Nalle Puh landskap med Tiger, Nasse o hela kittet!
Morotskakor och äpplen + nåt annat ombestämbart badande i mörk choklad...MED strössel givetvis!
Ja, du som alltid drömt om att bli konditor, skulle lätt kunna uppfylla alla dina konstnärliga böjelser på ett vanligt varuhus här, jag lovar. Allt blir man inte sugen på men tillräckligt mycket för att jag skulle kunna smaka mig fram under några timmar tror jag. Nu hade jag ju troligen blivit otroligt botad den dagen från att käka mer socker då allt jag hittills smakat på har varit sött a´la´kollosalt.Tånaglarna nästan krullar sig, DÅ är det sött! Men människor gillar när det går snabbt o lätt att fixa något. Typ ta bilen, dra till affären o vips, så är tårtan klar. Inte som jag tänker, oj, vad gillar nu den födelsedagsgrisen?? Jag ska baka nåt riktigt smarrigt just för att det är X som fyller år och jag vill göra X riktigt glad. Känns bra att lägga ner sin själ i att fixa nåt riktigt smarrigt, men jag är väl aningen förlegad, kanske. Skulle aldrdig kunna tänka mig att köpa en tårta, NEVER!
Cupcakes har ju blivit väldigans på modet, har till och med lilla omoderna jag fattat, trodde du inte va?? Här med extra garnityr i form av små grodor och prinsessor. Skulle det sitta fint med en till fika kanske, en groda, mmmm, det kan ju vara din förklädde prins(essa)....tänk dig det du, mitt i tuggan... ;O)
I just den här affären bakade man sina tortillias själv o det gick undan vill jag lova. Tanten tog väl ut 2 i sekunden från maksinen, o de har öppet från 9 -9, fatta hur många tortillias de käkar här - FETT MÅNGA! Vi köpte med oss ett paket majstortillias o de smakade underbart, värmda på grillen i barbasmoken över cornkolvarna! Jummyjummy...
Här fick vi också smaka på en sorts ost, den vi käkade på söndagskvällen, mmm, smakade fantastiskt, o sen på nästa ställe var det starka...nåt, typ såser att ha i tortillias, med flera sorters chili, habanero...olika mycket behov av brandkåren efter smakproven med de var fantastiskt goda. De bjöd smakproverna med sina egena tortillias eller nachos. Å de sistnämnda var mycket tjockare och som en mix av knäckebröd, fasta liksom och fläsksvålar, inte alls så salta men .........."tjockkkrispigtmegagoda"! Alltså, egentligen fattar inte jag varför jag inte jobbar på svenska akademin, med att uppfinna årets nya ord? Fattar du det? Nräää, trodde väl inte det heller!
Idag har Spirit och jag varit vid floden o badat tassarna. Det var dajligt! 25 grader, ganska mulet o det smakar lite regn i luften. Åska o regn väntas visst imorgon. Helle hittade en ny sida med en massa jobb så idag har jag gjort ett nyttjobbsökarryck! Tillståndet avancerar och jag är på G! Inatt ska jag göra att sovaförsök. Musjakt till 3.50 inatt, gäsp.
Idag är jag tacksam över att: jag äntligen fått reda på vilket tillstånd som jag ska söka! jag har badat tassarna och gått barfota o jordat mig i den varma sanden, bland ödlor o söta ekorrar, Helle har gjort falafel till kvällsmat, fatta vad gott det var alltså! TACK!Smarrrrrrrrrr
Wolfies tips: nästa gång du har party, bjud på Mexicansk mat, servera med majs, oliver, ost, nachos, tortillias, lök,sour cream,guaccamole, hotta såser och en brandspruta! Smaklig spis!
Första stormarkanden vi besökte igår var El Tapatio market. Härligt uppiggande Mexicansk musik strömmade ut ur högtalarna och man kunde se människor smådansa lite, vicka lite på höfterna medan de handlade.Härligt medryckande! Det som är slående lika och fantastiskt är deras frukt och grönsaksavdelningar. De sjuder av färska och fina varor och de är definitivt en fröjd för ögat för en färskmatlover som mig. Bara se dessa, direkt när man kommer in gör att man blir sugen på att köpa lite av allt, bara för att med egna smaklökar bekräfta att det verkligen är sant. För mig är detta den delen av affären jag behöver, resten kan jag nästan vara utan. Ju varmare det är, ju mer sugen blir jag på färsk mat, med levande enzymer.Mannen på bilden arbetar i affären. Riktigt nice dekoration överst!
Sen kom vi då till kötteriet, som vanligt så innehöll den avdelningen åtskilliga råvaror du inte så ofta skådar i en svensk charkavdelning.(Till att börja med ett tryne o späck.) Det man i alla fall måste berömma dem för är att så gott som ingenting går till spillo. Vi är annars duktiga på att kasta sånt som vi anser att man inte kan äta. Typ nosar o tassar o så. Så kinkig är man inte här. Ingen aning om hur man tillreder godsakerna, men de finns överallt, så det måste finnas god åtgång på dem. (Nedan ett halvt huvud, med hjärna, öga o tryne, allt smaskigt är med) Jag minns när jag som 19 åring jobbade på en stor svinfarm, mitt första jobb, by the way. Där "odlades" även kycklingar och kalkoner. Med jämna mellanrum, kom det en laddning med 5000 kalkoner och 5000 kycklingar, som trycktes in i varsin gigantisk byggnad. Där satt de sen med endast ledbelysning, åt och drack i x antal veckor, tills de var "ätfärdiga". Då skulle 10 man på några timmar runt midnatt, raskt kasta ner 5 kycklingar i varje blastbur, dra igen locket, fysa iväg plastburen uppå andra likadana som en räls, sen uppför ett rullband på en lastbil, snabbt innan det blev ljust. Då hackade de ihjäl varann pga stress över att aldrig få röra sig eller utföra något som helst normalt beteende. Emellanåt kunde privata kunder få köpa några broiler. En dag fick en annan tjej o jag uppdraget att slakta 300 höns o 15 kalkoner, genast. Inget nån av oss var så sugna på, men vi vågade inte säga nej. Minns mig själv, efter nackandet som skedde med yxa, och plockningen som gjordes i maskin, sittande med en vass kniv..... skära av benen, släppa ner dem i ett gammalt zinkbadkar. Can you imagine - 600 hönsfötter.....drömde om dem på natten. När jag såg dessa i affären, vaknade detta minnet upp ur sin dvala igen...Billigt i alla fall, bara $1.84, som hittat, sugen??? Här bakar de egna nachos, med olika namn, smak o färg. Just dessa färgerna vet jag då inte att jag någonsin skådat, ever. Vet inte riktigt vad som åstadkommer den intensiva färgen och förmodligen ångrar jag mig om jag tar reda på det innan jag smakat dem, så smaka ska jag börja med....har sett gula o blå också.....härligt Svenskt ;O)
Nu kommer vi in på en annan intressant grej, deras enorma utbud av dricka av olika slag. Visst, bara det att de säljer vin och sprit i affären är ju helt annorlunda MEN, det finns tonvis av annat färglatt ska du veta. Till att börja med så finns det en dryck som de visar jämt på reklamen här. SunnyD! Det visas hur himla mycket fint o bra det blir i livet, bara du tutar i dina barn denna Gudadryck, nyttig som få. Kunde därför inte låta bli att läsa på förpackningen nu när jag fick chansen. Först stod det vatten, socker, sen stod det 2% juice från koncentrat o tillsist en massa kemikaliska grejer som färgämne o konserveringsmedel. De finns i flera storlekar, detta var nog den minsta....Ja, inte riktigt min lyckodryck.... EN annan cool grej här är iste, mycket vanlig på burk men här fanns den i större versioner och innehöll te med socker ibland, sötningsmedel ibland och lite annat smått och gott. Prövat några burkvarianter och de går att dricka men ger mig väl inte den ulimata drickkicken direkt.Däremot har de mycket dricka med coconut with pulp, simmig genomskinlig kokosnötjuice med små fyrkantiga vita kokosbitar i, smakar wonderfull, iskall en varm eftermiddag i solen!
Idag är jag tacksam över att: jag bor hos "nyttiga" människor som njuter, uppskattar och generöst delar med sig av underbart god hemlagad, "barbecuad", stekt eller kokt mat! Helle och jag haft en mycket givande prat o lyssnar dag! I´m greatful Helle!!
Wolfies tips: nästa gång du åker och handlar, shoppa bara sånt som du verkligen kan njuta av med alla sinnen o medans du smaskar det i dig - låt höra mmm,mmmmmm,mmmmm! Valet är helt o hållet ditt! Väl bekomme!
Nu satte Spirit igång att yla som besatt, ja det är sällan tyst o lugnt långa stunder. För 2 minuter sen gick Arne rätt i en limfälla. Vet var den står, hörde ett konstigt ljud därifrån, reste mig snabbt, utan att spilla te över tangentbordet, o kollade. Jo då, fällan låg upp o ner o ruskade. Snabbt som ögat tömde jag en påse som låg på sängen, för att raskt mingla in honom i den o rusa ut o förpassa honom till himlen. Men, snacka om Arne the Blixt !...han klistrade sig loss o hann iväg på de 3 sekunderna, så nu har vi sällskap ytterligare en natt. Undrar vad Helle gillar att jag har pojkar på rummet, hrm? Idag hade han varit uppe på byrån, bajsat OCH kissat för säkerhets skull på min burk med korallsand. Han är inte ens rumsren den lille skiten!
På eftermiddagen drog vi iväg på stormatshopping. Åkte först förbi en mack o hämtade ett reklamblad. Sen vidare till en bamsingaffär, å det som var dyrare där väntade vi med till nästa ställe. Väldigt många bilder blev det. De kommer senare i veckan, ja den som börjar imorgon alltså. Coolt att vi alltid liksasom har en dag tillgodo här..... Om man på väg hem från affären skulle bli akut småbarnsfåtöljsnödig, ja nån abstinens, så fanns det sådana att inhandla i vägkorsningen... Plötslig ropar Rodney, Wolfie look, you should take a picture of that cloud! Sagt o gjort, laddade kameran och hoppade ur bilen o fick dem på bar gärning, kaninen o hunden som pussas, ser du dem?
Mot kvällen tände Rodney barbasmokegrillen o la chickt dit corn o chickendelar. Här rostar man majsen i sitt skal, fenomenalt gott. Helle o jag fixade sallad, o marinerade en sorts mexicansk ost som smakade som om en mozarella, feta och gnisselhalloumi hade mocksat ihop sig, fast inte så salt, goood. Den pluppade vi ner i olivolja med 4 finskurna vitlöksklyftor, basilika, chili, peppar, mexicansk vin...äger "kanskenåntingsås", o svarta oliver, jo det blev några kvar faktiskt. När vi är i köket så, POFF, som värsta trolleriet bara hoppar de in i våra munnar o drar ner i magen..wrooom..
Vidare fanns det sour cream, stekta och barbasmokade green tomatas, tror jag det hette, inte tomater men någonstans i närheten... Helle värmde också på leftovers sen igår cerviche med räkor, guaccamole, o majsen du...Holy smoke... Den här skapelsen var en korsning mellan vit o gul majs. Det finns ju flera sorter som du säkert vet. Men whatever, denna du, helt sagolikt söt och god, nästan som efterrätt, med lite smör på.....mmmm. Tvingade mig att tugga sååå långsamt för att inte måltiden bara skulle ta slut mitt i allt detta Gudomligt goda. Kycklingarna underhöll oss med sitt tjatter, då de 3 mamachickens ska skuffa upp alla sina telningar först uppför en jättebal med hö och sen dubbelt så högt, typ 1,5 meter upp i en talle, föra att sjunga trollmor för dem,så de 30 små kan komma till ro. Grejen är att det börjar bli trångt i trädet med både "nästantonåringarna" och tonåringarna på samma ställe. Emellanåt, vinglar nån till o knuffar ner en minsting, som piper ynkligt innan mama chicken övertygat den om att göra om hela proceduren.
Så när jag är tillbaks i Sverige, så vet ni vad som formade om min kropp till Jätttebamingbarbamamma! Givetvis nybakade majstortillias och ett gott vin till!
Hästarna stod o muttrade över att de inte var inviterade till den läckra måltiden. Spirit var också mer än sugen, så husse fixade en specialartortillias till honom med massa muckeliguck o rejält med kyckling i...... Hästarna väntade tålmodigt på sitt godis. De älskar majskolven, rostad med skal, så de fick de avtuggade delarna, o mumsade så de såg stjärnor. Särskilt husses lille Chip, han såg ut att vara i 7.e himlen.
Tro nu inte att det var nog med det, närå...sen när disken o maten var fixade....å grillen glödde för fullt... då min vän, kom den gamle trotjänaren MR Galge fram. I sina ungdoms glansdagar bar han stolt upp vackra kläder med sin välbygda kropp. Nu var han liksom en krokig gammal,,,x-galge som låg därute, bortglömd i en hög. Men han fick ännu ett uppdrag! Han fick tjäna som spetsare, åt marshmallows...som sakta smälte över de kvarvarande glödande träbitarna. Det var jag alldeles för mätt för, men kunde ändå inte låta bli. Nostalgiskt, det var hur längesen som helst....o det smakade alldelse för sött o gott.... Mörkret föll och den klara stjärnhimlen gnistrade klart i den svala nattluften.
Sen var det en film på TV som Rodney tyckte var skitbra, så vi hamnade mitt i den. Då va, DÅ kommer Helle in med ett ton chokladpudding med bananbitar. Tror ni nu att jag är mätt 2 timmar senare. Närå, fetpackad med käk upptill hjässan. Tvungen sätta i öronproppar för det ska hålla sig kvar därinne! Men mumzigt var det.
Idag är jag tacksam över: allt nytt o kul jag sett och allt supersmarrigt jag smakat, att min bror haft en härlig helg i Jukkasjärvi, beskådat ishotellet o kört skoter mm, min son äntligen flyttat in i sin egen lilla lya. Grattis Emil!
Wolfies tips: kolla på molnen på himlen ofta, se vad för olika figurer som döljer sig där, kanske inte bara en utan flera i samma bild, kanske en upp o ner...använd din fantasi...
Otroligt vilket slöseri att bara låte apelsinerna falla till marken och ruttna. 
När vi var på väg ut igen upptäckte jag något som jag inte sett för att någon annan kund stod i vägen...på väg in..
PÅ väg därifrån dundrar det till när ett stort antal hojjar drar förbi. De har varit däruppe på en glidarsväng och var nu på väg hem igen. Såg härligt ut!
