Vet du, getter är himla cool faktiskt. De äter typ allt och tar sig ut från alla inhägnader. På Gotland, hade jag en get som hette Emma. Hon brukade gå med till brevlådan...på vägen hem tog hon hand om all reklam, tuggade helt enkelt i sig alla erbjudande, fyrfärgstryck var en klar favorit. Opus, jag bara måste berätta om en getepisod till. När jag började träffa den mannen som jag senare gifte mig med, sov han över...jaja, det är väl inte så himla märkvärdigt...
Well, well...på natten, eller kalla det tidiga morgonkvisten, du vet när det ligger som en dimma en meter över marken, när den kyliga morgonluften, gosar med den uppvärmda marken...¨vaknade vi av ett märkligt ljud.
Det var Emma som slitit sig och höll nu som allra bäst på att mumsa i sig min kärleksört. Den började hon alltid med, om hon nån gång kom lös.
Mannen som var handlingskraftig (och möjligen en aning benägen att impa på sin nya kärlek), rusade ner och ut för att rädda vad som räddas kunde i rabatten.
Emma som dock hade helkoll på tillvaron, drog som en avlöning, just som han yrvaken störtade ut genom dörren.
Men han var fast beslutsam att geten skulle fångas in. Så, efter fyra kutade varv runt huset, lyckades han så äntligen kasta sig över den frihetsälskande geten och återbörda henne till sin plats, tjudrad på behörigt avstånd från mina rabatter.
Det roligaste med hela storyn var att när han kom in igen, upptäckte han att han i brådskan inte insett att han var helt näck.....
Den dagen fick jag en underfundig, pillemarisk blick av grannen som brukade hämta tidningen just vid den tidpunkten.....
Tanken var att ni idag skulle få hänga med mig på upptäcktsfärd vid den nästan uttorkade flodbädden. Här får vadmusklerna extra bra träning i sanden. Det är nästan lite öken känsla i den dallrande värmen. (Idag tog jag en skjorta över axlarna, som igår, fick aaaaaaningen för mycket sol, igen.) Jag hann inte ta många steg förrän ödlorna svischade ner i sina hålor. Den här stenbranten utgjorde otaliga morgonsols balkonger åt ödlorna, som verkligen hade valt en fantastisk plats att bo på. Så kom inte o säg att ödlor inte har smak för bostäder....Det var ljuvligt att vandra där, helt allena.
Trots att en stor väg med tät trafik inte var mer än ett hundratal meter eller feet lr nåt...bort, så försvann trafikljudet helt när jag kravlade mig nerför slänten, ut på den uttorkade flodbädden.
Har du tänkt på vad skönt det är att vandra ensam i naturen...o bara låta tankarna vandra fritt, tillåta sig att känna de olika dofterna, höra fåglarnas olika läten, ödlorna rassla kring benen (jaja, kanske inte i Sverige), solens strålar smeka o värma din kropp. OM vi hade ägnat oss mer åt att vandra i naturen, skulle vi inte behöva så mycket avtrubbande mediciner....o sån skit, tror jag...
Många sånger o dikter handlar om att gå längs en guldkantad stig, o jag kom plötsligt på att - Det är ju just vad jag gör nu! Jaja, man kan inte vara alltför kinkig med just nyansen av färgen, raps kan gott duga som guldsurrogat. Gul var den i alla fall och ramade vackert in stigen jag slagit in på. Kände mig som en (något svettig) prinsessa ute på finpromenad i slottsparken. (Ja, som du säker har fattat för länge sen, om du hängt med i min blogg, är det inget större fel på min fantasti) Det är vad du än tycker, fantasiskt att kunna känna sig så fri och lycklig på en sandig stig, kantad med ynkliga rapsplantor!
På en av sandsluttningarna fick jag syn på den här skönheten. Kunde inte nå ner med nosen för att lukta, då sanden gav efter och det var ca en meter ner till den. Fast den var fantastiskt vacker att bara titta på. Liknande liljor har jag bara sett i blomsteraffären. De var liksom sköra och kraftfulla på samma gång. I blomsteraffären är de bara spröda, utan sina rötter...kan det vara så med oss också. OM vi inte står stadigt grundande, så är vi mycket skörare...?? Bara en av mina djupa tankar som fladdrade förbi...zooom...
)Lyckan log verkligen mot mig idag, mot förresten, med.. låter ju mer rätt tycker jag (du, jag hörde nog hur du muttrade...motvalls kärring). En lyckobringande hästsko känns bra att hitta så här ute på upptäcktsfärd, helt allena i Mira Loma, den 6 april i 26 graders värme! Tänk dig, den kanske har suttit på en vacker svart häst som joggat förbi just här med höga benlyft, det du, vi blev en del av historien just nu, wao...coolt va?
Här var det verkligen aktivitet. Luften stod helt still och man kunde höra de små ödlorna, viska. Vaddå då, vaffö då då, vilka då, vem e det då? Det kommer troligen inte en endaste själ som passerar här vid denna tiden i vanliga fall. Mexicanarna rider inte ner här förrän det blivit svalt och nästan har börjat skymma. Jag tror de tyckte att jag var en ganska spännande typ som smög omkring och desperat försökte fånga en ödla på bild till min svenska blogg....Kunde nästa höra hur de fnissade åt mina tappra försök att smyga utan att de märkte mig....försök överlista en ödla....en utmaning vill jag lova!
Den här pippin var vänlig nog att sitta still tills min zoom och jag var överens om hur vi skulle ha det. Nån typ av duva tror jag. De hade full koll på mig o lekte o roade sig i luften. Tjattrade som om de gick på lekis eller så ver det bara dagens skvaller, who knows? Söta var de i i alla fall. 
Jag kollade noga på marken efter svarta änkor o vita änklingar, o allt vad man nu helst ska undvika att sätta sig på i den här delen av världen. Bad mina guider om lite vägledning, där ute i den undersköna omgivningen. Plötsligt dök den bara upp. Vet inte vad för sorts fågel det var men den var jättestor när den var precis över mitt huvud. 3 gånger passerade den rakt över mig, häftig känsla. Det kändes som om jag verkligen var där som gäst och den hade full koll på allt,kanske född i området. Jag tackade ödmjukt för att den visat sig och för att jag fått utforska dess jaktmarker.
Yes, yes, yes jag fick den på bild, just innan jag skulle vända tillbaks. Ser ni den lille gynnaren på bilden till höger, en bit upp. Söt eller hur? Från 0-100 på inga sekunder...men det här exemplaret var en riktig linslus o satt still i flera sekunder. Otroligt snällt, allt för att du skulle få en skymt av djurlivet här i Mira Loma. 
Om du nu alltid undrat över hur en ambulans i Mira Loma ser ut så har du chansen NU! Nu var det slut på motionspasset för idag! Härligt att du ville hänga med, så här mitt i påsken. Här har det inte blivit nåt ägg ännu. Mest apelsiner o avocado faktiskt. Nu ska jag ut o dra igång jyckarna på ylningsserenad. De har hållt på hela natten....i fullmånens sken.
Idag är jag tacksam över att: jag lyckades fånga en ödla på bild,
min härliga promenad som bjöd mig på ett levande skådespel,
bilen som körde sakta bredvid mig, stannade, kollade o sakta drog vidare, inte kidnappede mig, det är visst vardagsmat här...hrm
Wolfies tips: idag, ge dig ut på en promenad i naturen, öppna alla dina sinnen, ta in och njut, berätta gärna om dina upplevelser, och locka med fler ut i skog o mark, nu o sen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar