Därför vet jag att jag är på helt rätt ställe nu!
Idag var vi på banken för att skaffa ett Am visacard, som inte tar avgifter varje gång man betalar med det.
Helle har varit med förut o förutspådde att det skulle ta T I D .
Jojo, mycket koder, usernamn, passwords och telefonnummer, adress och passnummer, frågor med mycket mera var det.
Sen hittade jag några danska hundralappar som jag tänkte: smart växla in dem när jag ändå är på banken.
Holy Moses, det tog nästan lika lång tid som att fixa ett visacard.
Det var för dyrt att ta ut pengar inne på banken, för att sätta in på kontot och ännu dyrare att transformera in dem på kontot från mitt svenska konto.
Så, jag fick gå ut 3 meter från dörren i deras automat och ta ut pengarna till mannen inne på banken, som satte in dem på mitt nya konto, medan han ingående studerade de danska sedlarna.
För säkerhets skull fick han en lektion av Helle om vad som var på dem, medans vi ändå väntade.
Den egyptiska damen som hjälpte mig var mycket hjälpsam o go och skickade med en present till mitt barnbarn i Sverige....hemla på väg Clara.... ;O)
Rödljusen är också väääääldigt mycket långsammare än våra. Det hinner bli göttigt varmt i bilen innan de bestämmer sig för att det ska vara gröna, istället för röda.
Det här med tillståndet för att jobba eller uppehålla sig här har de inte heller bråttom med.
Pratade med en svenska på fb som varit gift i 6 år här nu och hennes papper var inte klara ännu.....
De hade utlovat regna idag men det var soligt och varmt på powerwalken och jag utvidgar mina promenader för varje dag.
Hittar hyfsat bra i området nu.
I början när vi åkte bil kom vi hem och åkte ut på olika håll, vilket gjorde mig aningen förvirrad, mer än vanligt alltså....
Härligt att promenera i den ljumma vinden med solsken i blick....känner mig riktigt hemma här nu.
Inget är lika förvånande längre, hundar på gatorna, ryttare överallt, mexicansk musik, trucks fulllastade med hö, alla underbara blommande häckar och träd som vi har i blomkrukor, doften av eukalyptusträd,stilen på husen, junk i de flesta trädgårdar, gamla skyltar om yard sale, ja, känns som hemma nu typ.
Vad är hemma för dig? Egentligen?
Är det där du bor, där du växt upp, eller känner du dig mer hemma nån annan stans?
Hade aldrig funderat i de banorna när jag kom till Gotland första gången 1983.
Tyckte det var en helt fantastisk plats.
Tänkte, den som ändå fick bo här förjämnan, vilken lyx!
Tillbaks 1987, samma sak då.
När jag sen flyttat från gården i Vellinge, midsommardagen 1995, frågade mina föräldrar (som jag occuperat huset för med 4 kids o en massa prylar) jaha var tänkte du nu ta vägen då?
Ja, som sagt det här med att tänka efter före, hade jag sällan provat på vid mina unga år. Så efter 3 sekunders betänketid svarade jag: Gotland blir det!
De skrattade och frågade om jag tänkte ta med höns, kalkoner och ankor också dit, för de trodde nog inte ett smack på den idén.
Japp, allt ska med!
Jag hade nyss varit där då i 5 dagar, alldelés ensam på en kurs som var personlighetsutveckalnde. (Hade jag aldrig hört förut heller) Liftade dit o hem igen med långtradare.....jo, ganska kul faktiskt.
Snubben jag åkte med undrade var jag skulle sova på natten, då båten ju gick 12 på dan o vi kom dit ett på natten.
Tja, ingen aning, sa jag.
DÅ ringde han hem till sin lilla fru o bad henne bädda gästsängen o fixa en extra räkmacka.
Supersnällt, jag fick sova där o vi blev bästa kompisar, jag och frugan.
Hon blev storkund o köpte massor av min ringblomssalva.
På båten till ön var jag ensam i 4 timmar för första gången sen jag fått barn.
Hann tänka en hel del minsann. Kom på att livet måste vara mer än att bråka varje dag. Så, jag tog av mig förlovingsringen o det kändes fantastiskt!
Vet du, märkligt men sant...de gånger jag varit mest i exstas i livet har varit varje gång jag lämnat ett förhållande eller blivit lämnad.
Minns att människor trott att jag spelat för att dölja min sorg men icke!
Varje gång har jag ju insett att jag gått upp i att behaga, vara till lags, passa upp och smälta in i mannens liv.
Jag har alldeles tappat bort mig själv every f...n´ time, det som ger mig energi och som jag uppskattar.
När jag då tar tillbaks det jag släppt eller glömt bort för ett tag, blir jag euforisk.
Sätter mig och ser utöver havet när solen går ner.
Gör upp en eld nånstans och bara sitter där under stjärnorna tills glöden falnat eller nåt annat helt underbart.
Då kommer livsandarna tillbaks, fyller mig med energi som kickar igång mitt lyckohjul igen.
Det stannar liksom när jag glömmer vem jag är....hur är det med dig? Lever du ditt liv, det livet du allra helst vill??
Tro nu inte att jag kommit ifrån ämnet....jaja,ok lite då...
Tillbaks från Gotland ringer jag upp en kvinna, vars telnr jag fick av en kursledare.
Hon hade eller hade i alla fall haft ett hus på ön, men nu hade hon flyttat till västkusten.
Vi pratade i 1.5 timme. Bestämde att jag skulle flytta in i hennes hus.
Hon fick en dotter o jag en extramorsa på kuppen, hur wonderful som helst.
Jag bestämde mig för att flytta till jul.
Så blev det! Annandag jul anlände flyttlasset och det starkaste minnet av när jag öppnade dörren till köket och snusade in den svaga doften av bränt trä och aska var:
HEMMA, ÄNTLIGEN HEMMA!
När jag var i Arizona 2009, upplevde jag en liknande känsla, fast mycket starkare.
Därför var beslutet att flytta hit inget jag tvekade över.
Hur och när det nu blir står ännu skrivet i stjärnorna!
Så länge kör jag med den slitna frasen: where ever I lay my hat, that´s my home!
Idag är jag tacksam över att: Joakim nu snart börjar röja runt i mina papper för att åstadkomma moms, bilförsäljning mm,
jag kan känna mig hemma där jag trivs utan att längre ha ett hem,
ikväll började en ung brud chatta på fb med mig, hon ville bli sångerska i Nicaragua, härligt med människor som vågar leva sina drömmar!
Önskar henne Lycka Till!
Här kommer ett litet smakprov på hennes sång:
Wolfies tips: vad ger dig energi?......fundera på det och gör något i helgen som ger dig en kick,livslust,gör dig lycklig,skuttig, glad, lugn eller exalterad!
Mycket nöje!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar