Den kan jag varmt rekommendera. Ja, livet är en komplicerad historia.
Inte alltid förstår man vad som händer och varför, eller varför det inte händer.
Dock brukar det klarna, senare, när pusslet blir till en bild, som skymtar fram.
Oj, jaha, ok.....så var det, aha därför blev det så.....
Just det ämnet kom vi in på efter filmen och en massa livshistoria från Helles Svenska del av livet.
Om livets cirkel, där du själv är i mitteln.
Först i the spiritworld, där du väljer de föräldrar som kan lära dig just det du kommer hit för att lära till en början.
Du föds i norr, för att i barndomen sakta avancera mot öster, då du är tonåring.
Sen infaller reproduktionsperioden medan du är på väg söderut.
Efter den, hittar du den personen du ska lära av o leva med tills du blir "elder" dvs i väst. Resten av tiden, mot norr för att fullborda cirkeln, kommer du att förstå orsaken till det som hänt i livet o varför du är här.
Många väljer att inte utvecklas eller bry sig om att ta något steg alls i livet - då är det deras väg, medans andra kör så det ryker, för att hinna med så mycket som möjligt.
Inget är fel, bara vars o ens sätt att hantera sin tid här på jorden.
När barnbarnen kommer, lovar jag, ser man på livet på ett helt annat sätt. Liksom med mer tålmodiga ögon. Saker som jag inte tog mig tid för som mamma, känns med ens viktigt på ett betydelsefullt sätt.
Minns en dag, när vi bodde i Växjö. Sara hade flyttat in till mig i huset o vi 3 Sara,Clara och jag var som...sambos...vi hjälptes åt att handla, elda i pannan, promenera ett stort gäng med jyckar, tvätta och laga mat. Sara både jobbade o pluggade. Vi skiftades om att hämta o lämna på dagis också, efter jobbsituation.
En dag fick denna MOMMON ett ryck o tänkte: Varför rider vi inte till dagis?
Tänkt o gjort! Jag sadlade min quarter, hivade upp 3 åringen o sen bar det av mot Kalvsvik.
Jaja, lugn nu, det var ingen Yiieehaaa fart. Vi tog det lugnt o sansat. När man skrittar/går eller cyklar, vilket också hände då o då, hinner man se mycket mer än när man tar bilen. SÅ.... vi passade helt enkelt på att ha en botaniklektion på väg tilldagis.
Björkar är ju lätta att känna igen, vit stam vars bark heter näver.
Den kan man använda när man gör upp eld.
Lupiner, fanns det också gott om, olika fina färger, höga och ståtliga.
Smörblommor såg ju helt annorlunda ut, med sina små,små kronblad, fast kossorna gillar dem inte när de är färska, bara i höet när de torkat.
Å svalorna, de där som är så snabba, kolla...
Så där höll vi på...ända till dagis, o hon lärde sig snabbt.
Ungarna där var stormförtjusta och alla ville ha en mommo som red till dagis....
På hemvägen kom vi med 2 hästar, då hade Sara också hakat på.
När man inte stressar, utan går i samma fart som livet....går med små barn, hinner man se mer, känna dofterna, höra ljuden, uppleva med alla sinnen. Det är kanske sånt man helt enkelt ska ha sin mommo till.
Vissa saker lär man av sina föräldrar, andra saker kanske man ska lära av andra??
Jag upplever också ett helt annat lugn nu än när jag var småbarnsmamma.
Allt skulle ju hända då och alltid med 4 ungar i släptåg.
Minns en gång jag var hos frissan. Frida var en pytte och låg i mitt knä, under skynket, Emil klängde runt o spred ut alla pappiljotterna för permanet över salongsgolvet, medans Rasmus, klättrade upp, på stolar, bord o tvättanordningar, lekte med kassaapparaten...o Sara stackarn, försökte förtvivlat hålla ordning på och städa upp efter sina busiga små bröder...allt medan morsan blev snaggad!
Behöver jag tala om att frissan fick ett nervöst sammanbrott när vi gått???
Nejdå, skoja bara....vet inget om det faktiskt, maybe, maybe not...
Det häftiga är, när man uppnåt min ålder, att man kan se världen på ett helt annat sätt.
Tex så förstår jag nu att när man ser på sina små barns beteende, så kan man jämföra det med att se sig i spegeln.
Barnen agerar som föräldrarna, på pricken. Så är det nåt beteende man vill ändra på hos sina småttingar, så är det bara att andra sig själv först, precis så som man vill att de ska vara.....
Inte alltid så lätt, men helt sant.
Barn idag, är så himla medvetna, mycket mer och på ett annat sätt än när jag var liten.
Tänk, när jag var några år gammal, blev jag satt i ena änden av en betåker,på en filt, under ett parasoll, med några små sagoböcker....medans mamma o mormor gick rad upp o rad ner tills det var lunchdags, sen samma procedur på eftermiddagen!
Försök det med din 3 åring varje dag i en vecka!!!! Good Luck!
Tiderna förändras och vi med dem.....och det är precis så det ska vara. Vi ska inte sträva bakåt o rädas föränding....
Barn är visa och ibland klokare än sina föräldrar.
De har kommit till just DIG av en anledning.
Förvalta tiden du har med dina små barn på ett sätt du kan va stolt över.
När din tid kommer som mor- o farförälder, är det en härlig tid att ta tillvara och göra det som kanske aldrig blev gjort när de egna barnen var små.
En dag när jag skulle hämta Clara på dagis, kom en fröken ut, en vikarie jag inte kände igen och sa: - Är det du som är Claras mommo?
- Japp, det är jag det.
- Vet du, jag måste bara berätta en helt underbar grej som hände idag.
Alla tjejerna satt i en ring runt Clara -ute, som hivat sig upp på en stor sten. De lyssnade andäktigt, jag var bara tvungen att smyga lite närmre....
Clara: - Å vet ni,min Mommo, va, hon e faktiskt ganska galen.....fast jag älskar henne ändå!
Det betyget från min 3 åriga dotterdotter, kommer jag alltid att bära i mitt hjärta!
Idag är jag tacksam över att: jag fick bli mommo som 38 åring,
jag fått vara så mycket med Clara under hennes första år,
jag vågar vara en galen Mommo! De e HÄRLIGT!
Wolfies tips: har du inget eget barn eller barnbarn, sno eller leasa ett för en helg, lek, busa, gör en massa galna grejer, klättra i träd,bygg kojor, måla med händer o fötter, baka jättekladdiga kakor, ät med fingrarna...klä ut er o bara NJUT AV ATT VARA GAALNA!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar