Efter bästa förmåga ska jag redogöra på svenska för måltiden.
En slags tortillas med räkröra (hade först skrivit räköra, o det lät ju fantastisk exotiskt...) innehållande allt annat än coola ingredienser.
Typ jalapenos...(ja, det ska va nån mås över e eller o men whatever..) liksom +...nåt annat hot, så svetten rann, både i o utanpå kroppen, till det en röra man äter till mycket här som liknar tjocka,mosade bruna bönor (o det är vad det innehåller), guaccamole, sourcream o mexican rice.
Du, det var mumsfillibums vill jag lova. Glömde ta bild, sorry!Men ta en matsked tabasco, ...o du e med i leken ;O)
Sen blev det movienight! Först warhorse - fin film med aningen mycket människoslakt i min smak.
The Descendenants var film nummer två. Kan också verkligen rekommenderas!
Den handlar om en familj vars livsöde förändras totalt den dagen mamman förolyckas. Många saker kommer fram under filmens gång som rör upp flera människors och familjers känslor och liv.
Just med anledning av detta vill jag passa på och skriva lite om det. Kort idag då jag påbörjar detta projektet kl 01.00 am.
Det finns verkligen många saker som kan göra oss upprörda.
Såg en snutt av ett program från akuten innan, där en mamma väntade fyrlingar.
En växte dåligt och man höll dem under noggrann uppsikt.
Plötsligt fanns det bara 3 foster med hjärtljud, men tillräckligt stora för att kunna överleva ett kejsarsnitt.
Mamman bröt ihop, pappan satt bredvid med tårarna rullande nerför kinderna och sa: - Men älskling, vi fick tre av fyra, det är väl ändå fantastiskt!
Å visst är det så! Det var inte meningen att den sista bebisen skulle vara här, så allt var i sin ordning, även om det var hemskt för dem just då.
Helle berättade om ett par som överlyckliga väntade tvillingar.
Fosterna dog i halva graviditeten.
Mannen ramlade genast in i en depression o sökte förtvivlat svaret på mysteriet.
Efter flera månader kom tvillingarna till honom i en dröm och berättade att de behövde bara hjälp att "komma vidare".
Så kan det vara. Vi gör någon en tjänst fast vi själva kan inte se det och blir förtvivlade för det blev inte just som vi tänkt oss. Det är inte så att man inte för eller ska sörja, man ska bara inte fastna där.
Det märkliga är ju att allt har en mening. Detta kommer du att höra från mig flera gånger, det är min tro och absoluta sanning.
Tänk tillbaks på nån händelse i ditt liv för några år sen....
Just mitt i allt kunde du inte alls se något bra eller alls förstå varför det blev som det blev....men sen.....veckor, månader eller kanske tom år senare...kanske du plötsligt en dag kom på att det var ju tur att huset brann ner, eller källaren blev översvämmad eller vad som nu hände....för annars hade det ju inte varit som det är nu.
Har du nånsin funderat över detta?
Ibland kan vi ju känna och tycka att vi har tagit ett beslut som leder till ett förfärligt misstag. Just det ordet, nu blir jag tjatig igen, skulle vi byta ut emot lärdom.
För det vi kallar misstag, är det vi sen minns bäst o förhoppninsvis så gör vi inte om dem så ofta och ännu bättre, det kommer något gott även ur dem....lärdomarna/läxorna.
Dessutom är det ju alls ingen idé att gräva sig en offergrop, sätta sig där o mumsa i åratal, tugga o tugga på det "misslyckade valet".
Vem blir glad av det? DU, dina barn, din äkta hälft, dina föräldrar, nej, baske mig inte en enda, inte ens din hund.
Istället för den där gropen, ta efter ett tag en funderare på vad som hänt om du inte hade valt just så.....kanske du kommer fram till, att det rent av var väldigt bra....??? Who knows..
OM vi männsikor var lika smarta som djuren, skulle vi leva mycket mer i nuet, inte i dået eller sen(n)et.
OM vi är i det som var, hittar vi inte någon ny dörr att öppna, vi missar helt enkelt chanser för att vi inte är uppmärksamma, å detsamma gäller om vi bara tänker på imorgon. Då kan vi inte njuta av här o nu.
Visst, det är klart att man ska få ha mål, visioner och drömmar, självklart, men det är ändå alltid NU vi ÄR.
EN annan intressant aspekt är att när vi ÄR, i VARANDET så laddar vi våra batterier, vi lyssnar bättre, till allt därinne som behöver undervisa oss om nästa steg.
I GÖRANDET bränner vi energi och skapar, åstadkommer något, vilket är nödvändigt för själen.
När vi inte skapar något som känns meningsfullt, kan vi lätt känna oss värdelösa, som om inget har nån mening.
Alla behöver vi använda vår KREATIVA sida i balans med den NÄRVARANDE, inkännande och stillade insidan.
Det är balansen som är knepig att få till.
När den väger bra för just dig, mår du toppen.
Jobbar du fulltid 7 dagar i veckan, i veckor i sträck, blir du utmattad, men gör du inget annat än mediterar samma tid, blir du troligen väldigt uttråkad.
Tricket är att hitta sin egen balans.
För du, ingen annan är som du och ingen annan vet vad som är bäst för dig.
Om du tror att du inte vet heller, så är det möjligen för mycket GÖRANDE i ditt liv, där ingen inre röst får chansen att göra sig hörd.
EN finess är också att lära sig lyssana i varandet, vad säger din inte röst, din magkänsla. Många gånger hör vi men totalignorerar rösten som ibland skriker så högt därinne att man är rädd att nån på utsidan ska höra den.....
DÅ är det läga att skärpa sig om man inte vill hamna i klistret.
När vi klantat oss, känner vi ofta igen de där varningsignalerna i efterhand, oj ja visst jag, givetvis....men då behövde vi lära oss något, så nästa gång kanske...vi lyssnar bättre.
Det som är så himla coolt med att uttrycka sånt här, är att allt som kommer ut i form av ord eller skrift, också blir tydligare för den som uttryckt sig.
Jag skriver så fort jag kan, orden forsar ut i fingrarna men samtidigt plingar det i min hjärna som ett gammaldags flipperspel...hela tiden, då jag minns, o tar åt mig igen, trots att jag verkligen tycker jag vet detta.
Vi blir aldrig riktigt kloka kan man ju lugnt säga! ;O)
Idag är jag tacksam över att: jag inte är riktigt klok (ännu)...
jag faktiskt är just den jag är,
och att jag är på rätt plats, i rätt tid!
Wolfies tips: var uppmärksam på din inre röst, intuitionen, magkänslan, idag, ja imorgon duger också.
Varje liten detalj som din inre röst berättar för dig kan vara av största vikt.
Jag lovar dig, ju mer vi lär oss lyssna på den rösten, ju enklare blir livet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar