Jag började lite smått igår med ett danspass men idag körde jag igång på allvar.
Tänkte att om jag skriver här att jag börjat så kan jag inte fuska sen....ni har ju en hulians koll på mi, mer än vad jag själv har...misstänker jag.
What ever....idag gick/sprang jag rundan som vi gick med hästarna förut en dag.
Efter det körde jag ett danspass och mina 500 hopprepshopp jag har blivit anmodad att göra (av min osteopat) för att förmå mitt bäcken att komma i rätt läge igen.
Fundellerade en del (under min motionsrunda) på vad i allsin dar jag skulle skriva om idag, o ....vad skulle jag hitta för kul bilder att ta med....men nu funderar jag mer på vilka bilder måste jag skippa för att de inte får plats....
Ni svenska människor som någonsin matat, ägt eller på något sett varit inblandad i hästvärlden....skulle ni komma på idén att mata er fyrbening med apelsiner? Nähä, tänkte väl det, inte jag heller. Här är det dock mer vanligt än ovanligt. Kolla själv...Cheyenne mumsar glatt i sig sin 3:e på raken....
Vi börjar med att tanka. Bensinpriset hade just sjunkit och var väldigt lågt 4.09 for a gallon....ja, Milda Moster Mathilda, inte lätt det här med galloner och diam, inches och miles. Man blir helt bortkollrad. Bara temperaturen blir man ju helt förvillad av. Idag var det 75 grader, hör själv, det låter ju inte så värst sant.... eller sunt heller för den delen. Men OM jag nu inte fått det hela om baktassen så är det 75-32=43 43/1.6=26.875 visst, låter det också mycket för att vara den 3 april....men, när man sitter ute, minimalt klädd o svetten lackar efter 5 minuter, bara av att man andas....då får man tro att det är så.
Hur som...Spirit och jag sitter bak i Vlovvlon och husse har vevat ner både fram o bakrutan så vi...ja, om vi inte redan var det så blev vi helt.....blåsta ;O)
Strax utanför Mira Loma var det förut massor av kossor men nu finns det bara ett fåtal besättningar kvar. Å bonnlurkarna är visst från Sverige och Holland allihop! De står dock för ett enormt koantal, helt oöverskådligt många "koskrällen" (skulle Pettson ha sagt) faktiskt. Stall,vad är det??? här kör vi utevistelse året om...
Inte världens bästa skärpa men ett hum kan du få i alla fall.
Så var vi då, i fullaste farten på väg mot årets beachpremiär 2012. Nya lanskapsbilder varje dag, ingen är den andra lik.
Kollar man noga, kan man urskilja figurer i varje bergspass....ja, jag vet, jag är född med en stor portion fantasi, glad för den...
Tänk sen att bo däruppe, mitt på gräddmoset, som en mummelig gräddbulle... hur härligt skulle då inte det va? Va,va,va???
När vi anländer till Newport, (checka gärna googlemaps en dag....kolla Californien, Los Angeles, lite sydost, Riverside och strax till vä, Mira Loma, sen ut till kusten därifrån...Newport, japp då är du med va? Niiiice!) parkerar vi ett kvarter upp från stranden.
Ju närmre vi kommer, ju mer viftar näsborrarna. De har fått havsvittring.
Saltvattendoften, havsluften rusar upp i hjärnan och gör mig salig.
(Jaja, du som bor vid havet tycker givetvis att detta är vardagsmat och inget att bli så värstingans lyrisk över, MEN ni andra.....I´m talking to YOOUUU!)
Vi går längs stranden en bit, bort emot piren, där åker mockasinerna av o tårna borrar sig glatt ner i den solvarma sanden, på väg ner emot vågornas rullande skum.
Plötsligt utbrister Rodney: look dolphins! Å, vet du, därute simmar 5 vilda delfiner, hoppar och leker i det solblänkande havet. Jag blev alldels varm i hjärtat!
3 albatrosser dyker och fångar fisk runt dem. En lång stund (ja, hur lång är en stund egentligen, det får vi reda ut en annan gång) stod jag där och kunde jag inte ta ögonen ifrån dem, AMAZING again!
Givetvis är metalldetektern med, man kan ju hitta nåt fynd, eller hur?
Fast det var inte med den han hittade sina finaste fynd.....de kom in med tidvattnet....kolla vad lika de är...;O)
Plötsligt börjar vågorna BAMSA in med full kraft, det dånar öronbedövande, när tidvattnet vräker in över stranden. Jag skriver snabbt ner en önskan jag har i sanden, ställer mig bredvid och ser på när vattnet sköljer över mina fötter, så önskningen och sanden försvinner under dem och jag vacklar till för en sekund, innan havet drar sig tillbaks för att göra en ny attack, ännu en comeback in över stranden...
Massor av barnfamiljer är där med sina kottar och en liten parvel, som troligen lärt sig gå alldeles nyss, rastar sina föräldrar ordentligt genom att leka duracellkanin.
Så fort de släpper ner honom i sanden, rusar den lille skrutten rakt ut emot vågorna, vilt viftande med armarna och tjutandes av glädje. Mamma filmar för glatta livet med mobilen, medan pappa rusar (med en del av hjärtat i halsgropen) efter honom och hinner precis rädda honom högt upp i luften, under ungens ännu högre glädjetjut, innan vågen vräker sitt vita skum, över pappafötterna. Kan inte låta bli att känna den lille parvelens frihetsglädje över att bara helt orädd, rusa iväg mot det väldiga havet....rädsla är något vi lär oss....efterhand....bra att njuta av oräddheten så länge det går.....
Tillbaks hos min "familj" igen, får jag höra att en säl, glider runt under piren, där massor av människor står o fiskar. Detta får jag bara inte missa. Delfinerna var alldelse för långt bort för att min lilla kamera skulle kunna fånga dem, så nu ska ni i alla fall få bli delaktiga i nästa mirakel, SÄLMIRAKLET!
Tittut däruppe, kan man möjligen få en firre....?? Han simmar skickligt runt alla fiskelinor med massor av krokar över varann och tigger om ett smakprov.
Så här såg firrarna ut som de fångade från piren. Vet inte vad de kallas men, so what....sälen verkade gilla dem som föll av från krokarna, de lyckliga firrarna som för några sekunder trodde att de fått en andra chans....ur askan i elden, kan man säga. De lyckades kroka av sig från människans våld, föll ner i vattnet o VIPS; GLUFF, rätt in i det söta lilla sälgapet! Adjöss med den! Hör o lär - bäst att leva så mycket det går, här o nu, man vet aldrig när man hamnar i ett sälgap...lr nåt annat olivsbejakande....
På hemvägen, genom rikemansland, ja här bor visst eliten av de rika människorna. Ja då menar jag ekonomiskt pengarika, inte såna som jag, upplevelse-/doft-/syn-/sandmellantårna- och lycko-rika....kanske de också är, MEN jag tvivlar på det...sorry, det blev visst en liten utsvävning där, blir lätt det med Yrväder vid knapparna...måste visa dig ett hus, ett sånt häftigt hus....
...inte med spåntak utan hela väggarna var klädda med träspån, hur coolt som helst....tycker hon ja...säger du nu...OM...du inte är en av mina trapperpolare, vi uppskattar sånahäringa hus....jaja, dögrävaren o hans son Drängen i Beddinge med för allan del, visst?
Nähä, solnedgången får vi visst ta en annan dag, för nu var blidkvoten fylld igen. Å jag som var lite fundersam över hur jag skulle underhålla dig idag....fniss
SÅ; idag är jag tacksam över havsupplevelsen som helhet, med alla sina intryck, sanden mellan tårna, synen av delfiner i full frihet, en hungrig säl och att jag är så lyckligt lottad som fick bada fötterna i ett hav jag aldrig förr satt min fot i...( d 3 april....)
Wolfies tips: nästa gång du är på en strand... koppla på ALLA dina sinnen och tillåt dig att ta in
intrycken med hela ditt HJÄRTA, istället för med din hjärna - känn sen helt coolt hur lyckan liksom.... rusar runt... i kroppen!
Å DU!....Kom ihåg att lära hemlisen vidare sen... ;O)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar