Otroligt vilket slöseri att bara låte apelsinerna falla till marken och ruttna.
Det kliade rejält i fingrarna när vi åkte förbi, mile after mile å vi såg dem bara ligga där. Lovar om vi hade kunnat sno dem, utan att riskera livhanken så hade vi laddat skuffen full på Volvon.
Mitt för huset som var till salu fanns denna odlingen o samma sak här.....
Här fanns ett drömhus till salu, vilket inte riktigt vad målet men vi kikade in i alla fall.
Stor tomt med en helt underbar utsikt åt 3 håll och apelsinodlingen åt det 4:de.
Det kan man lätt leva med...huset verkade vara i fint skick och såg mycket trevligt ut från alla håll.
Ett litet höförråd och en stig ner i dalen bakom huset, tillräckligt mycket mark för att ha några hästar på.
Så, om man bara slantade upp 300.000 så blev man ägare till hela rasket.
Ja det vill säga dollar...typ dryga 2 mille alltså....det hade vi inte med oss just idag....
Bäst som vi gick runt och snokade därinne så kom det en annan spekulant och stannade. 2 vovvar med husse och matte. De bytte några ord med Helle och Rodney innan vi drog igen.
Vi rattade vidare och stannade vid en liten bod med den här skylten...kaxig va?
Den låg just vid foten av berget och nu ska ni få se vad man kunde köpa därinne...
Du har säkert förstått att här köper man inte tre apelsiner eller så (förutom att vi då pallar lite då o då) utan säckvis....
...rara små majskolvar kunde man också förse sig med, kanske bland det nyttigast inne i butiken annars var det gott om godis på längden, höjden o tvären i regnbågens alla färger...och med fler e.nummer än man kunde räkna till...
....samt givetvis pulkor...hrm, den 30 april...jorå...bredvid tjocka fodrade vantar och mössor kunde man välja sig ett färgglatt tefat och det kändes lite skumt...men du minns ju att det snöade rejält för inte så länge sedan och berget var snötäckt, det kan ännu inträffa...
...och som en härlig kontrast kunde man köpa med sig en chick solhatt eller två....som sagt detta är bara början...för när jag kom lite längre in i affären fick jag se något man knappt ens kan få tag på i Sverige, åtminstone inte i en godisaffär och troligen inte på en vanlig mack heller, nämligen...
....snökekedjor...otroligt effektiva, används bara när de behövs och det gör att man ju spar vägbeläggningen jämfört med att ha dubbar..man kunde också för en liten slant få dem pålagda, enligt en skylt utanför...jaja, skylt var väl o ta i, lapp skriven med tuschpenna...
....och så fanns det ju givetvis vin. I Sverige har ju makthavarna helt klart för sig att om det fanns att köpa i vanliga affärer så skulle vi dricka ihäl oss. Här finns det tillgängligt överallt, men inte ser jag ofta nån som handlar vin, inte en enda gång om jag ska va ärlig (å det ska jag). Här är man mer sugen på jelly, Sunny-D, nachos, tortillias, och komagar o hynsefötter...
ja är inte världen kul så säg...
Skumpa någon?
När vi var på väg ut igen upptäckte jag något som jag inte sett för att någon annan kund stod i vägen...på väg in..
Klokt, mycket klokt! Jag tjatar på alla i Sverige att de ska ha en snöskyffel i bilen på vintern...själv hade jag stor nytta av min lilla då jag på mina odubbade däck tog en sväng ut i snövallen i Buttlekorset (i vintras) på väg till Frida, min minsting.
Troligen enklare leta i Sverige, men annars kan jag skicka en på posten...jasså, inte aktuellt nu, nähä...då lägger vi genast ner det projektet då...
Utanför och just innanför dörren fanns ett stort sortiment av pannor och grytor, om man nu skulle vilja brassa på sina majskolvar uppe på berget över en eld och just i den här lilla boden ....kom man på den idén...yes, why not? Eller varför inte slå till med en muffinsplåt, på utflykten, ah?
PÅ väg därifrån dundrar det till när ett stort antal hojjar drar förbi. De har varit däruppe på en glidarsväng och var nu på väg hem igen. Såg härligt ut!
Måste passa på att berätta om min första motorcykeltur.
Jo, motorcyklar är farliga, de är helt enkelt livsfarliga...det var min uppfattning i många år...men så hände det att jag umgicks med en pojke, ja samma pojke som igår faktiskt och han hade en hoj.
Just då, i början på min självutvecklande karriär hade jag ett måtto, som jag ännu har kvar:
Är du rädd för något - gör det genast!
Sagt och gjort. Jag fick låna hjälm och skinnställ och sen bar det av....minns inte vart men det blev mörkt o pojken tyckte:
Ska vi inte bada! Well, why not!
Vi letade oss ner till den Skånska lilla stranden i Mossby, i nästan kolmörker, kastade av oss alla kläder o tog ett dopp, mitt i natten.
Småkallt efteråt utan handduk men (who cares) på nåt sätt fick vi på oss skinnkläderna igen o drog hem.
Dan efter var jag helt såld på detta med hojåkning.
Ville åka mer. Vi drog upp på småvägarna vid Svaneholms slott norr om Skurup.
Där kan man komma långt på grusvägar.
Jag hade fått en ingående lektion om hur man lutar sig med i kurvorna.
Det gick fint som snus.
Han frågade om jag ville provköra en bit.
OOMMM - DET BEHÖVDE HAN BARA FRÅGA EN GÅNG!
Vi bytte plats och jag kände en underbart pirrande känsla i kroppen.
Lugnt o föriktigt drog jag iväg och visste ju att rullgrus kan vara förrädiskt.
Tro nu inte att jag nöjde mig med en liten bit, nix.
När jag kört ett antal mil, i 130 blås, med den stackars ägaren bakom, hållade mig om midjan i ett stadigt grepp, var det mörkt och vi var framme på min mormors gårdsplan, i Bedingestrand.
Han andades ut och klev av hojjen och sa:
Jo, ja visst, det där gick ju riktigt bra!
Behöver jag säga att han aldrig frågade om jag ville köra fler gånger.... ;O)
Idag är jag tacksam för att: min kropp har nått en ännu rödare färg på kräftskalan (2 röda snyggon är vi) då Helle och jag satt ute och språkade livet (du anar inte hur klok man blir av att byta tankar och funderingar),
jag mailade med en vän från England som jag inte varit i kontakt med på länge.
Wolfies tips: sätt upp en stor skylt i ditt hem med texten:
ÄR DU RÄDD FÖR NÅGOT - GÖR DET GENAST!
OCH praktisera detta en period, du ska få se, mirakel och ändrade tankar...... komma pronto!
Skriv gärna, dela med dig och inspirera andra!
Tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar