Egentligen är jag inte mycket för att vara "dagen efter"...och långt mindre dan efter dagen efter....men just nu är jag i berättande stund ännu på söndagen....efter bergen, vattnet, den lilla affären med snöskyfflarna...remember??? Ok, good, let´s get the rest of this day....told!
På vägen hem passerade vi World Market - där kan man köpa knäckebröd och mörk choklad! Fattar du - vilken grej!
Massor av annat viktigt också förståss....from the world.
Till exempel kan man ju bli sugen på svartblå ccorn tortilla chips, vanliga gula med salsasmak eller gröna och rosa....coolt...all natural...som du vet!
Du ska bara veta att this country is a marshmallowlovercountry! Det finns sådana i allt här, tom en rätt med sweetpotatos med marshmallows över, det du, pröva det på lördagkväll till steken...här som klubbor.
De här lollipopparna var handgjorda! Ja, ungarna nuförtiden, undrar om de verkligen bryr sig....föräldrarna mest tror jag...
Tvungen att ta lite kost på dessa i dubbet bemärkelse SÖTA marängerna. Här är man ju väldans förtjust i socker, som du nog redan hajjat och allt man smakar på så är det sockrat. Tog lite cocos på min fruktsallad en dag. Den var grovriven, smakade mer...men märkligt sött, jorå...den var indränkt med socker, ifall man nu skulle glömma ta det i kakan eller vad man nu skulle ha den till.
Tuggummi är väl ingen märlkig grej i sig men tänkte lite på hur många av dessa man skulle kunna bamsa in i munnen samtidigt....och ändå kunna tugga...kul idé..
En yard chewinggum till salu...för den tuggsugne...
De kör även lite designprylar från olka delar av världen här och dessa tyckte i alla fall jag var fett coola!
Nåja, vi fick vårt knäckebröd och jag kunde inte motstå en påse chips som var gjorda på sweetpotatos. De var inte i närheten av chips, dessa var ...något nyttligar och mycket godare.
Den här coolingen stod i en gatukorsning och man kunde inte missa att han gjorde reklam.
Han verkade helt outtröttlig i spridande av sitt budskap, lika glad hela tiden, strångt gjort.
Så skulle vi då bara på ett ställe till för att köpa ett sagolikt jordnötssmör från Mexico eller kanske var det New Mexico, whatever, det hade de inte. Bara 15 andra sorter, så det blev ett med linfrö i. Affären var en nyttig en med riktigt bra och fräsha råvaror. Inte direkt sådana man vanligen hittar på 99 store, nej, det här var en affär jag gillade. Utanför såldes det fina örter i kruka, basilika, mynta, oregano och en hel massa annat härligt som intensivt storblå (ja, det blev väl ett bra sammansatt ord, visst?), kritvita och mellanlila (fniss, fundera på den du, eller kolla bilden som ledtråd) hortensior.
Fint folk i stan idag, ingen vanlig polo-88, fniss...
Let´s change the subject!
Vet du, när man har olika världsuppfattning, religionsuppfattning, delade meningar om nån grej, misstänker någon för något....eller, tja du fattar, man börjar argumentera för sin sak, helt enkelt......så kan man göra på många olika sätt.
Tex kan man prata lugnt och sansat, man kan höja rösten i hopp om att överrösta den andres tankar så att man får samma uppfattning, man kan skrika allt vad man orkar, ifall den andra plötsligt, mitt i argumentationen, eventuellt skulle ha drabbats av en tillfällig åkomma vars omedelbara symtom är dövhet....
Märkligt är att i takt med att rösten höjs, så kommer man ofta mer och mer från ämnet.
Gamla olösta oförrätter kommer upp till ytan, man vill liksom verkligen till varje pris vinna denna ordduellen.
Den trappas upp mer och mer och slutligen halkar det ut ord ur munnen som man inte alls planerat att säga.
Å hjälper inte det så kommer det bara fler och fler såna grodor, hoppandes ur munnen, som man kanske inte alls egentligen menar, men i iverna att övertyga någon med sina ord, ballar allt ur och dessa orden tas till i ren desperation då inget annat verkar hjälpa.
Det allra värsta är att DE KAN ALDRIG mer bli OSAGDA!
Har de en gång uttalats, så borrar de sig in i själen på den de är riktade till, för alltid, förgiftar och dödar....Visst kan man förlåta, men orden, de där orden som aldrig var menade, finns för alltid kvar.
När nån kallat mig fula namn....vilket hänt alltför många gånger, har det varit som om någon skjutit en pil in i mig, med gift på.
Pilen har jag kunnat dra ut efter ett tag, men giftet har sakta förlamat mig och det går aldrig att reparera.
När man bestämt sig för att leva med någon är det ju oftast sina bästa sidor man visar i början, de mest älskvärda. Efterhand kan andra sidor komma krypande.
OM någon börjar skrika åt mig, eller kalla mig fula namn, är det garanterat inte en engångshändelse.
DET KOMMER TILL HUNDRA ATT UPPREPAS!
Därför har jag bestämt att jag har nolltolerans mot sånt i mitt liv nu.
Jag skriker aldrig åt någon, kallar aldrig nån fula namn och då kräver jag den respekten tillbaks.
Det är jag inte ensam om!
Bra det, man ska inte ta nån skit!
Livet är för kort för att gå och ta emot sånt!
By the way, måste dra härifrån snart.
Typ i veckan, saker och ting har kommit i ett nytt läge.
Har du minsta susning om en bra lösning, please hör av dig snarast!
Helle , this is for you! With love....<3
Idag är jag tacksam över att: jag fått finnas till hands här, just i rätt tid, lyssnat o delat,
jag inte tappat gnistan fast omständigheterna nu verkar mer än knepiga och svårutredda,
det finns så kloka människor på jorden! Tack!
Wolfies tips: skrik aldrig åt någon du argumenterar med, kalla dem inte fula saker, det är dumt, sårar for ever och det kommer alltid tillbaks.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar