Nu har ju jag en uppfattning om varför men vem säger att den är rätt o riktig???
Min mamma säger att jag är rastlös, min svärson säger:
-Du svärmor, varför kan inte du skaffe di ett jobb o kjöpe di ett hus som alle andre o bara vare som folk?
Jo, det kan man verkligen undre??
Vill du höre min idé? Tur, annars hade ju bloggen slute här alle rejdan....fniss
Jag har inte hittat min rätte lya ännu. Jag är ÄNNU på väg hem.
Jaha o var är då den då?
Så det är ju likasom det som är kruxet.
Nu tror jag att jag vet att den är i det här landet, men med Myrvälder kan man aldrig va riktigt säker....
Kanske den är i Australien....ja, så tänkte jag faktiskt nån millisekund idag, när jag inte hade en aning om var jag skulle ta vägen.
Men, det var bara en flyktig tanke.
Hur som helst, vet du vad?
Nej, knappast....jag börjar efter ett antal år på vandring, sovandes i bilar, på stranden (mina barna kallade mig uteliggare, fniss), på folks soffor, madrasser, i tipi, (vilket jag alls inte klagar över) nu på riktigt, äkta allvar längta efter att hitta MIN LYA, min plats här på jorden.
Bara ha mina få prylar, i en liten lya, så få att jag vet exakt VAD jag har och VART jag har dem.
Har alltid haft så himmelens stora lyor att besökare nästan gått vilse i början.
Inte bra med ett sånt kort minne som jag har.
Gillar inte leta efter mina prylar för jag glömt var jag lagt dem o var de möjligen skulle haft sin plats.
Hittade en sida på Fejan en dag med minimala bostäder av finurliga slag. En trädkoja, en tipi på en flotte...mm. Coolt!
Sen vill jag självklart ha extralyor för alla mina valpar när de kommer o hälsar på.
Då hoppas jag de stannar länge....
Varje nytt ställe jag kommer till blir en spännande upplevelse.
Jag går mycket och vidgar mina vyer åt olika håll varje dag, så nu är jag faktiskt ganska bekant med mitt revir häromkring.
Dags att dra vidare och pinka in ett nytt ;O)
Fast jag måste erkänna att det där med att vara bofast inte har övertygat mig till hundra ännu.
Tänker ibland... hur i alla sina dar sak jag kunna tycka det är spännande att bo på samma plats i mer än 6 månader...??
Kanske det inte är min grej, vad vet jag? maybe a mobile home är min grej.
Kuska runt med sitt hus som en snigel....stanna när jag får lust att upptäcka ett nytt ställe.
Såg för många år sen ett program om människor som hade uppnått pensionsåldern.
De sålde rubb o stubb o drog till bla Australien och köpte sig en husbil och letade guld.
Inte en eller två, flera stycken.
De stötte ihop här o där, många blev polare och hjälptes åt att laga varandras bilar.
Det fanns både par och singlar. Coolt, skitcoolt!
Leva för dagen, se soluppgången, käka när man är hungrig, ja, det är kanske livets melodi, efter att ha arbetat ett långt liv?
En amazing freedom i alla fall!
Vad är din dröm?
Bor du i ditt drömhus?
Har du utsikten du alltid önskat dig?
Den öppna spisen, underbara grannar, eller vad du nu värdesätter?
Tål att tänkas på. Men HAAAAAAAALLLLÅÅÅÅÅÅÅÅÅ!
Sälj nu inte ditt hus imorgon o sen skyll på mig... ;O)
Ville bara väcka frågan, så ett frö you know, sånt som Myrvälder gillar...
Just nu drömmer jag om ett timmerhus, med veranda mot solnedgången, enkelt inrett, ett kök inne och ett ute med levande eld.
Öppen spis, trä och sten golv.
Utsikt över de röda bergen, kanske en liten sjö, och böljande kullar med betande hästar.
Hur låter det? MMmmmm som mitt drömhus!
Jag får nog sortera mina prylar en gång till, de kartongerna jag har kvar.
Blir mer o mer säker på att jag överlever utan just det fatet jag fick i bröllpspresent av tant Stina, eller nåt annat viktigt.
Alltså, prylar va.
Jag minns när en av mina närmaste vänner besökte mig i Vederslöv för första gången.
- Herregud va mike graj du har töjs!
Vem who me? Vaddå mycket....jag tyckte det var helt normalt, åtminstone utspritt på 520 kvadratmeter.
Alltså, fatta att jag hade 8 soffor med mig från Myrvälder och då lämnade jag ändå 2 där som var X-ets, wao 8 stycken!
Hur många kan man sitta i egentligen alltså?
Med tanke på att man oftast inte har dem just bredvid varann...??!?!
Sen jag började städa ut prylar ur mitt liv, har jag verkligen insett hur lite man behöver för att klara sig.
Har du nånsin tänkt på hur mycket av det du äger som du verkligen, verkligen inte skulle kunna leva utan?
Gör det nån stund som du inte har nåt annat för dig.
Se det som en kul utmaning.
Gör sen om sen om övningen ett halvår senare....jag lovar för varje gång blir det färre o färre saker du tror att du måste ha.
Det smyger sig liksom in ens medvetenhet som ligger i bakhuvudet o gror.
Se dig omkring just nu!
Finns det något som är dig mer kärt än nåt annat?
Varför?
Bara en annan tankelek....när du har tid o lust för en sån...
Nu är klockan too very much för denna bönan...dags å krama kudden en stund....
Min goa kompis Susanne Alfvengren får avsluta dagens tankar om att hitta hem o annat.
När jag hittat min lya, vill jag se ut över ängarna av guld, i kvällningens solnedgång, njuta, känna att jag fått ro en stund.
Lyssna till den fantastiska kärlekssången!
Idag är jag tacksam över att: jag nu är en vecka närmare att hitta min drömlya, än jag var förra veckan,
jag kommit på vad som är viktigare i livet än prylar för mig,
jag käkat mumzigt frybread till kvällsmat (bilder kommer annan dag)
Wolfies tips: om du köper något med dig hem, gör dig av med något annat!
En klänning in, en ut, en soffa in, en annan ut....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar