När jag masat mig in genom alla krumelurer....helt genomsvettig, insåg jag att jag ännu en gång var på fel ställe, skulle vara helt på andra sidan incheckningsdisken, där var economy .....bara att ta rulle igen med ekipaget, iklädd långärmad skjorta ifall det blev kallt på planet, korta fransjackan o stora tunga skinnjackan, då den ju väger as o definitivt inte fick varken rum eller pga av vikten kunde ligga i nån väska, ja o så cowbyhatten givetvis....
Så småningom hamnade jag i rätt kö och när jag stått där en stund såg jag en våg, utanför kön....ojojoj, tänk om jag har förmycket i väskorna, vad gör jag då?
Jag hade ändå lämnat kvar mina 2 kg med homeopatpiller samt en del andra saker jag trodde skulle innebära övervikt.
Den ena väskan vägde 1,4 Ibs för mycket o den andra 3,4. Shitpommes.....alltså...
Jag krumelurade mig åter under avspärrningsbandet i full mundering med båda väskorna på axeln, in på min plats i kön o öppnade ena stora väskan för att med.... ingen aning alls om vad göra.... bara planlöst få en slags idé.
Jag höll passet o biljetten hårt i handen.....där fanns en sockerkaka som Virginia bakat med kanel nötter o russin som var min färdkost.
Tog upp den o mulade ner den i fickan på stora skinnjackan.
Hittade inget annat som var tungt o lagom stort för att få plats i en ficka eller handväskan. Öppnade nästa....nix, bad en stilla bön om en överseende invägningsman...
När jag åter kommit på fötter o suttit igen väskorna...blev jag helt kallsvettig (varmsvettig var jag redan o kände en liten rännil leta sig ner på ryggen) var tog passet o biljetten vägen????? HJÄLP??? Hade dem ju nyss i handen...
En kivnna kom o lotsade bort alla efter mig till en nyöppnad kö....kände nästan paniken komma krypande när jag letat igenom alla fickor o handväskan för fjärde gången.
Bad att få "se" var jag lagt dem.
Fick snabbt en idé om att öppna största väskan o PUH överst hade jag lagt dem....suck, ANDAAAAAS igen...
Äntligen blev det min tur, satte ena väskan på vågen, den slängde han vidare på bandet, nästa, den med mest övervikt.....du får ta bort 2 kg sa han, den är för tung!
Gulp! Öppnade väskan o rotade frenetiskt efter en idé.....tog ur 2 par jeans o ett par shorts o stängde väskan igen o hivade upp den på vågen.
Bra, varsågod sa han o gav mig boardingpasset!
Jag tackade snällt o masade mitt handbagage lite till sidan o öppnade det redan supertajta "locket".
Bredde ut jeansen o shortsen så gott det gick, satte mig på väskan o sakta men säkert fick jag igen dragkedjan!
Puh, nu var klockan mycket, hade stått över en timme i kön.
Axeln där båda väskorna hängde kändes som ett stort, snabbt växande blåmärke...
Jag rusade mot strippkontrollen, o kön dit var ..........INTE KORT!
Efter ytterligare en timme, fick jag så äntligen strippa......o ja, jag blev godkänd!
Nu var det bråttom!
Kö för passkontroll igen, gick dösakta o det var nu mindre än 20 minuter tills planet skulle gå.
Nu hittade jag snabbt min gate o hamnade i en ny kö.
Hörde nåt om inte mer plats....o när det var min tur visade det sig att min kabinväska fick skickas med det inchackade bagaget, det fick inte plats mer sådana väskor inne planet.
(Fattade på nästa flygpalats varför jag inte skulle ha utterligare en väska att tampas med, tack!)
Hittade min plats o fick ner rumpisen på sätet mellan 2 pojkar.
Sen var det bara att njuta av min engalska bok om näradöden upplevelsen från en kvinna som dött på op bordet en stund.
Ingen TV skärm men lite musik i armstödet, som jag hittade efter 5 timmar...
Kapten bad alla rulla ner för fönsterna för att de som ville skulle kunna sova....suck, fick inte se en skymt av allt det jag ville. Vill man sova kan man ju alltid stänga ögonen bara, det är min filosofi!
Tillbringade sen 11 timmar med att läsa, äta, lyssna på musik o halvslumra i nån märklig ställning, varvat med att knalla omking i gången o göra små försynta gymnastiska övningar!
Ena snubben brevid mig pratade jag lite med.
Han skulle hem till Ungern o undrade var jag var för en typ.....så han fick lite info o såg mer o mer förvirrad ut ju längre berättelsen kom....men han önskade mig verkligen lycka till innan vi skildes åt.
Han fick smaka den goda kakan o fick alla mina kex från flyget innehållande 19408E nummer....men han var nöjd!
I Frankfurt fick vi vänta i 20 minuter då gaten var upptagen av ett annat plan...inte bra, snålt om tid redan innan...
När jag äntligen kom av planet började jag söka efter min gate som de ropat upp nr på i planet.
Jag rusad fram som en dundrande enmans bisonhjord m de 2 väskorna fladdrande på rumpan.
Folk hoppade förskräck åt sidan då de hörde den framsprängade hjordens frustande...
Nerför en rulltrappa o sen...kollar övrallt, huvudet spann runt några varv i jakten på gate A32.
Skyltarna visade A1-25 o jag störtade bort till en vakt, vilt flåsande o frågade om vägen. Han visade mig framåt en bit o sen till vänster.
Jag accelererade igen o sprang dit han pekat.....men ju längre jag kom ju mer fel kändes det.
Tvärnit, vände mig om o sökte med blicken igen o där, precis över huvudet där jag stått o letat nyss fanns en skylt som pekade åt andra hållet.
Full rulle igen åt motsatt håll. Nu var det mindre än 10 minuter kvar....o finally.. fick jag se, efter en 90 graderskurva tagen på en fot, längst bort var min gate.
Dundrade nu fram igen, genom folkhavet o kom fram just innan de skulle stänga.
De frågade efter mitt namn o skickade mig sen igenom mig efter en snabb koll på biljetten.
Sen var det bara att helt genomsvettig slå sig ner i det lilla planet efter att ha stuvat in alla jackor o annat bråte över huvudet. PUUUHHHH! ANDAS igen!
1,50 h senare tog vi åter mark på Moder Svea.
Min bamseväska hade de slagit av hjulen på, så efter 30 minuter i kö för att kvittera ut en ny väska, kunde jag äntligen mötas av min hårt kramade Systeryster ute i den 14 grader kyliga Svenska sommarluften.
Fick veta av Systeryster att "rätt låt vunnit" i stora Eurovision song contest!
Å, JA, visst är hon bara hur bra som helst!
Vi ägnade sen en stor del av kvällen o viss del av natten med att kolla på Dr Quinn, vår favvo western serie, o kl 2.10 på natten hade vi äntligen kommit till CD box nr 6!
Jag var vid det laget inne i 8 andningen o kände mig pigg som en mört!
Idag är jag tacksam över att: jag hann med båda planen och att jag snart ska återvända till MITT LAND!
Wolfies tips: tro och utgå alltid stenhårt på/från att du hinner..... även när det ser mörkt ut, be om vägledning dit du ska o SPRING FÖR LIVET!
Du HINNER! ;O)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar