Den här dagen gick jag äver kanalen, för att se lite nya skojsiga grejer.
Började med de här sötnosarna.
När jag flyttade till Gotland hade jag med en kompis, såg ut som flickan här, en bronskalkon.
Torsten var född i en kläckningsmaskin o trodde att jag var hans mamma!
Han var så himla fin, fast det tyckte inte mina barn....
De här hade åtminstone en förhållandevis stor inhägnad att sprätta runt i.
Du som vet vad detta är för coolt träd kan väl skriva och berätta det.
Stora vita blommor och avlånga blad, supersnyggt!
Tänk vad många olika sorters växter det finns och vilken mångfald bara klimatet är annorlunda.
På vår bajsrunda med Spirit fick jag se en dag, en flera meter bred buske, och 1.5 meter hög....pelargonia!
Jag kom plötsligt in ett lite finare område, utan junk i trädgården och med fina rabatter, stora husbilar, med pressening över, både över vagn och över däcken, samt uppallad.
Min första tanke var....här bor det nån som bryr sig om sina saker, är rädd om dem!
INte supervanligt häromkring vågar jag påstå!
Vet inte varför jag gillar rubusta stenhus, men det gör jag....de verkar liksom mer stadiga än de andra.
Här var allt också perfekt, flaggan i topp, inte ett gruskorn på uppfaren, gräsmatta klippt med nagelsax,typ...
Studsade upp när jag kom o sprang exakt mellan samma stolpar o gruffade hest, här bor jag, jag är skitfarlig, du kan inte komma in, fattaru?
Jodå, jag fortsatte snällt förbi.....
Inte så värst gammal men den såg ändå lite ledsen ut, helt utan någon som tog hand om den, ställde in den på vintern å så...
...skitspridaren däremot, hade betydligt fler år på ...flaket...inte ofta men ser såna med järnhjul....stanna upp en stund o blunda nu...jaja läs först vad du ska göra ofcourse...
tänk tillbaks på tiden då den här var ny, hur var man klädd, hur såg det ut runt omkring, hur knegade man för att lasta på gödseln...för hand....vad sa man till varann, vad var viktigt då?
Känn skitdoften ringla sig ut genom burken...fniss....
Kul liten övning va?
Här har de massor av fontäner, stora, vita, grå, rosa, med änglar, gubbar, fiskar men detta är den allra första som är i bruk, som faktiskt är kopplad till vatten.
Där sitter han uppe, prinsen som väntar på sin förlösande kyss av prinsessan....för att leva sitt lyckliga liv i alla sina dagar...var det inte så?
Lite söt var han i alla fall..grodmannen!
Å vet du, på vägen hem hamnade jag åter vid floden, trots att det inte alls var min plan!
Då förstod jag att lösningen på mitt "varskajagnutavägenproblem" var nära en lösning.
Lyckan bara låg där och lyste med sitt rostiga leende och skapade ett extra skutt i hjärtat!
Jag hittade ett superbra tänkarträd och la mig sakta ner, med en graciös försiktighet för att inte dimpa i backen.
Bresade lite med knäna, fötterna stadigt mot stammen, lutade jag mig tillbaks tills ryggen mötte stammen. Jag lät skulderbalden sjunka djupt ner runt stammen och höll mig liksom fast med dem medan jag andades ut och sakta knäppte händerna på magen.
En hummingbird flög av o an 3 gånger och undrade vad jag var för en skum fågel.
Kråkan hade samma undran också 3 gånger, samt en större rovfågel.
Det var underbart att bara ligga där o lyssna till alla ljud en stund.
Sittande kunde jag spana ut över berget som vid det här laget känns som en kär vän!
Inte en skymt av solen på hela dan o bara sisådär 20 grader kallt...
Men det är nästan så att solen är ännu mer uppskattad när den kommer efter några molniga dagar.
Mycket riktigt, när jag kom hem, fanns Scott på chatten, du vet den roliga snubben från bussen som var stenskulptör.
Vi pratade lite och hans flickvän Laura föreslog att jag skulle komma och bo hos dem ett tag. Vi dividerade lite men de insisterade och hon skulle gärna vilja träffa mig, så...why not....Ventura here I come!
Kvällsmaten bestod av smarrigt frybread, ett indiansk rätt, tror jag i alla fall, vi hade bönor, sallad, tomat, lök, ost , avocado och sour cream på, gott och enormt mättande kan jag lova!
Helle blev supermätt och fick dela med sig till husets lilla varg som åt av gaffeln med god aptit, utan att spilla en smula,mums...han missar aldrig en måltid och alltid kommer det en gaffel med nåt mumzigt ner till den förväntansfulla hundmunnen!
Idag är jag tacksam över att: jag hittat ett nytt roligt ställe att besöka och undersöka,
Helle o Rodney så hjärtligt tagit emot mig i sitt hem o delat med sig av allt möjligt,god mat, roliga utflykter och inte minst visdom som jag alltid ska bära med mig. TACK!
Wolfies tips: nästa gång du är i naturen, leta upp ett träd och mys där en stund.
Lyssna till vad det har att säga eller bara lämna dina bekymmer där, så trädet kan fördela dem till minimaliteter ut i alla löv o ner i alla rötter, tacka innnan du går!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar