När vi varit från 11 till 2 på ett o samma ställe i den 37 gradiga solen, undrade jag lite stillsamt hur jag skulle se ut på kvällen, då jag trodde att vi skulle va inne i ett parkeringshus runt lunch när solen gassade som mest....så jag smorde bara in nosen o lite på axeln med sunblocker 15 "watt", ;O)......o så linne med smala axelband, redan kl 2 pm, började det lukta bränt bacon, fniss......
Dyr leksak minsann.....
Nästa ställe blev ett stort parkeringshus nära en tågstation, 5 våningar högt o vi sprang som gnuer.....runt, runt....när vi nästan var helt klara kom det plötsligt en barsk man o sa att därinne fick jag minsann inte ens vistas o långt mindre lappa bilar med broschyrer, det var privat o då var det olagligt....grrrr
Känns inte som om jag är i bästa läget för att bitas så jag började snällt tassa ner....men plötsligt kom de från alla håll som nyckäckta myror o.... en blev till.. sex stycken, den första barska myran hade tillkallat förstärkning mot tre vassa damer, fniss.
(Är inte så snabb i tanken när jag blir antastad, men nästa gång ska jag dra en vits på svenska o se oförstående ut :O)
Jag kunde höra Virginia på långt håll när jag kom ut runt hörnet.
Hon blir galen på alla töntiga lagar folk påstår finns, så det blev värsta skällandet därinne. Han tänkte ta bort allt vi satt på bilarna, då blev hon ännu mer galen o sa att han kunde minsann inte slänga något som tillhörde bilägaren, då skulle hon stämma honom.
Hon tog hans namn o så småningom kom hon ut o vi kunde asgarva i bilen.
Låt aldrig nån skälla på dig sa hon, skäller de måste man skälla tillbaks, ännu högre, blir man rädd o fegar så kommer de åt en, å det har hon ju rätt i!
Vi åkte hem till Faye, som hjälpt till på sina (65 åriga) betydligt långsammare ben, men till stor hjälp ändå.......där käkade vi vår medhavda lunch o tog en kissningspaus.
Hon hade värsta ascoola telefonen på väggen....
...o en mycket fin tavla på väggen....
Faye skulle på posten med ett paket och vi stannade till... just utanför Sheriff David Livingstons office....skylten ovanför dörren, cool, handmålad som i the Wild West...coolt!
Liten nätt vindkraftpark.....lika långt till på båda sidor...
När vi äntligen var klara skulle vi ge oss i lag med att leta vykort, det verkar stört omöjligt i detta landet.
Har inte sett nåt sen jag kom hit.
Finns visst bara i de större städernas souvenirbutiker.
Virginia hade en idé, ibland finns det vykort i secondhandaffärer så vi skrev in thrift store på gps:n o hamnade i Sakramento.
Wao, vilken butik, tur jag inte hade stålar, då hade det blivit minst en ring o ett armband...kvinnan hade varit gift med en Native man som hade butik o sålde turkossmycken, men nu var han död och hon sålde lite av hans grejer....ojojoj...hade såå gärna velat ha.......en ring jag blev kär i o ett mycket gammalt armband som hade fin stämpel....gammalt!
Ringen med de två ormarna nere till höger....
.....o armbandet nere till höger.....snyft....hrm
mmmmm, en dag, ska jag skaffa lite fina saker till mitt hem, nånstans i världen..
Affären stängde o jag kollade runt lite, de flesta affärer hade redan stängt, tyvärr...
Hittade en snygg puffra i en annan stängd secondhand affär.....
...den här kniven hade mer än gärna fått åka med mig hem.
Jag är ingen diamantbrud,for sure, gillar mer sånt här gammalt grejs....strange but true!
Så vill du impa på mig, så vet du hur nu, fniss.....
Just innan vi drog från Sakramento, fick jag syn på den här coola hojjen, USA så det förslår!
I sista seconhand affären hittade jag de här glada typerna, inte kan man vara på annat humör än....glad när man ser dem? Visst!! Hahahahahhhhahhhaaaahhahahahaha... ;O) ;O) ;O)
Idag är jag tacksam för den fina färgen på min kropp,
för alla fina saker jag sett,
o för att jag fått motion samtidigt som jag kunnat visualisera framtiden och kunnat vara en duktig voulontärarbetare ....simultankapacitet.... ;O) gogogo!
Wolfies tips: Börja varje dag med att tacka för den fantastiska dagen du har framför dig, alla fantastiska människor du ska möta som ska visa dig din väg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar