Suck, nå ja, vi drog mot nästa kyrka, där mässan var i full gång, så jag smög in.
Dock var det ingen gospelkör där, men det fanns en liten kör så jag väntade tålmodigt...på en sångsnutt.
Prällen pratade om att sitta fast och om vänskap.
Till en början lät det väldigt klokt o bra, massa ös på folk som klappade, tjoade o härjade hela tiden.
Ljudnivån var som på disco...typ....fullt spjut!
Efter ett tag kom den 3:e "regeln" Connect with new Christian friends!
DÅ pratade han om att ibland måste vi bryta cirkeln o skaffa oss nya vänner som kan tillföra oss nya saker, so far so good, men sen ballade det ur lite.....o det lustiga är att han inte fattar, o ingen annan där inne heller att det blir dubbla budskap.
Skaffa ny vänner, var den bästa vännen först. blablabla men det ska vara en kristen vän, annars får det vara - suck, hur ska det nånsin bli fred på den här planeten????
Sen, vad det gällde att hitta nya vägar så gällde det enbart att ta på sig nya uppgifter i kyrkan, inte personligen utvecklas i livet utan ....köpa snacks, ta hand om söndagsskolan, ungdomsverksamheten ...fylla på hans vattenglas....där tappade han helt bort sin nya svenska åhörare....
Vidare mot en loppis, egentilgen började vi vid en fotbollsplan med en massa föräldrar, men de bodde inte i hennes distrikt, så i änden av gatan var det en bauta loppis...
....gillar inte en massa krafs så jag började där folk sålde sina egna prylar.
Massa gammalt, fint grejs....to heavy for my bags...
Där mötte jag Jenny o vi pratade o blev polare.....hon tyckte jag skulle söka på Red Rocks...i AZ, o det lät som en bra plan.
Hon önskade mig lycka till o jag drog vidare...bland Mexicanarna.
Saknar deras smäktande ballader o kvällarna, men nu fick jag mig en dos...
EN sån här får gärna komma till min hyll i mitt hus i min stat, i mitt land, nån dag, nån månad, nåt år...
Mitt allt kom en John Deer...Jeep?? tror Clara (barnbarnet mitt) kan tänka sig en sån, Rasmus (sonen min som säljer JD traktorer) ;O)
När jag beundrade ett vacker träbord, började ägaren prata med mig.
Han kunde tänka sig att trada bordet mot mina ringar...fnys, trodde han ja!
Sen undrade han efter en stund om jag var singel o jo, det var jag ju, så han friade på stört!
Jag lär mig mycket av min "boss" Virginia. Hon sa en dag, om du ska gå över gatan, gå på övergångsstället för där får de betala dig dyrt om de kör på dig.
Å se till att de inte är illegala, då får du inget.
De ska helst bara skada dig lite, det räcker, du får ändå deras bil o hem o rubbet....fniss o nu, jaha, frågade du om han hade stålar?, då kan det vara värt att gifta sig. Se till att han köpter dig en ranch nånstans.....
Tur jag lär mig så himmelens mycket varje dag, här i det stora landet! ;O)
Hur som helst, jag beslöt mig för att avvakta med giftermålat, så lugn o fin, nu kan du andas igen!
Sånna här kärl ska jag förvara mina livsmedel i.
Plast göre sig icke besväret att komma in i mitt hem mer.
Vet du att man gjort undersökningar i hemmen o de visade att barnens rum var de giftigaste av alla, pga av alla plastleksaker? Huu
Dessutom avger all plast vi förvarar maten i, ämnen som rubbar vår hormonbalans, inte bra...ut med past o in med pots!
Stort kalas, mycket mat, många sultna gäster kräver STORA GRYTOR! Kom o KÖP!
Efter en timmes vandring mitt i den 37 gradiga solen bar det av till nästa ställe o vi hamnade på samma ställe som de hade farmers market på, tanten med ballongerna ....remember?
Svincoola radioapparater, oldstyle fanns det här!
Samt ett par om möjligt ÄNNU COOLARE mormorskängor med ett antal år på nacken o en tungt vägande prislapp, så, jag gjorde inte ens ett försök att kränga på dem
$ 110 !!!
WAO, hemfärgade, på riktigt, ekologiskt bomullstyg, ojojoj, jag letade som en galning men inget fanns i min storlek...tur för min plånbok!
Hur som helst, började prata med tjejen som gjorde dem.
Hon brukade aldrig va sjuk men nu hade hon fått feber o kände sig urkass, ville bara hem.
Men så började vi prata o hon sken upp som en sol när hon hörde min story, hon hade också varit en äventyrare när hon var 19....o hon berättade inleveslefullt om hur hon o pojkvännen liftat sig fram över halva USA, men det var ju när jag var ung, sa hon....men det är jag ännu sa jag...hon var 55...
Hon fick mitt kort o vi ska bli polare på fejan.
Plötsligt hittade jag lite prylar som var Native made o kvinna o jag började prata.
Ju längre vi pratade ju mer goosbumps fick hon, hela armarna var piggiga...vi hade sååå mycket gemansamt jag o hennes dotter att hon höll på att smälla av....det slutade med att hon skulle kontakta mig (o dottern hade just köpt sig en wolfdogvalp,hon o jag var födda i samma stjärntecken)... o hade en Australiensisk väninna som hade haft en ranch i krokarna......o vasen, den fick jag!
Stora kramen innan det var dags för en massa parkeringar igen,mer broschyrer...in o ut ut affärer....å vi var hemma halv 8!
Idag är jag tacksam över: alla goa människor jag träffat,
att när jag är som mest förvirrad i livet, finns det någon som ser in i mig o påminner mig om viktiga saker jag glömt!! TACK!
Wolfies tips: när du känner dig helt lost o inte vet åt vilket håll du ska "gå",
kanske någon i din närhet kan bringa dig klarhet,
så välj dina närmaste vänner med omsorg,
de kan göra hela skillnaden ibland!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar