Fullrullehurtbulle....up to the top

Värsta parkeringshusruschen idag, 4400 bilar fick sig en omgång broschyrer…..och sen hann vi med några parkinglots till, o överallt träffar hon människor som frågar om de får hjälpa till. 

På sista parkeringsplatsen idag satt en tjej i bilen bredvid oss och frågade om hon var Miss Virginia Fuller? 

Kunde hon möjligen få hjälpa till för hon var mycket intresserad av politik??? 

Så hon kommer att vara med imorgon på något av våra overpassraces....

 Robert var med oss idag, inte helt snabb men han gjorde ett bra jobb ändå. 
Ikväll när han käkade med oss berättade han att han hade 2 katter, de brukade sitta på hans axel när han cyklade, så avslappnade att den ena somnade o föll av...
Han målar på speglar o säljer, bygger cyklar av andra trasiga cyklar. 
I veckan hade han byggt en en meter lång o 50 cm hög minicykel med 21 växlar, det du?
Han har  just blivit vräkt från huset där han bor och håller på att flytta sina prylar till en annan människas hur här längre upp på gatan där han tydligen ska få campera ett tag. 
Att han var här 5 över 9 imorse, var visst värsta miraklet, han hade aldrig gått upp så tidigt sa han.

Kan du tänka dig ....alla broschyrer i bilen tog slut, så vi fick åka till officet o hämta nya. Jason längst bak har jag träffat förut, han lyckades ta sig förbi mitt mob abonemang på kvällen hemma hos Virginia o fixa internet vi den, trots att det inte ska va möjligt, bra va??
De trevliga kollegorna (Shon o John) insisterade på att vi skulle stanna på lunch....o så blev det.
 Jag käkade coleslew och bönris medan de andra käkade kotlett o kyckling till detsamma,mmmumma!

 Vi var även inne i affärer och bad att få lägga broschyrer där. 
Jag tassade bakom o log mmitt sötaste leende, tackade o såg så snäll ut som jag bara kunde..
Utanför en affär stod en polis o pratade med en kvinna i bilen, de delade på en glass...kaaaaan ha varit hans fru..kanske..who knows...poliser är tydligen oftast republicans, så Virginia presenterade sig medan jag nojsade med en 7 veckors bebis...mamman hade inte längre nån mat o ville inte veta av sig ostyriga avkommor längre...

På vissa ställen skulle man kunna tro att elektrikern  både hinkat alldeles förmånga drinkar,  varit vindögd och aptrött...ledningarna liknar värsta härvan ju, fattar inte att det kan fungera..miles efter miles...incredible...

 

Miss Fuller älskar peruker och gjorde en grundlig undersökning av diverse modeller, till expediten nästan inte kunde le längre..

Det skulle va en med naturligt rött i, eftersom hon är konservative, inga skrikiga nymodiga tomteröda modeller inte och riktigt hår, så det gick att byta frilla.

 Hon hittade några intressanta objekt o skulle komma tillbaks senare och prova...

Expediten pustade ut för den här gången! 

Idag hade jag tänkt att du skulle få se några av alla de fantastska bilarna jag dekorerat idag, men internet är aningen för långsamt så, det får bli en annan dag....glad att jag lyckades få in några bilder åtminstone..

När vi äntligen kom hem var klockan 5.50 så våran genensamma hiking blev min egen då hon skulle kocka var tanken, men det gick sådär, maten var klar 9.30....med min hjälp...hon gör lite av varje, lite mycket, mycket av varje ibland samtidigt o då tar det sin lilla tid....ingen idé argumentera inte...det jag hajjat...shut up o gilla läget!

Så, linement, lindade knät o full rulle framåt. 

Hon sa att innan politikeryran satte in så brukade hon klättra upp till toppen tre dagar i veckan o hon var i mycket god form, men nu hade hon tappat lite kondis. 

Det brukade ta henne 1 timme från skolan alldeles bredvid berget upp till toppen o tillbaks igen. 

Igår tog det 70  minuter. 

Så, nånting flög i Myrvälder som annars är helt sjukt långt ifrån allt vad tävlingar heter...jag ville testa om jag fixade det på en timme. 

Långa benet före och en annan sak måste jag berätta, kom jag på nu...

När jag var hos Helle o red, berättade jag att jag kom på att jag liksom varit avstängd i nedre halvan av kroppen. 

På mina promenader där började jag gå som en gångare, du vet, man svingar bäckenet runt så det liksom hjälper till att pendla benen framåt. 

Virginia o jag pratade just om detta första dagen vi gick uppför berget, att det var till hjälp när man gick på det viset. Då mindes jag att jag alldeles glömt bort detta.

Så, jag som bestämt nu några år att allt bellyfat ska bort, tänkte att det kanske är en god idé av många skäl. 

Du skulle sett mig ränna runt i parkeringshuset idag, vickande på rumpan som värsta pinuppan...måste ha sett askul ut, men vad gör man inte för figuren?? ;O)

Whatever....jag bestämde mig för den snabba uppstigningen idag, för att se om jag kunde vara lika snabb som hon. 

3 minipauser på vardera en minut på uppvägen. 

Har du tänkt på att varje gång man går en sträcka så blir den likasom kortare för varje gång? 

Coolt....jag kom på att nu när jag stannar för att hämta tillbaks flåset efter en stunds halvjogg i branten, så tar det nästan bara en minut att hitta normalflåset igen, där tungan är mer inne i munnen än utanför ;O)

Just innan jag nådde toppen hördes en mycket barsk o arg kvinnoröst. 

Hon skällde o gormade o kom nerför branten baklänges....just som vi möttes, vände hon sig om o jag fick mig en ilsken blick...så någon gemensam konversation kändes det inte som det var läge för. 

Lustigt nog fanns det ingen där....o ingen kom heller, så jag antog att hon pratat med någon av sina demoner....eller who knows what?

 

Väl uppe på toppen unnade jag mig en 3 minuters paus o spanade in big birdisarna som svävade på de varma uppvindarna högt över trädtopparna. 

Tänkte att om man springer ner, vilket Virginia gjorde igår, så borde jag hinna.

 Full hurtbullerulle nerför den branta stigen. 

OM DU NÅGONSIN sprungit i en brant nerförsbacke, så kanske du har märkt att det går likasom snabbare o snabbare, o här var det verkligen yver stock o stain, rötter o rullgrus, löv o pinnar. 

Det gällde att ha tungan rakt i mun, inte tänka på något annat än att sätta fötterna på exakt rätt ställe. 

Vissa sträckor var alldeles för branta för den farten men det gick hyfsat fort ner vill jag lova. 

Jag hann ändå med att språka lite med en trevlig man o hans två hundar. 

Han hade häst o brukade rida vid vattenreservoaren du fick se...kanske igår, kanske dan innan, dålig koll på det. 

Fast jag börjar bli en hejare på att hålla ordning på alla Miss Fullers lappar, påminn mig om ditt, påminn mig om datt, nycklar, solbriller o plånböcker, hon är nästan mer disträ än jag.

Bra jobbat får man säga!

Jag rusade som skjuten ur en en katapult den sista biten mot skolan där klockan finns, nyfiken som en blåmes...maybe ...utter är bättre.

YES, YES, YES 47 minuter, nöjd som en säl, joggade jag en bit till, o passerade de gympande kvinnorna just innan jag nådde sista superbranta backen upp till gatan där jag bor....(är det ingen som är ensam, fniss). 

Ett sista ryck, powerwalk upp till toppen, sen var tungan farligt nära marken...

Svetten lackade, men jag kände mig urnöjd och börjar allvarligt fundera ut hur jag ska kunna få med mig berget till Sverige, jag kommer bergis att få abstinens annars, fniss..

Idag är jag tacksam över all motion jag fått, 

över den goda maten jag ätit (fixade hottehtotthot räkgryta till dinner),

samt att jag ännu en gång( känns som om jag varit där många gånger men det är bara 4) nått toppen på berget o fått skåda ut över det fantastiska lansdskapet.

Wolfies tips: nästa gång du går ut i naturen, se noga på vad som finns runt dig, ofta tittar vi utan allt det vackra omking o missar massor, använd dina ögon o upptäck massor.