Djupdykning, låt känslan styra, åter in cyberspace

Yes, his back,my computer... the brain-damage is gone....OWIIIIIIII!!!!

Jag bara måste få bli lite djupare än vanligt idag!

Har ju berättat för dig förut att jag gör mitt bästa för att bli "aware" of mina tankar, styra dem o uppleva känslan av lycka över att redan var i mål....med just den känslan av happiness...det är ju då som hela skapelseprocessen för just den tanken tar sin första form! 

Beredd? Då DYKER VI..........................

Vill först dela en berättelse ur boken Skapa din framtid av Ester o Jerry Hicks,
där en person ställer en fråga till det andliga kollektiva medvetandet named Abraham.

En kvinna beklagar sig och säger: 
Mina frågor gäller min 5-årige son. Han lyssnar inte på mig!
Abraham: Bra!
Mamman: Han lyssnar inte på några kvinnor o hans fröken klagar över att han inte alls lyssnar på henne.
Abraham: Vem lyssnar han på?
Mamman: Sina egna idéer, för han sa till mig:
- Vet du, jag lever mitt liv som jag vill, o du gör som du vill!
Abraham skrattar: Han lyssnar tydligen på oss.
Mamman: Ja, o sen säger han till sin fröken:
 - Jag vill ha roligt, o fröken frågar honom om han inte lyssnar för han inte förstår eller för han inte vill?
Han svarade då: 
- För jag inte vill....då kastade sig fröken på luren till mamman.

Abraham svarar: Så här är det! OM pojken gör i stort sett vad han vill o kan bibehålla den inställningen han har, kan han om 15-20 år uppleva oerhörda framgånger inom livets alla områden o dessutom vara en av de lyckligaste människor vi någonsin mött. 
Vi kunde då frågat honom: Vilken är din hemlighet? 
Han skulle svarat: Jag hade en inre drivkraft som jag lyssnade på, som överröstade allt annat. 
Fastän mamma hotade att kasta ut mig kunde ingenting få mig att avvika från det mitt inre vägledningssystem visade mig!

Abraham: det är mödrar som du som har gjort er till de "känslomässigt skadade" väsen ni är. 
Det är oerhört många av er som inte lyssnar på ert eget vägledningssystem, för att ni har tidigt gett efter för vägledning från andra, som är dåligt rustade för att verkligen ge nån vägledning. 
När du tänker på saken så vägleder fröken din son för att få ur honom det hon vill ha ut av honom o du vägleder honom för att få ut det du vill av honom. 
Men vem kan vägleda honom så att han får det han vill ha? 
Det är det han försöker pränta in i sin omgivning, o vill vill inte såra nåns känslor men vi är på hans sida!

Mamman protesterar: men hans ålder då, är han inte lite väl ung, jag vill inte han ska bli en vuxen som inte lyssnar på andra......

Abraham: tja, då går våra syften isär, för vi vill att han ska bli en vuxen som inte lyssnar på andra, vi vill att ni alla ska låta bli att ta så hårt på vad andra säger o tycker, så att ni motsäger er egen vibration o tillbakavisar det ni egentligen vill ha!

När vi först anlände hit, kom ner i en kropp för att leva ett liv här på jorden, var vi ivriga, kände oss fullständigt säkra på oss själva. Sen hände nåt.....
Varför förändrades det?

Det förändrades därför att vi omgavs av andra som redan hade glömt bort att det har betydelse hur man mår, som redan hade börjat använda  yttre omständigheter och yttre väglening som hjälp för vad o hur de skulle tänka. 

Med kärleksfulla tankar på Sara, Victoria o Maria i skrivande stund! <3

När vi är i vibation med oss själva, älskar vi oss själva. 
Å hur i allsindar går det till då, hur klarar vi av en sån övermäktig uppgift?
Det finns inget naturligare för DIG än att känna som du känner. 
DU är ditt inre väsen, din energi, din själ, din Källa av ren kärlek. 
Om du tränar på att komma bort från den genom att ständigt oroa dig för vad andra ska tycka o tänka om dig.....blir det allt svårare...

Hur älskar jag mig själv då? 
Låt bara bli att inte tycka om dig själv!!!!
Med andra ord är kärleken ditt naturliga tillstånd så länge du inte driver igenom nåt oönskat.
Jämförelse är en intressant sak, för den är nödvändig för att kunna definiera vad det är du verkligen vill ha.

Energibalansering betyder att du behöver inse att det du riktar din uppmärksamhet emot aktiverar en vibration. 
Allting i detta vårt universum handlar om attraktion.
Ingenting är bestämt o ingenting är uteslutet. 
När du säger nej till något, kommer det ändå, för din uppmärksamhet ber om det, då aktiveras dess motsvarighet. 
Du måste också vara i viberation med vad du ber om.
OM du säger..... jag vill bara ha lila bollar men inga gula. 
Då har du en sak du vill o en du inte vill o det blir obalans. 
Obalans med vad det egentligen är du vill, vad ditt inre väsen längtar efter. 
OM du tycker om dina lår men inte din näsa, blir det också obalans o du gör det svårare för dig att komma i balans med dig själv. 

Vad i allsindar är då ditt inre vägledningssysten?
Jo, vi börjar med en liten övning. 
Jag kommer att vara helt färdig o slutkörd inom en timme....hur kändes det i dig...behagligt? obehagligt?
Varje gång jag är vid havet njuter jag av doften från det salta vattnet o vågornas brus för mig att må så gott. Hur kändes det i magen? Läskigt? Njutbart?

Detta är den enkla hemligeheten. 
Du förstår nu att det är busenkelt att hitta rätt.
Så fort du stannar upp o lyssnar på hur det känns i dig, så vet du genast om du ska gå åt det håller eller åt nåt annat.
Om du är osäker....förtydliga meingen lite o säg den högt. 
Min moster vill att jag sitter barnvakt åt hennes vilda ungar....kanske du fick ett tydligare svar nu än innan.

Å du ska veta att om du ramlar ur ditt välmående, din balans för en stund, så finns den bara några sekunder bort...tillåt dig att veta att du kan ta dig dit i små steg, på kort tid.

OM du blir vansinnigt, galet arg, men kommer på att det verkar inte vara nån bra idé....tänk bara på att.....ta små, små steg tillbaks....typ- jag vet att jag kan släppa min ilska närhelst jag vill, jag har varit glad förut, alltså vet jag hur det kändes, jag vill känna så igen, nu känns det lite bättre.....
.. jag väljer nu att släppa taget om min ilska o närma mig känslan av att bara va irriterad.
 Det kändes ännu bättre, så nu vill jag känna mig lite lugnare, lite mindre irriterad o lite mer glad, det kändes ju ännu bättre...
Då vill jag strunta i att va irriterad också o känna mig glad över att jag på så kort tid o så himla enkelt lyckades gå från ett tillstånd som gjorde ont i magen till ett som känns skönt i magen.
Jag är ju ett riktigt proffs på att vända mig emot det jag mår gott av o fortsätta min vandring åt det hållet! Yiehaaaa!
NU mår jag riktigt bra o jag ÄLSKAR ATT ,MÅ BRA!

Jag kan nu känna mig fullständigt fri o orädd för att inte må bra, för nu vet jag hur enkelt det är att gå från urdåligt till halvbra, från halvbra till bra, från bra till helbra.
Jag vet att det är en baggis o att jag kan tillämpa det precis när jag vill!

Ingen kan nånsin upptäcka sin livskraft förrän de fått kontroll över sin vibration o ingen kan nånsin få kontroll över sin vibration förrän de förstår sambandet mellan hur de mår o sin vibration.
Å ingen kommer nånsin att kunna kontrollera hur de mår förrän de visar sig själva att vrede känns bättre än fruktan, att frustration känns bättre än vrede - å att de faktiskt har makt att styra en tanke så att den får dem att må bättre. 
Vi kan inte hoppa från rädsla till lycka i ett enda skutt, men med små skutt återfår du din styrka. 
När du återerövrar den kunskapen så skingras din rädsla för allting, inklusive döden.

Var det mycket på en gång? 
Känner du dig omtumald o förvirrad?
Läs igen, nu o imorgon....det klarnar...jag lovar.... ;O)

Måste också berätta att jag ringde upp Lynette, kvinnan jag träffade i Indiansmyckesaffären i Williams 2009 som jag pratade med i 5 h!!!!!
Vi har haft många telefonsamtal från den dagen men tappade bort varann när jag var i CA sist. 
Jag har berättat att jag hörde en tydlig röst när jag gick ut ur affären där hon jobbade den där dan i sept -09 som sa: 
- Hon blir en bra kontakt när du flyttar hit!
Vi patade en dag när jag bodde hos Helle o hon lovade kolla efter ett jobb åt mig i Williams. 
Sen gick hon inte ett nå per telefon......
Blev både rädd o ledsen....trodde kanske att hon tappat bort telefonen, eller att hon blivt sjuk eller än värre.....att hon "lämnat mig" av nån anledning. 
Det gjorde mig mycket ont o jag har inte ringt henne sen dess.
Idag ringde jag hon svarade o blev mycket glad över att höra att allt nu går "min väg".

Jag frågade henne vad som hände sist o hon berättade att hon blivit skräckslagen över att hon fått en övermäktig uppgift då hon trodde allt hängde på henne om jag  skulle kunna stanna eller inte o hon pallade inte trycket...

När jag berättade för henne att jag trodde hon inte ville veta av mig mer, grät vi båda en skvätt o var mycket glada att allt nu var utrett o hon bad mig stanna några dagar på väg till Sedona. 
De skulle sen köra mig dit. Underbart! 
Då kan jag gå av bilen o låta mig uppslukas av alla underbara känslor på vägen dit, just som jag önskade!
Det blir Amtrack (tåg) dit på lördag jaja, tåg/buss/tåg/buss i 21,5h.....framme kl 5 på morgonen..
HÄRLIGT!

Jason hämtade mig med 3 minuters varsel ikväll, det var bråttom, han släppte av mig vid Gathering Tribes medan han skulle på ett dinnermeeting...o tursamt nog hade de ett event i affären där Alison berättade om boken hon skrivit, o visade bilder. 
Hon hade intervjuat Native Americans från olika delar av USA, tillhörande olika stammar om hur det är att vara just Native.....
Å äntligen fick jag träffa Penny o en av hennes anställda. 
Hon var dock inte i nåt vidare skick efter en våldsam förkylning.

Alison berättade med stor inlevelse om sin nya bok!

På vägen hem shoppade jag en telefon - nu kan  du ringa direkt till mig om saknaden skulle bli alltför påträngande ;O)     +1-928-451-6328

Idag är jag tacksam över att jag "återförenats" med en av mina systrar,
att jag äntligen har en mobil igen,
min dator slutat bryta ihop!

Wolfies tips: Träna på att känna efter hur ditt beslut känns när du tagit ett sånt. Ändra lite på det om du inte känner nåt, känn skillnaden. 
Nu vet du hur du ska leva ditt liv för att det ska gå dig väl o du ska kunna känna dig lycklig every day the rest of your life!

Back on Solano Avenue! An amazing day!

Imorse var vi uppe tidigt, 6.30, för att en timme senare va redo att åka till Albany o Solano Avenue som jag bara för 10 dagar sen hade en plan med....att starta min homeopatklink där.....innan mitt hjärta styrde om kosan till Sedona.

Känns lite småmärkligt att kolla på julgran när det är 25 grader varmt....

Jason sitter med i Solano Avenues Business Association och de hade sitt meeting i morse på banken medans jag travade Avenun upp o bekantade mig lite närmare med alla butiksinnehavare o flanörer. 
Tyckte denna härliga bruden verkligen utgjorde ett läckert inslag i reklamen för  den här kungliga kiropraktorns office....don´t you think??? 

Å så var jag då äntligen vid affären jag så länge blivit tillsagd (ja, du vet...min inner voice har ju massor av egna åsikter o detta var en av dem)  att återvända till...Gathering Tribes o tanken var att connecta med ägaren Penny som verkar va en viktig pusselbit i mitt liv??!!??
Hon var dock inte i affären idag men en god vän till Jason...Alan, mötte upp i butiken i eftermiddags o intervjuade mig om min åsikt om Solano Avenue då de tycke jag hade fräscha o annorlunda åsiker som borde tillvaratas på nåt sätt.

Först träffade jag den här trevliga kvinnan därinne o vi pratade en god stund medan jag strosade runt o njöt av allt vackert o fantastisk, helt i min smak därinne.
Jag skulle först träffa Alan där halv ett, men han var tvungen att skjuta på vår träff till kl tre. 
Å vet du vad? Armbandet var kvar, mitt armband som jag tänkt på sen jag var där sist o snart ska jag återvända o köpa det. 
Bara $ 365!!! Men jag är ju rik, så det drabbar ingen fattig!!!!

Då fanns nästa trevliga biträde där o hon kände igen mig sen jag var här i maj. 
Dagen till ära hade affären de en kund av det mer ovanliga slaget....en mycket  intresserad kille...
Alan anlände efter några minuter o ville gärna ha en pratstund med mig. 
Jag hakade på när han drog genom stan i sin lilla blå jeep till flera av affärsinnehavarna med affisher om ett uppmärksammat kommande event som ska upprepas varje helg fram till jul. 
                                                          Santa on Solano! 
Då kommer Santa Claus själv att finnas där o prata med barnen o låta sig fotgraferas med dem o föräldrarna. 
Han berättade också (håll nu för öronen på dina barn om du läser högt o de är små) att de ett år hade gjort en riktigt lyckad grej. 
Santa hade en snäcka i örat o en person stod bakom o pratade med föräldrarna som snabbt informerade Tomten om viktiga saker som barnets namn, syskons namn som inte va med o annat kul o barnaögonen var stora av förvåning.
Tomten har visst också väldigt gott minna o har varit där i 7 år nu...han minns vad ungarna önskade sig året innan o kan fråga dem om de fick just vad de önskade sig.....o det är verkligen en bedrift, inte så få ungar där inte...
Sånt minne ska jag skaffa mig nån dag!

Minns du I Scream! Coolt namn, isn´t it?
Glassshopen vi besökte sist med mamman som hade en högt älskad adopterad dotter som hon ville ge den bästa start i livet.
Därför startade hon den här glassaffären för att säkra en anställning för sin dotter när hon slutat skolan o där jobbar dotter nu!
Coolt, eller hur?

När jag vandrade omkring kom plötsligt den här trevliga damen fram o öste komplimanger över mig gällande min outfit o frågade om hon fick ta en bild?
Klart hon fick.
Hon pladdrade på o berättade att hon doktorerat i native American History o att hennes syster lived just 2 blocks away, you have to come and see their house...
Sagt o gjort, jag travade snällt iväg med Donna för att hälsa på systerns tre jyckar o beundra makens trädgårdskonst!
Vi bytte mailadresser, hon kanske kunde hjälpa mig på nåt sätt, sa hon.

Den här kuliga affären kunde jag inte motstå! 
Kläder omsydda av andra käder o annat mojs, urcoolt! 
Ägaren (to the left) o hennes biträde pratade säkert en halvtimma med mig o jag fick en lektion av kvinnan to the right om hur män är o hur de ska handhas ;O)
Mycket jag lär mig varje dag vill jag lova! 
Å fantastiska turkossmycken bar hon!

Utanför gymmet fanns den här skylten med sitt härliga budskap: - Don´t forget to love your body and mind!
Vilken bra uppmaning!

Här ser vi en crossingguard mitt i gatan står hon.... visar hur men kör, hon visar hur man går....trallalala...i allafall stoppar hon alla bilar för att kidsen ska komma safe till skolan.

Alan träffade på sin älskling Isma just där vi skulle fika o hon var just i lunchstadiet o vi språkade alla tre en god stund medan jag krängede en mumzig glasstrut o en kopp chaité. 
De var så himla söta tillsammans!
Han sa att han ville presentera mig för David i det alternativa apoteket en bit bort.
Just då kom han gående utanför och Alan vinkade in honom. 
Han vinkade o pratade för övrigt med typ ALLA vi mötte, kramades, gav komplimanger o bytte några vänliga ord. 
Alan jobbar med Jason som boss för Solano Avenues väl o ve....ett jobb han verkligen älskar o sköter med bravur!
Hur som helst, han presenterade mig för David o vi hamnade snabbt o Homeopatins invecklade jungel om piller, potenser, tillverkare o myndigheter.

Vi travade sen raskt iväg till hans affär o fortsatte diskussionen där medan han skrev ner adresser o namn på andra Homeopater, samt på tillverkare av Homeopatmedel, en värdefull information för mig.
Isma var med o berättade att hon hade, sen mycket lång tid svåra smärtor i huvud o nacke, som gick ner i höger arm.
Börjar du ana vad som är på gång....haha, kan tro det....vi hamnade längst in i affären o jag snurrade henne med staven, healade o  gjorde mitt "ta-bort-smärta-trix" o hon blev så himla glad när smärtan försvann o jag också.
Dagen till ära hade jag börjat affirmera att jag var öppen för att ta emot allt som kom till mig utan att protestera, så hon bjöd igen med att ta upp alla sedlar hon hittade i sin väska o knöla in i min hans som tack för hjälpen!
Härligt!
När jag skulle gå träffade jag på en trevig man som jag tyckte kunde vara med på fotot med David. 
David presenterade mig o mannen sa: Du är på väg till Sedona, eller hur???
Han visste han...coolt, han sa till mig..: OM du bara visste vem jag är...?? 
-Det kommer att gå bra för dig därborta!!!
Sånt blir jag ju bara asakalasaglad av att höra!

När vi kramats farväl, mannen Isma o jag gick jag ut till den väntande Alan.
Vi stod o småpratade lite när han plötsligt spratt till!
Let´s go, hurry, we´re gonna be late!
Vi rusade till bilen o drog i full kareta iväg. 
Ut ur bilen några minuter senare, did you bring your camera, frågade han?
Ofcourse I did!
Vi rusade till ett hyreshus, ett av de högsta o han kodade in oss genom ytterdörren o in i huset o hissen, högst upp innan vi klev ur o rusade genom en korridor o upp för en brant trappa, UT PÅ TAKET!
 - Kolla, solnedgången, sa han! Vi hann!
Sånt ÄLSKAR JAG!

De har inversterat i ljusslingor på 200 stolpar längs gatan...för att skapa julstäming o gatan börjar i Albany o slutar i Berekeley, pretty cool!
De gör verkligen ALLT för att alla som arbetar, shoppar o vistas på gatan ska trivas maximalt!

Långt därborta i fjärran lyser Golden Gate upp i skymningen!

Å det var häftigt att se San Francisco lysa som ett stort jullandskap!

Spanande ut mot min nya framtid i mitt nya land med stor tillförsikt o tillit! 

Du som känner mig borde vid det här laget förstå vad jag gjorde i detta läget, däruppe på taket, i fullmånens sken..haha, helt rätt!
Till Alans stora förtjusning gav jag upp ett mäktigt vargyl som fick hela stan att rysa...han var imponerad av mina lungor ;O)
Han ringde Jason som nu äntligen jobbat klart o föreslog att han skulle joina oss på taket, vilket han gjorde några minuter senare.

Sen blev det kinamat, mumzigt värre o jag fick för tredje gången träna på att ta emot....

Efteråt fick vi varsin fortunecockie...först tog Jason en o gav mig, men då protesterade Alan o sa:- Låt henne välja själv!
Jag tog en annan o de tog varsin o wao, texterna vi fick var på pricken ämnade till var o en av oss.

Visst vill confidence lead me! ;O)

Idag är jag tacksam över alla härliga människor jag mött,
allas välgångsönskningar som kommer att bana en ännu bredare väg för mig,
allt jag fått ta emot
o allt jag sett o smakat o upplevt!

Wolfies tips: var öppen för överraskningar o människors tips...de kanske leder dig till ditt livs överraskning!

Villervallaprommis, minipantermöte, smakorgasm ;O)

De här trevliga babsen/dudsen mötte vi på villervallahundpromenaden idag. 
Jason hade ju sina valpar med hem, 2 st 6 månader gamla tollare Meg o Fox, som inte direkt hade nån superduperfiness på sitt koppelgående, lindrigt sagt. 
Men varför bara ta 2 i taget om det är möjligt att ta alla 4 o göra det urbota krångligt för sig - en Myrväldergrej kanske man kan säga....
Sagt o gjort, småttingarna kopplades o gamlingarna Rupert o Penelope hittade vi minsann också koppel till, sen bar det i väg i världens virrvarr o koppeltrazzel.
Bilförarna vi mötte, log överseende....tror de skakade på huvudet när de åkt förbi...

Dessa palmerna är mitt kännetecken på var jag bor....när jag ser dem vet jag att jag äntligen hittat tillbaks...från ett nytt äventyr.

My Californiapack!

Idag stötte vi på en panter som låg där mitt på gatan i "allraberreddaste" anfallspositionen.

De gula ögonen glänste i solen o blev nästa rädda, puppisarna o jag. 
Jag passerade huset o lämnade av den äldre delen av flocken som hade fått nog av villervalla efter sisädär en 20 minuter av koppeltrassel med valpar önsom under magen, ömsom skuttandes över sig...
Men som tur var hade han nog käkat o lät oss leva, puh!

Kunde inte låta bli att visa den mäktiga kullen igen. När puppisarna uppför sig lite bättre ska vi ge oss uppför den en dag när solen torkat upp daggen så det inte är så himla halt.

Men kolla, Jaggan har en Bubbla till fru, coolt!

Jasons ena vrålåk! Cool va?

Idag har jag typ provsmakat allt i skafferiet, här some seaweed...mumsigt!

Här några kinesiska hälsopiller som man skulle käka ett helt rör av, o jag var tvungen att testa!

De fungerade, först blev jag såhär...

...sen såhär...

Å på det lite mer seaweed... allt för vetenskapen!

Allt detta var jag också tvungen att testa, allt från melass, till rissirap, majssirap o en massa annat spännande..haha...om jag har gröna långa öron imorgon o lila tänder så vet du varför...

Som eftermiddagssnack blev det chokladmjölk med marshmallows....yes, right, we´re in America!

Idag är jag tacksam för en spännande lösning på mitt "ta-mig-till-Sedona-projekt",
en ännu varmare dag med en ännu mer gyllene solbränna!

Wolfies tips: pröva nåt nytt i födoväg närhelst tillfälle ges! Kanske du får gröna,långa öron!
                                                                      Puss!

Wolfiewilse, kallikonisar o solmogna citroner

Utsikten från framsidan av huset duger minsann bra! 
Tänkte det är lika bra att ta kullen i besittning genast....så jag drog med husets båda jyckar på en prommis som de sent kommer att glömma då de tydligen inte alls var vana vid sådana vargstrapatser som att klättra uppför en brant kulle, samt gå vilse nån timme innan hemgatan suddenly uppenbarade sig.

Sagt o gjort, varför vänta tills man hittar en väg när man kan ävla sig uppför den lerigt, hala backen i morgondagg, iklädd mockasiner UTAN BRODD (gympaskorna fick inte plats i väskan) o med fara för att stå på svansen nerför...
Nåja, något anfådd o med ena jycken mer eller mindre på släp kom vi så plötsligt upp i någons trädgård, oups....smög omkring där o gjorde vårt bästa för att låtsas huka omkring under en osynlighetsmantel runt huset för att slutligen klämma oss emellan lite garage o uthus o hitta den "rätta" vägen som ledde upp dit. 

Ja, som du säkert anar så var det värt besväret, utsikten var bedårande o solen likaså!

Alla här är värstanes vänliga, stannar mitt i korsningen i sin bil bara för att byta några ord eller ge en komplimang...inte riktigt som i Sverige!!!
En snäll dam som var på väg ut med sina jyckar, började prata med mig o kallade på sin son för att han skulle  komma o hälsa på den nyinflyttade Svenskan...de tyckte jag var en modig människa o önskade mig allt gott!

Kallikonisarna struttade stolt omkring på någons uppfart, mycket lika min "Torsten" som jag forslade i min blå buss från Skåne till Gotland....han var en bronskalkon, men som sagt den här vilda varianten är förvillande lik.....haha, mina barn har traumatiska minnen av Torsten som inte tålde att någon sprang, då blev det jakt runt huset....ibland kunde jag se deras polare, inte helt invigda i kalkonreglerna...komma sättandes utanför fönstret, vilt skreandes med en "irriterad" Torsten i hasorna.....
Gunga gick inte heller, han tålde inte det gnirkande ljudet o stod framför dem o hoppade upp o stämplade deras fötter när gungan närmade sig....

En dag kom Sara inrusande o skrek,
 - Skynda dig o kom ut mamma, Torsten e gal´n!
6 år gamla o inte alltför stora bror Rasmus stod o försökte skydda ansiktet så gott det nu gick medan Torsten hoppade bärsärkahopp o stämplade honom från alla håll....
Jag hade noga instruerat dem att de "aldrig på tiden" fick säga att han va ful...då blev han lack....så Rasmus stod där o kved: 
- Jag tänker att han e fin, mamma, jag tänker att han e fin men han skiter i det!
OJojoj, mina små valpar, vilka kära minnen.... ;O)

En specialbalkong med underbar utsikt!

Tja, som vanligt lider denna delen av världen inte nån större brist på STORA BILAR!
Skit, vilka moster....min fd lilla Smirre had fått plats i baksätet ....typ!

Idag på min promenad tog jag en annan väg. 
Jag gick till höger om kullen, neråt, tog sedan vänster o sen vänster igen för att ta mig upp o runt, men se där blev det tji.
Inte vet jag hur det gick till men det fanns ingenting som påminde om den gatan jag kom från o inte kunde jag för mitt liv komma på vad gatan hette heller....

Jaja, jag gladde mig i alla fall åt att solen började treva sig igenom molnen o att jag inte behövde bära den tyngsta av jyckarna ännu som jag var tvungen att göra igår....
Jag smakade runt på en massa namn som poppade upp i min mun o KATCHING! plötsligt mindes jag att jag kom från Medowbrook Drive o frågade ett par med galet dragande jyckar åt vilket håll den gatan låg???
Först pekade hen neråt gatan men ångrade sig sen o förklarade en annan väg...åt motsatt håll.
Å jag travade o jag travade på.... glad i hågen....för att finna en återvändsgränd överst på toppen....hrm.....tillbaks igen med den alltmer slutkörda jycken.
Då uppenbarade sig en osmal dam i joggingbrallor o rosa sweatshirt...o jag undrade vänligt om hon hade nån idé om vart min gata låg?
Det hade hon inte men bad mig vänta medan hon tog sin mage o sin gungande rumpa med sig in i huset o kom ut igen med en Ipad....
Ojojoj, sa hon, du är lååångt därifrån...hrm....allt är relativt ju.
Hade jag gått efter första mannens första förslag,. nerför backen hade jag hittat....ca 400 meter nerför o vips, där var gatan...o i slutet på den, från motsatta hållet som jag gått iväg...jaja inte allt jag förstår...

Nu har jag i 2 dagar skaffat mig en hyfsad nybörjarbränna o det känns verkligen fantastiskt att sitta ute i bikini i flera timmar den 26 november, o njuta av solen!
Du har säkert fattat att det vekligen inte går nån nöd på mig.
Emellanåt plockar jag en citron från trädet o går in o squizar den i ett stort glas kallt vatten o däremellan blir det granatäppelkärnor till mellanmål....mmmmmummellimum!

Idag är jag tacksam över att jag från o med nu alltid lever i överflöd!
.....att solen är så solig o att jag känner mig så lycklig!

Wolfies tips: tänk att du är en rik knös, unna dig bara det bästa o känn hur känslan  av att vara ekonomiskt oberoende.... sprider sig i kroppen som en lyxig våg av välbehag !!!!

                                               Soliga pussar med lätt citronsmak !!!! ;O)

Valpkalas, avresa med änglahjälp, FRAMME i Amerikatt!

Sista uppdraget på ön var att baka en jätttetårta till Rasmus 23 års kalas på onsdagskvällen.
Systern Frida o hennes kompis Emma hade bullat upp med massor av annat hembakat som vi smörade i oss. 
Sen var det bara att dricka en sista kopp te med Ekorren innan jag snodde några sömntimmar före färjans avgång. Ekorren var inte alls förtjust i min flyttplan...

Min kompis Tarja som skulle möta upp i Nynäs för att åka samma väg tillbaks med mig i bilen, bara för att vi skulle hinna träffas, skickade medelande om att hon var på akuten o hade nåt kroppsligt vajsing....skit också!

Ringde upp min "extramorsa" som bor inte så långt därifrån. Hon visade sig vara barnvakt åt lilla barnbarnet Vide, alldeles nära terminalen, så jag styrde kosan dit o fick en timmes pratstund o en .....

....lyckospark i baken!

Styrde sen lilla bilen mot Hässelby o Systeryster. 
Vi fick några timmars prat tillsammans med en annan god vän innan det var dags att kl 2.45 bege sig till Arlanda...som var väldigt dött vid den tidpunkten. 
Kl 6 skulle flyget avgå o jag ställde mig i kön för att checka in mina grymt fulla väskor.
Jag hade vägt dem hemma men handbagaget hade väl sådär en 5 kilos övervikt o dataväskan ska vi inte prata om. 
Jag hörde o såg att damen i incheckningen vägde även handbagaget o härjade med dem i kön före att de var tvungna att packa om o betala extra o blablabla. 
Det hade jag minsann ingen lust med så jag kopplade in min Ärkeängelkompis Mikael, o bad honom ge mig en annan incheckare som inte vägde handbagaget o inte tog betalt för min extraväska som skulle kosta 750 kr. 
Jodå, stax innan det var min tur, öppnade de 3 extra diskar o jag fick veta att jag skulle ställa mig i en viss kö (en röst berättade i mitt huvud vilken kö jag skulle välja).
Han vägde inte mitt handbagage men började dilla om extraväskan, så jag fick tyst upprepa min bön om att slippa betala...o plötsligt så sa han att det stod så oklart om det skulle kosta extra o hur mycket i så fall....så han sa -Hellre fria än fälla...å jag förärade honom en stjärna på himlen för vänligheten o skuttade lycklig iväg med mitt grymt överviktiga handbagage. 

När jag kom till Frankfurt 2.15 senare hade jag två timmar på mig tills flyget avgick mot San Francisco men det kändes inte som om jag vågade stanna o hugga en snabbfrukost utan jag ilade på o hamnade i en jättekö för att ta mig igenom passkontroll nr 1. 
Där blev jag stoppad då de såg att min biljett tillbaks var 92 o inte 90 dagar senare....vilket fick bruden i kontrollen att storkna...jag fick vänta forever tills hon gick med mig o fann att Lufthansa inte hade öppet för ombokning. 
Hon skickade ner mig en vånign att leta upp Lufthansas service. 
Efter lite irrande hittade jag disken men en mycket grinig man skakade på huvudet o ansåg mitt projekt helt omöjligt o kunde verkligen inte boka om. 
Min telefon hade gått i strejk o gick inte att skicka meddelande från o inte heller gick det att ringa.
Återigen tog jag hjälp av min vän Mikael o bad honom om hjälp. 
Då plötsligt för första gången på 3 veckor gick detta enda sms iväg, till Jocke i Sverige som var den enda som kunde boka om.
Efter några väldigt långa minuter ringde han upp o lovade fixa genast. 
Sen blev det en evighetsväntan till medan jag maninskt rabblade i tanken att allt ordnar sig, jag hinner, nemas problemas, jag ska med planet, Hakuna Matata, inga bekymmer, jag sitter snart på planet......såsmåningom kom samtalet, killen bakom disken fick sina uppgifter o skrev snällt ut en ny biljett, som jag sen rusade iväg med. 
Nu släppte de igenom mig....puh, MEN.. gaten Z62 var inte just i närheten så det blev en grym språngmarsh, med en väska vars hjul la av o den var ju inte fasligt tung innan ;O), med en dataväska uppå som också vägde nåt ton, o hela tiden ropade de i högtalarna att min flight var på G så alla som ville med skulle arshla på.....så med andan i halsen kom jag så äntligen rusande till gatan bland de sista ...... men när jag skulle in där blev det röd lampa igen. 
Dags för  nya böner, medan personalen kritiskt skulle ringa Lufthansa o kolla om biljetten som de höll i sin hand verkligen existrade...suck!
När jag så äntligen kom ombord, hade stuvat in mina tvåtonnare uppe i bagageutrymmet, balanserandes på 2 säten med skräckslagna människor, jacka o hatt, kunde jag röd som en vattenmelon i fejset, med 13 små rännilar av svett rinnande nerför ryggen, glida ner på sätet o i 5 minuter bråka som en dåre med att få av mig bootsen som satt som limmade med Karlssons klister på mina barbammamasvullna fötter.
JAG var med när planet lyfte - FATTARU, PÅ VÄG, JAG VAR PÅ VÄG TILL MITT NYA LAND....lika lycklig som svettig lät jag leendet sprida sig i hela kroppen. 
Lutade mig tillbaks, stängde ögonen o tuppade så småning av i ren utmattning i en timme tills ett uppiggade glas juice serverades, dock uteblev den efterlängtade frukosten. 
Resan avlöpte i 11,5h utan "uhelle" med små trevliga vegetariska mål emellanåt. 
Jag språkade även lite med min granne som varit på sin sons bröllop i Algeriet.
Hon höll på att få ett migränanfall i början av resan o jag erbjöd mig att göra någt för att hjälpa henne. 
Fast healing o en konstig magisk stav med kristaller som hängde om halsen på en rödhårig svenska, full med smycken, iklädd gula skinnbyxor med låååånga fransar som satt o kollade på en DVD med Shrek, var förmycket för henne, så hon avböjde vänligt mitt erbjudande.....jaja, her choice! ;O(

Sen passade jag även på att fundera ut en bra story om varför jag återvänt hit så snabbt o skulle stanna så länge.....jo minsann, jag skulle släktforska kom jag på o hittade på en liten gullig historia om det...som den bistre mannen i insläppardisken svalde med hull o hår o till och med fick jag ett litet leende på de annars så bestämda läpparna.

Tror du sen att mina väskor fanns på plats på bandet? Nix, rätt gissat!
Efter 15 minuters väntan o åtskilliga försök att smsa o ringa stackarn som skulle hämta mig, gick jag till disken o bad att få låna en telefon o ringa David som mycket riktigt tålmodigt väntade sen nån timme på mig. 
Lite senare fann jag mina väskor på Businessclass bandet o jag kunde stuffa ut o hitta mannen som artigt pussade mig på båda kinderna o mulade in mina väskor i sin glänsande BMW.
Vi stannade till på banken så jag fick sätta in mina dollar samt i en affär för att fixa lite grapefrukt till frukost innan vi drog hem till Jasons hus, minns du honom, snubben jag hann träffa två gånger innan jag åkte till Sverige sist, han som tog mig till den fantastiska Reedwoodskogen. 
In med väskorna där. Sen fick jag gå med David hem o käka lite leftovers från Thanksgiving som var igår den 22. 
Nu har jag gått en runda med hans jyckar eftersom hans systerdotter som bor här inte tar sig mer än mellan kylen o soffan (läs datorn) o har skaffat sig en 100 kg extra under skinnet, inte verkar vara mycket för hundpromenader...

Jag vet inte vad klockan är men närmare halv 8 tror jag----ute är det beckmörkt o jag är i Californien - jag är i USA- jag har just börjat mitt nya liv, i mitt nya land o fattar visst trögt att  DET HAR ÄNTLIGEN HÄNT, JAG ÄR HÄR, YES,YES,YES!!!!!!!!!!!!
ALLRSÅ, MITT HUS ÄR SÅLT, JAG ÄR HÄR, ALLT ÄR FANTASTISKT O JAG HAR TILL O MED KÄKAT JAMS TILL KVÄLLSMAT!

JAG är sååååååååå tacksam över att JAG FINALLY ÄR IN AMERIKATT!

Wolfies tips: låt dig svepas in i mitt lyckorus, o känn den underbara feelingen över att va med om att någon får sin andra chans i livet, att börja om på nytt, helt efter sitt hjärta!!!

Badnymfer, Fireröd päls, HUSET ÄR SÅLT!

Ekorren o jag har vattengympat varje onsdag nu o det är värsta mummigt, sen blir det hårinpackning med fnitter i bastun.

Vi två var de som skreade, fnittrade o plaskade mest, när vi "ramlade" omkull från våra vattenmoppar som här typ....

Massa bra träning för härligt många muskler som nästan fallit i glömska...o helt utan träningsvärk o med fnitter i en timme får ju alla magmuskler också sig en rejäl omgång! Fint det, fint det!

Mitt i allt fylldes ekorrboet av en massa människor som kom för att vara med på Ekorrsambons pappas begravning. 
Då var det rörigare än vanligt här, men jag fick i alla fall  dela med mig av en sång under begravningen, Där Gullvivan blommar, med Grymlings....en vacker sång som verkligen leder till eftertanke....att plocka blommor till någon för att lysa upp i deras sovrum är väl en underbar handling... 
Å jag är av den sorten att jag tycker vi ska utföra dessa omtänksamma handlingar till dem som är i livet, först o främst....visa uppskattning till dem du gillar NU!

Ekorren föreslog att vi skulle ta kort hängandes upp-o-ner, helfjolligt när man lyckas sluta skratta o låter kinderna slappna av......pröva själv o få dig ett gott garv!

Jag har också varit o fått 3 osteopatbehandlingar för mina sammanpressade nackkotor....som nu påbörjat sin skiljsmässa o halsen känns som en svanhals.
Jag har springförbud, o lyfta tunga saker över huvudet förbud. 
Behöver fler behandlingar o eftersom Katinka flyttar till Karibien, Tobago den 16 dec så får jag en bra anledning att åka dit och få fler behandlingar ;O)

Dags att göra slut på så mycket som möjligt, även då kakan med pressade hennablad från Lush, som säljer naturvänliga produkter, ej testade på djur i något led. 
Nu ska det bli FIREWOMAN extra special superduperrött!

Helt ärligt så liknar det kobajs utrört i vatten....tur det luktar bättre! 
Jag spädde med lite honung o kokosolja, mums sa håret!

 Lika bra dundra på färg på ögonbrynen också tyckte jag...

Lät sen färgen sitta i 7 timmar...!!! ;O) Ojojoj, det blev så himla rödfint!

NU ...VET DU ALLTSÅ????, JO OM DU VARIT PÅ FACEBOOK SÅ VET DU ATT MITT HUS ÄR 

S Å L T!

FATTAR DU, SÅLT,SÅLT,SÅLT O JAG ÄR NU EN FRI KVINNA ATT RESA UT O UPPTÄCKA STORA,VIDA VÄRLDEN, AAOOOUUUUUUWWWWWWWW!

Mamman med det nyrödigaste håret firar här husförsäljningen med 2 av sina valpar +  att det ju även blev som en  liten "på återseende" middag, då jag ju mycket snart styr kosan västerut o hoppas de kommer över till sommaren o hälsar på!

Här vankas det skumpa hemma hos Ekorren! 
Korken flög upp i taket o studsade ner på lilla Vincentvesslamaskensmasken som struttade runt med en liten gris i munnen.... som han förskräckt spyttade ut när champagnekorken kom farande som en komet, rakt ner i hans lilla hundhuvud med ett plopp!

Du, häll upp nåt bubbligt, skuttigt, blått eller sticksigt o utbringa en SKÅÅÅÅL med mig för husförsäljning, för min frihet o för vårt kommande äventyr, för du fortsätter väl att hänga med mig ut i världen!
Nu blir det ju snart sådär spännande igen....kastar mig iväg utan bostad o annat som de flesta anser är en nödvändighet att veta när man kommer till ett nytt land o en ny plats...jaja, det ordnar sig vet du, visst vet du det?? ;O)

Nu är väskorna ompackade för minst åttiotionde gången o varje gång plockar jag ut något som jag inser att jag inte behöver ha med.

Igår bakade jag en bamsetårta till Rasmus som på dagen idag för 23 år sedan -89 kom till denna härliga värld med en frisk "allting går bara man vill tillräckligt mycket" filosofi.
Han har inte kommit på tanken att man kan misslyckas med något här i livet, o struntar därför blankt i detta o lyckas med allt han företar sig!

Fattaru....idag är det redan sen eftermiddag onsdag den 21 november. 
Imorgon 7.05 avgår båten tillsammans med mig o lilla bilen till Nynäshamn.
Sen kl 4 på fredagsmorgonen ska jag jag va på Arlanda för att va redo för avresa kl 6, mellanlandar 2 timmar i Frankfurt, sen bär det av  i 11,5 timmar till San Francisco!

Nu ringde min äldsta släkting, lilla Elsa o önskade mig allt gott. 
Hon har alltid en massa tankar på mitt håll.....det uppskattade jag verkligen!

Idag är jag tacksam för att JAG SÅLT MITT HUS Ä N T L I G E N !
PACKAT KLART MINA BAMSEVÄSKOR,
tar första resklivet mot USA imorgonbitti!!!!

Wolfies tips: skåla med mig idag! 
                                                  Yieehhaaaaa I´m a free woman! 
                                                              SKÅÅÅÅL!
Visa din uppskattning till någon i din närhet, på just ditt omtänksamma sätt!