Utsikten från framsidan av huset duger minsann bra!
Tänkte det är lika bra att ta kullen i besittning genast....så jag drog med husets båda jyckar på en prommis som de sent kommer att glömma då de tydligen inte alls var vana vid sådana vargstrapatser som att klättra uppför en brant kulle, samt gå vilse nån timme innan hemgatan suddenly uppenbarade sig.
Sagt o gjort, varför vänta tills man hittar en väg när man kan ävla sig uppför den lerigt, hala backen i morgondagg, iklädd mockasiner UTAN BRODD (gympaskorna fick inte plats i väskan) o med fara för att stå på svansen nerför...
Nåja, något anfådd o med ena jycken mer eller mindre på släp kom vi så plötsligt upp i någons trädgård, oups....smög omkring där o gjorde vårt bästa för att låtsas huka omkring under en osynlighetsmantel runt huset för att slutligen klämma oss emellan lite garage o uthus o hitta den "rätta" vägen som ledde upp dit.
Ja, som du säkert anar så var det värt besväret, utsikten var bedårande o solen likaså!
Alla här är värstanes vänliga, stannar mitt i korsningen i sin bil bara för att byta några ord eller ge en komplimang...inte riktigt som i Sverige!!!
En snäll dam som var på väg ut med sina jyckar, började prata med mig o kallade på sin son för att han skulle komma o hälsa på den nyinflyttade Svenskan...de tyckte jag var en modig människa o önskade mig allt gott!
Kallikonisarna struttade stolt omkring på någons uppfart, mycket lika min "Torsten" som jag forslade i min blå buss från Skåne till Gotland....han var en bronskalkon, men som sagt den här vilda varianten är förvillande lik.....haha, mina barn har traumatiska minnen av Torsten som inte tålde att någon sprang, då blev det jakt runt huset....ibland kunde jag se deras polare, inte helt invigda i kalkonreglerna...komma sättandes utanför fönstret, vilt skreandes med en "irriterad" Torsten i hasorna.....
Gunga gick inte heller, han tålde inte det gnirkande ljudet o stod framför dem o hoppade upp o stämplade deras fötter när gungan närmade sig....
En dag kom Sara inrusande o skrek,
- Skynda dig o kom ut mamma, Torsten e gal´n!
6 år gamla o inte alltför stora bror Rasmus stod o försökte skydda ansiktet så gott det nu gick medan Torsten hoppade bärsärkahopp o stämplade honom från alla håll....
Jag hade noga instruerat dem att de "aldrig på tiden" fick säga att han va ful...då blev han lack....så Rasmus stod där o kved:
- Jag tänker att han e fin, mamma, jag tänker att han e fin men han skiter i det!
OJojoj, mina små valpar, vilka kära minnen.... ;O)
En specialbalkong med underbar utsikt!
Tja, som vanligt lider denna delen av världen inte nån större brist på STORA BILAR!
Skit, vilka moster....min fd lilla Smirre had fått plats i baksätet ....typ!
Idag på min promenad tog jag en annan väg.
Jag gick till höger om kullen, neråt, tog sedan vänster o sen vänster igen för att ta mig upp o runt, men se där blev det tji.
Inte vet jag hur det gick till men det fanns ingenting som påminde om den gatan jag kom från o inte kunde jag för mitt liv komma på vad gatan hette heller....
Jaja, jag gladde mig i alla fall åt att solen började treva sig igenom molnen o att jag inte behövde bära den tyngsta av jyckarna ännu som jag var tvungen att göra igår....
Jag smakade runt på en massa namn som poppade upp i min mun o KATCHING! plötsligt mindes jag att jag kom från Medowbrook Drive o frågade ett par med galet dragande jyckar åt vilket håll den gatan låg???
Först pekade hen neråt gatan men ångrade sig sen o förklarade en annan väg...åt motsatt håll.
Å jag travade o jag travade på.... glad i hågen....för att finna en återvändsgränd överst på toppen....hrm.....tillbaks igen med den alltmer slutkörda jycken.
Då uppenbarade sig en osmal dam i joggingbrallor o rosa sweatshirt...o jag undrade vänligt om hon hade nån idé om vart min gata låg?
Det hade hon inte men bad mig vänta medan hon tog sin mage o sin gungande rumpa med sig in i huset o kom ut igen med en Ipad....
Ojojoj, sa hon, du är lååångt därifrån...hrm....allt är relativt ju.
Hade jag gått efter första mannens första förslag,. nerför backen hade jag hittat....ca 400 meter nerför o vips, där var gatan...o i slutet på den, från motsatta hållet som jag gått iväg...jaja inte allt jag förstår...
Nu har jag i 2 dagar skaffat mig en hyfsad nybörjarbränna o det känns verkligen fantastiskt att sitta ute i bikini i flera timmar den 26 november, o njuta av solen!
Du har säkert fattat att det vekligen inte går nån nöd på mig.
Emellanåt plockar jag en citron från trädet o går in o squizar den i ett stort glas kallt vatten o däremellan blir det granatäppelkärnor till mellanmål....mmmmmummellimum!
Idag är jag tacksam över att jag från o med nu alltid lever i överflöd!
.....att solen är så solig o att jag känner mig så lycklig!
Wolfies tips: tänk att du är en rik knös, unna dig bara det bästa o känn hur känslan av att vara ekonomiskt oberoende.... sprider sig i kroppen som en lyxig våg av välbehag !!!!
Soliga pussar med lätt citronsmak !!!! ;O)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar