Min kamera har ballat ur så jag har varit flitig med mobilens kamera men....den vill inte samarbeta med min dator, o datorn vill snart inget alls....försöker att inte ta det personligt.
Så, ska ge mig i lag med dessa problem senare men inte just idag!
Inatt sov jag i Lund hos min brorsa och vet du vad?
De hade en badrumsvåg!
Gulp, kände ett sting av skräck.....jobbar hårt o inte ätit en endaste sockersmula sen i onsdags.
Verkligen skött mig till 95% i alla fall.
En dag åt jag tre finncrisp för mycket, o en annan dag tog jag 6 cashew nötter jag inte planerat men det är allt.
Tänk nu om jag inte gått ner ett endaste gram trots att jag inte ätit nåt socker sen i onsdags?
Jag bestämde mig i torsdags för att äta "rätt o lagom" samt att hålla ut denna gången o gå ner mina 10 kg...som jag planerat LÄÄÄÄÄNGE!
Vad händer om jag inte gått ner nåt?
OM jag hade gjort som innan hade jag tryckt i mig en chokladkaka eftersom det ändå inte funkade...lika bra att forstsätta "unna" mig då ju...
Det var med skräclblandad förtjusning jag ställde mig på vågen i morse....
YES,YES,YES!
Jag vägde in mig i lördags eller kanske var det i söndags, minns inte men i helgen i alla fall...o detta är så skämmigt att jag nästan svimmar....men när du nu vet mina modiga sjökokilon så har jag ännu större krav på mig att visa upp ett resultat jag kan vara stolt över!
NU har jag förhalat det så länge jag kan......
71,8 stod vågen på i helgen.....................PUH..så var det sagt/skrivet...oj, vad nu, inget hände, jag varken dog eller svimmade trots läskighetsfaktorn var...HÖG!
Visst är det ofta så...vi grämer oss över något vi inte vågar säga....bygger upp galna bilder o skräcken stiger liksom pulsen o fysiska symtom som hosta, illamående o kallsvettning kan vi faktiskt framkalla genom att låta oss uppfyllas av skräck.
När vi sen tar mod till oss o vågar uttala de skräckfyllda orden så....oj, vilken befrielse....
70,7 visade vågen o min gravida svägerska påstår att den väger rätt, så jag vill ju gärna tro henne. Vägde om mig några gånger för säkerhets skull.
Det var verkligen en kick och en morot att forstsätta de 3 månader jag gett mig att nå mitt mål!
En annan sak har verkligen stört mig den senaste veckan.
Mina krav på hur lycklig jag ska vara är väldigt höga och när jag inte varje dag känner lyckan rusa i kroppen så trivs jag inte, då är något oftast väldigt fel.
Jag brukar inte säga att någon orsakar mina känslor, det gör jag ju själv men på något sätt hade jag låtit någons beteende göra mig så grymt besviken att jag körde till jobbet med gråten i halsen varje morgon. INTE LIKT MIG!
Har inte lyckats göra mig kvitt känslan av att vara grymt ledsen och fruktansvärt besviken!
Dåligt samvete för att jag varit besviken o låtit min balans så totalt kastas omkull, borde fixa det bättre tycker jag.
Bad om hjälp från "ovan" och samma eftermiddag läste jag i bilen, medan vi (kollegorna på jobbet) körde (vilket jag aldrig någonsin kunnat förr utan att må dåligt) i min älskade bok Vinden är min Mor, att varje gång vi råkar ut för något som får oss att vackla måste vi balansera upp det genast, så sant så sant men hittade inte riktigt kraften att göra det.
Ringde o pratade med en mycket god och nära vän som peppade mig o sa att jag är övertygad om att du snart hittar balansen igen, vingarna som bär dig!
O vad hände,JO.....idag på Facebook stod det några ord som fick mina vingar att bära igen!
Minns inte ordagrant vad det stod men innebörden var följade...OM du fortfarande lär dig genom smärta, så är du starkare än den som orsakade dig den från början!
Orden bara "hit me" o strax därefter kom Loreen på radio med Euforia, å jag kunde sjunga för full hals o känna livet återvända.....
Vilka är dina krav på mående eller kanske krav är ett dumt ord i sammanhanget, önskan är nog bättre?
Brukar du fundera över hur lycklig du är och hur du ska göra för att bli ännu lyckligare....??
Vi hade räkfrossa när jag kom, sen en powerwalk ner till Helge å, så Sotan fick bada av sig allt lusklister som hade gjort pälsen till något som kändes som vax eller frisyrgelé....hon hoppade från bryggan som värsta galna delfinen o landade med ett jätteplask o simmade runt o njöt av det ganska varma vattnet.
Tillbaks igen blev det yoga på köksgolvet.
Vi fick sen för oss att "knäcka till" ryggen, vilket Helen är duktigt på.
Inte mycket satt fast nere i ryggen o hon föreslog att vi skulle gå till trappan o hon skulle lyfta upp mig istället.
Helen som är 1.59 i strumplästen ställde sig på första trappsteget o kommenderade mig att hålla henne om halsen o slappna av.
Sen skulle hon lyfta mig medan hon lutade sig bakåt för att få kotorna i nacken att lossa lite,,,,men det slutade med ett asgarv.
Kan du se detta scenariot framför dig?
När hon lutade sig tillbaks o hoppade lite kände jag berkligen hur grymt komiskt detta såg ut där jag hängde tajt om halsen o hon stönade o halvkastade sig bakåt...det blev nästan "kissa-på-sig" varning.
OM Staffan kommit in just då hade han troligen tänkt, oj, de verkar väldigt....på...idag... ;O)
Helt härligt att skratta så från djupet med någon o detta har jag gemensamt med flera av mina vänner, som ett återkommande inslag varje gång vi träffas, HELT UNDERBART!
Idag är jag tacksam över att jag: är på "banan" igen,
kramats med en mycket god vän,
är hos Helen o Staffan o kan skratta högt, mycket, länge o ofta,
äta gott o diskutera livets mirakel med ämnesbyte oftare än nån annan hinner blinka! ;O)
Wolfies tips: är du rädd eller tom. skräcklsagen för att säga något till någon?
Tänk efter... vad är det värsta som kan hända?
OM det inte kommer att få dig död,eller misshandlad på nåt sätt, våga säga vad som tynger dig o du kommer att finna en sån otrolig känsla därinne!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar