Vi "connectade" på nåt härligt sätt o har hållit kontakten sen dess.
Hon driver idag Framgångsbyrån Stockholm och jag har fått den äran att vara gästbloggare där.
Därför blir dagens inlägg helt lusfritt och i Framgångsbyråns anda som inte är så olik min... egentligen.
Du som hängt med från början i min blogg vet ju att allt började med ett trasigt hjärta från ett förhållande som gjorde att jag valde att göra en resa till USA.
Där hamnade jag (som man kan läsa på första blogginlägget...) i Arizona, bland de röda bergen.
They took my breath away, på riktigt.
På planet hem fanns det bara ett helt rätt beslut att välja om jag ville följa mitt hjärta, vilket jag ville.
Nämligen att åka till Sverige o avsluta mitt svenska liv, rensa o göra mig kvitt mina ägodelar för att emigrera och börja mitt nya liv bland de röda bergen.
Det jag verkligen lärt mig under denna min inre resa är att det är viktigt att göra klart, göra sig av med gamla tunga stenar i ryggsäcken om man vill gå genom livet med lätta steg och utan bakåtlut o axelskav från en knöfylld ryggsäck.
Jag lever i många världar, inte bara den vi kan se och ta på utan även den andliga världen med enormt värdefull vägledning.
Min intuition slipas för varje dag o det går som allra smidigast i mitt liv när jag verkligen följer den inre rösten som hela tiden påpekar saker som underlättar min vardag genom "bästa" handling eller beslut.
Massor av händelser som lett till knepig avslutning kom plötsligt upp igen o människor ringde o bad om ursäkt för saker som blivit knas för länge sedan som för att kasta ur stenar jag inte behövde på min resa mitt nya land.
Sen 2009 på hösten har den inre o yttre processen ägt rum med olika variationer på framgångstemat.
De flesta saker är avyttrade och de som är kvar finns i några banakartonger som väntar med spänning på att någon dag, något år, packas upp i något hus i någon stat... over där, superspännande!
Min gård i Växjö har inte blivit såld ännu vilket ligger som ett ständigt ok på mina axlar och hindra mig från att vara en helt o hållet fri kvinna!
Jag fick ett jobb på en ranch i Georgia och tog chansen/risken och åkte dit den 20 mars i år, utan enorma förväntningar.
Den storyn finns att läsa mellan den 20 och 25 mars....det gick käpprätt åt pipsvängen skulle Mattis, Ronja Rövardotters far ha sagt!
Sen lotsade livet mig hit o dit genom det stora landet o bjöd mig på otroliga möten med fantastiska människor, spänning, dramatik, nöjen, glädje och lyckorus till den 28 maj då kosan styrdes mot Sverige igen för att närvara vid min minstings bal o student på Gotland.
Sista dagen i Californien fick jag ett halvt löfte om ett jobb, ett riktigt drömjobb på en guesthorseranch i norr.
För att kunna åka tillbaks behöver jag ett arbetstillstånd som verkar dröja ...forever....trots att jag nu har ett jobb som är helt ok, så skriker mitt hjärta varje dag....av längtan tillbaks....till mitt land, det land där jag numer känner mig mer hemma än någonstans på jorden.
Jag hade kunnat välja att gå in i en depression på grund av detta, men det är ju livet ändå för kort för.
OM inte en depression så att va ledsen, besviken, låg o irriterad varje dag över att allt strul...som göra att jag inte kan leva min dröm när jag har den i min hand...såå frustrerande, så nära men ändå så fruktansvärt avlägsen.
Nu väljer jag inte det sättet att hantera min förtvivlan....jag vill vara levande, uppleva, känna, se, lyssna, lära mig....nya o fantastiska saker varje dag som fyller mitt hjärta och min själ med energi.
Men visst märker jag av skillnaden...på mig.
Jag har ännu mer än förut ett behov av att vara ensam, vara fri, dra mig undan....ingen annan märker detta....mer än jag, de förstår inte hur ett land som jag besökt tre gånger så fullständigt har "lagt beslag" på mig o min innersta önskan o jag förstår att det verkar helt obegripligt.
Så länge jag "tvingas" va kvar i Sverige blir inte min dröm komplett, mitt hjärta fullt lyckligt eller min själ fullt tillfredsställd.
Jag stångas varje dag med min längtan tillbaks för att äntligen hitta min plats på jorden, kunna slå mig till ro o sluta "vandra", samtidigt som jag gör mitt allra bästa för att alltid i varje ögonblick ta lärdom av det som händer, lära mig bli en ännu visare o bättre människa, se o va tacksam över alla dagliga små mirakel o njuta av att växa som människa.
Vill inte byta ut mig mot att vara nån annan...är tacksam för att jag har förmågan att minst varannan dag känna sån lycka i mitt hjärta över små saker som de flesta inte ens lägger märke till....o dessa kickar ger mig energi att glädja andra, göra mitt bästa för att få männskor i min omgivning att växa (ja inte på "tjocken" ;O) o må bra.
Att få och att ha förmågan och viljan att glädja andra är en ynnest som skapar goda o många ringar på livets vattenyta.
Att leva här o nu, trots illa tilltygade drömmar och visioner är också en konst som kräver träning, daglig träning, det gäller förresten allt i livet.
Hela tiden behöver vi jobba på en framåt strävan på insidan för att nå den på utsidan.
Ju mer jag lär, hör ser o förstår, ju ännu mer fattar jag att det finns kvar att lära, upptäcka o uppleva.
Min 100%-iga övertygelse är att vi bakar vår egen livspaj exakt så som den smakar..smakar den torftigt kanske vi borde krydda eller hysta i lite mer välsmakande ingredienser, smakar den som salta tårar kanske en toppad deciliter lyckorus skulle balansera upp smaken o är den för söt o intetsägande kanske vi borde smaksätta med aningen mer självkänsla, stolthet och mod.
Inte alls så att vi bör förtränga det som smärtar eller plågar, tvärt om, skrik o lev ut här o nu den känsla som tynger för att undvika trubblet med att hitta den under 3 kilo mossa hos nån psykolog om 30 år, men släpp den fri, bryt ihop o gå vidare, läkt o stärkt av visdom o mod.
Idag är jag tacksam för: chansen jag fått att nå ut till några fler hjärtan att beröra, TACK INGER!
att sommaren verkar vara på G, äntligen!
Wolfies tips: Träna dig på att varje dag upptäcka saker att glädjas åt,
även om du vaknat på "fel sida", SE, LYSSNA, KÄNN, SMAKA med hjärtat o tillåt dig upptäcka nya dimension i ditt hjärta!
