Det var så här allt började

Hösten -09 var jag i USA, Arizona närmare bestämt. Den resan visade sig vara ett vägskäl i mitt liv. När jag kom dit kände jag för första gången - HEMMA, ÄNTLIGEN HEMMA!

Lite skumt tyckte jag väl i början,då detta var första gången jag besökte landet. Jag var där tillsammans med 3 andra från Sverige, 1 man som återkom till samma ranch varje höst och nu var där för tolfte åter i rad och 2 tjejer som liksom jag, aldrig heller varit där förut. Vi skulle bo på en ranch, 1,5 timmes bilfärd norrut från Phoenix flygplats. 

En av de första dagarna lånade vi familjens bil och åkte norrut, för att dagen efter, bevittna skådespelet när solens första strålar, smygande letade sig in bland klipphällarna i Grand Canyon.

Vi körde av motorvägen en timme innan Grand Canyon för att övernatta i sista staden innan vårt mål - Williams. Bilen parkerade vi utanför en affär som sålde indian smycken. Detta var en viktig händelse, plats och ett mycket viktigt möte, skulle det visa sig.     I affären möttes vi av en mycket vänlig kvinna som jag genast gillade. Vi såg varann djupt i ögonen och fick nån slags "kontakt". Det fanns fantastiska silverarbeten, de flesta med något inslag av turkoser (en slags turkos kristall/sten) och det var svårt att se sig mätt på allt det vackra. Kvinnan och jag fick en mycket speciell kontakt, vi pratade och pratade och plötsligt, utan att vi förstod hur det gick till hade vi varit därinne i 5 timmar! Otroligt med tanke på hur pytteliten affären var. 

Jag har sedan många år alltid med mig en "klokbok" när jag gör något roligt eller annorlunda. Även denna gången var boken givetvis med. Jag bad kvinnan skriva i boken, vilket hon gjorde läääänge med en sirligt vacker handstil.                                                       När vi så äntligen stegade ut ur affären hörde jag en tydlig röst i mitt huvud som sa:         --  -Hon blir en bra kontakt när du flyttar hit! Va, jag såg mig om, rösten kom tillbaks en gång till, med samma bestämda budskap! Vaddå flyttar hit???

Min lilla speciella grej är att läsa vad människor skrivit i min bok, just innan jag går och lägger mig på kvällen...när allt är tyst och lugnt och jag verkligen kan ta in vad det står.        När jag lagt mig på sängen på hotellrummet och börjat läsa vad hon skrivit, fladdrade det till, försynt som ett par darrande fjärils vingar i mitt hjärta....Hon hade skrivit: - När du kom in i butiken och jag såg in i dina ögon, var det som att se in i mina egna ögon! För 5 år sen gjorde jag mig av med allt vad jag ägde, för att verkligen börja om..från början..med båda fötterna på jorden......                                                                                                      Orden strålade av kärlek, berörde mig djupt, varför förstod jag inte just då. Vet bara att jag kände en väldig tacksamhet att jag just mött denna kvinnan och att jag kände enormt mycket kärlek för henne. Vi har sen dess pratat minst var 6:e vecka och hon är som en kär syster för mig!

Någon dag senare var vi ,som de flesta dagar ute och red för att flytta boskapen mellan olika hagar (det tog några dagar innan vi förstod att det var just det vi gjorde, då det var många timmars ritt varje gång innan vi såg något staket). Just den morgonen kände jag att IDAG..kommer det att ske, idag kommer jag att kunna öppna mitt hjärta igen! 

Anledningen till att jag hamnade i USA var att jag ville lappa ihop mig efter ett förhållande som inte varit så värst lysande. Då jag blir sårad, gång på gång, stänger jag av mina känslor för att överleva, så även denna gång. Detta är ett mycket onormalt tillstånd för mig, då jag vanligtvis är en mycket känslosam människa. Så...här satt jag nu på hästryggen, på andra sidan jordklotet och mitt hjärta hade signalerat att det var dags, jag var redo att våga.....känna känslor igen. Fantastiskt men oj, så smärtsamt!                                              Jag hade varnat vår värd att det nog skulle bli en hel del tårar och att det inte var något fel på mig eller så, bara en process jag var tvungen att ta mig igenom. I tre väldigt långa timmar kändes det som om hjärtat skulle sprängas i tusen bitar, tårarna rann och jag lät hästen skritta sist i sakta mak. Runt omkring mig var det så Gudomligt vackert, att bara det gjorde ont.

Efter dessa 3 timmar, fyllda av smärta, vackra landskap och många uppmuntrande kramar från mina vänner och från våra två "värdcowboys", släppte allt plötsligt. Mitt rödmosiga, svullna ansikte sprack upp i ett stort leende och hjärtat var "levande" igen.                        EN FANTASTISK KÄNSLA JAG ALDRIG GLÖMMER! 

Efter 14 helt underbara dagar med övernattning mitt i ingenstans, under bar himmel, till ritter i branta grus sluttingar som kunnat få vilken modig människa som helst att få hjärtsnörp, satt vi så åter på planet till Sverige. När vi lyfte från Phoenix flygplats och jag såg bergen, bergen jag blivit grymt förälskad i, bergsäkert bergtagen, bestämde jag mig för:

ATT LEVA MIN DRÖM! Här ska jag bo, jag ska till Sverige nu, göra klart mitt Svenska liv, packa ur min "livsryggsäck", sälja allt jag äger och äntligen flytta HEM!

Detta var samma "inre resa" som kvinnan i affären skrivit om i min bok! Nu har jag en biljett till USA, den 20 mars och då BÖRJAR MITT NYA LIV, fullt av ÄVENTYR! 

Häng med på min resa vet jag!                                                                                                                                               Välkommen o du- HÅLL I HATTEN! Med Myrvälder vid ratten går det sällan i snigelfart!