Kryssa på vågor och lyckliga slut!

I helgen blev jag bjuden på Countrykryssning till Åland.
Redan i vänthallen på Vikingline kunde man ana magi. Massor av "gubba o kellingar" var klädda i hatt,fransjackor o boots-det är inte så vanligt att se, riktigt trevligt minsann.
Lite oroväckande började dock resan.
Kapten meddelade att vi skulle ligga kvar i hamn i 2 timmar på grund av hårt väder till sjöss, hrm det lät ju sådär...
Hur som helst var det i alla fall full rulle på duktiga countryband varvat med bluegrass.
Countrymusiken har ett sjönt gung som min kropp suger i sig och bluegrass kan man inte bli annat än glad av.
Vid 21.30 var det buffé,massor av god mat o efterätter som jag inte på något sätt kunde övertala mig att låta bli...
Härligt,verkligen att träffa så många nya och trevliga människor,alltid lär man sig något nytt.

Väl ute till havs kunde man inte undgå att det inte bara var musikgung,det blev mer o mer havsgung och jag tog mig snabbt till dansgolvet som lutade betänkligt åt ena hållet i en timmes tid.
Hård blåst kan man verkligen säga, men så länga man vimlade omkring o tränade benmusklerna på att hålla sig kvar på dansgolvet så höll sig sjösjukan borta.
Tyckte det var säkrast att va kvar till dansen var slut.
Klockan 4 var musiken i det närmaste slut och den värsta stormen hade bedarrat.

Vid 6 tiden var det dags för en liten lur sen var det uppstigning igen 9,frukostbuffé. Tja, ögonen var inte såå sugna på att vara öppna då,kändes som ett kilo grus i varje. Efter lite övertalning gick det i alla fall bättre och sen var det fullt musikös igen.

Helt underbart när man får chansen att beröra någons hjärta,om än bara för ettögonblick.
Det är en fantastisk gåva jag fått och det händer ofta att jag för feedback på att så har skett. Inget undantag den här gången.
Satt och pratade med en person jag aldrig träffat förut,om livet o så. När vi skildes åt fick jag en innerlig kram och jag kände att något hänt.
Senare på kvällen fick jag ett sms med en bekräftelse på att det verkligen hade hänt något,där inne i hjärtevrån.
Jag blir lika glad och tacksam varje gång det händer. Ju fler människor som vågar öppna sina hjärtan för ovillkorlig kärlek, ju fullare blir världen av kärlek!
På båten hem, (ja-tur jag gillar åka båt, Visby-Stockholm-Åland-Visby ;o) träffade jag på en granne till min polare Veronica som jag skulle sova hos. Hon tyckte jag kunde lifta med henne hem.
Tur var det, för nästan ända framme,mötte vi en schäferoch en pyrené på vift.
Hon stannade, jag for av och tog hundarna åt sidan medan hon vände bilen, åkte tillbaks med sina jyckar och ringde ägaren. 10 minuter senare dök han upp och var väldigt tacksam över att vi hade hittat hans hundar.
Härligt med lyckliga slut!

Idag är jag tacksam för att jag: fick åka på kryssning,
vara delaktig när ett nytt hjärta öppnades,
kom i precis rätt tid för att hjälpa två hundar hem från sin rymmarstråt!

Wolfies tips: våga prata med människor du inte känner,kanske får du vara med om ett mirakel eller bidrar någon/du till en förändring i ditt/någons liv!