Skön känsla när allt är packat!

Slutet av den här veckan tillbringar jag hos min Homeopatkollega Helen utanför Älmhult! Vi är liksom av samma skrot och korn. Varje gång vi träffas har vi så kul att man önskar att alla i hela världen skulle få vara med o skratta och ha så sanslöst roligt som vi har...ett skratt förlänger livet....vi kommer nog att leva i evighet!
Hos henne har mitt lilla upplag av de tillhörigheter jag med omsorg valt att behålla. Att rensa, sälja, skänka och i viss mån elda upp och slänga är en så befriande handling.
I hela mitt liv har jag ägt en väldig massa saker, fast det har jag inte riktigt fattat förrän när jag började rensa.... Jag hade möbler och prylar som tog upp 3 hus, 520 kv meter + en vind + ett garage + ett vedförråd!
Kan knappt tro att det var så himla mycket nu när jag tänker tillbaks....
I början var jag mycket sparsam med vad jag skulle göra mig av med...men efterhand som jag märkte att jag inte dog..varje gång nåt försvann av mitt bohag, blev jag allt modigare. Ganska snart infann sig en "tillfreds" känsla när något försvann. Senare byttes den känslan till en FRIHETs känsla!
Det var mäktigt i början, som om det gick lättar att andas, hjärtat fick bättre plats i kroppen, ljuvligt, nytt, det smakade mer.
De möbler jag haft i mitt föräldrahem och de som tillhört min älskade mormor var svårast att avyttra.
Det kändes viktigt att någon liksom...tog hand om dem, förvaltade dem på ett bra sätt...knäppt..jo,jag vet, men så kände jag i alla fall.
Sista möbeln gav jag bort till en vän på Gotland som kändes som en värdig "förvaltare" av min mormors sekretär. När vi kånkade in den i hans bostad sa han:
- Blir det bra om den får stå bredvid min morfars gamla koffert?
Åh, ja, det kändes verkligen som om han förstod mig precis, så jag lämnade den där med en tillfredskänsla av att den skulle trivas i Havdhem!
När allt nu är packat här känner jag ändå - ajajaj, jag äger ännu för mycket prylar, säkert nästan 20 banankartonger (fast bara banankartongerna var mer än 150, bara för några år sen)....jag vill ju vara fri,f r i, FRI!
Mer och mer har jag förstått att saker gör oss ofria, binder oss vid platser.De ska tas om hand, vårdas och ...ja förvaras helt enkelt.
Värdefulla saker man äger, skapar rädsla, man måste ha massor av lås, larm, galler, vakthund.....
och en plats att förvara allt på.
Wolfies tips:
Vill du bli fri, skala av dig det som tynger, belastar och tar upp din tid, och plats!