Idag har varit en ta-farväl-dag då jag besökt fd grannar och vänner och sagt hej då, vet ju inte om vi ses igen. Jag känner inte nån sorg över detta, bara att det är väldigt spännande att liksom få chansen att börja ett helt nytt liv, ja så känns det faktiskt, som andra chansen...det är inte alla som får det inte - lucky me!
I kväll var jag på osteopatbehandling, tur visade det sig. Min rygg var inte ens i närheten av att vara bra. Det mesta var på tok och hon förklarade bra om hur det var, vad som kunde hända om man inte fixade till problemen och det lät logiskt. Så, en behandling till nästa vecka o 2 till när jag kommer till Sverige igen i juni, så ska jag åtminstone bli ganska ok, hoppas vi.
Det är otroligt vad mycket hon kunde läsa ut bara genom att titta på min ryggrad och mycket visste jag redan. Mina händer domnar ju ofta, det var direkt kopplat till en cysta höger om ryggraden. Hoppas nu slippa det så småningom.
Idag är jag tacksam över att väninnan Veronica berättade om och gav mig numret till kvinnan som nu hjälper till att återställa min kropp till det bättre.
Wolfies tips: var öppen, låt intuitionen vägleda dig till det bästa för just DIG!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar