Från början var ju planen att vi skulle käka brunch somewhere, men när Mr Make äntligen dök upp kl 11, hade andra planer kommit emellan o han var tvungen att repa kl 1pm, så nu skulle det visst bli något annat, haha, i mitt liv vet man aldrig vad som händer.
Jag väntade tålmodigt utanför den överfyllda bilen medan han hivade ut en efter en ...gitarr som jag bar in på mitt rum...för att jag skulle få plats i bilen...som...bara hade ett säte, hans!
Around him samsades sovsäckar, kylväskor, fredspipor, med popcorn, halvätna fruktsallader, lite yngre o lite äldre varianter av ..nudlar..som av nån underlig anledning inte trivts i sin kopp utan rymt....lite varstans...
...två flöjter i fram rutan, förstärkare, skissblock, en stereo, en kamera,
o en "Peacemaker"....
...så, lätt road av detta scenario, klättrade jag in bland denna saliga blandning av ALLT, o tog plats i ...nej jag menar bak där sätet skulle varit, på en filt....sen bar det av mot....
Han ville visa mig ett fint ställe, samma ägare som det stället jag o Ralph stannade på väg från Flagstaff sist.
Han brukar spela där visst.
De hyrde ut fantastiska små stugor i alla tänkbara former o utföranden, mitt i Oak Creek Valley.
Pampig entré på receptionen!
Supersöta små timmerstugor...
Mixade med en högre variant...på ben..
..lite större, urcharmiga timmerhus...
....för större familjer...eller sällskap...
...en stabil kombination av trä o sten..
..det gick en väg upp...till ytterligare en hel rad med stugor..
Vägen dit var dagen till ära tämligen omockasinvänlig, så röran till trots var jag glad jag slapp gå hit...
Vackert o vilken melodi....
Vi vände hemåt o han tog nu av till vänster för att visa området där han bott för ett tag sen..
Aningen orolig över vad underrredet på hans bil skulle tycka om vägarna här, då det var ...tja...något ojämna, o emellanåt kunde man höra ljud underifrån som man önskar att man INTE hade hört..
Trots att det nu på bergens solsida o nere i Sedona varit mer än 20 grader i några dagar, ligger snön kvar på norrsidan.
Lättare få grepp om giganterna när man ser husen...
När man kikade närmare så var det inga pyttehus, tvärt om rejält, stora hus...
Vägen upp till översta huset var rejält brant, nåt för den stor o lösrumpade att ränna i några gånger dagligen...sen sitter fläsket därbak som en smäck!
Balkongerna tävlar om vilken som får den bästa, längsta o vackraste utsikten!
Kan inte låta bli att superfashineras av bergen o dess struktur, massor av ansikten när man tittar noga The Stone People!
Vitt skiftande form o färg!
Mycket trevligare soptunna än så här kan man väl inte ha?
Anki Anka o några av hennes släktingar var här o tog sig ett uppfriskande dopp i det klara 2 gradiga vattnet!
Vi drog oss tillbaks mot Sedona o jag bad att få bli avsläppt i min affär, ja, den känns redan som min!
Jag har fattat mitt beslut men hade inte berättat för Patricia, sen hade jag en plan utöver det...
Kan DU känna att detta är MIN AFFÄR?
TACK, BRA!
När jag kom in fanns det 2 kunder i affären o hon "visste" redan o sa:
-Jaha, här kommer ägaren, den nya ägaren, jag bara jobbar här, undrar när hon ska betala mig för det.... ;O)
Finns det nån som helst tvekan om att detta är mitt ställe, ett K-märkt hus med genuint skinnarbete, hantverk till försäljning?
Detta är vägen 89A från norr, Flagstaff, via Oak Creek Valley o först ser man hotellet, sen är denna affären nästa bygnad man ser....bättre läge kan man inte få!
Omgärdad av alla bedårande Red Rocks är jag äntligen framme vid ett av mina delmål!
Mitt förslag var att varje gång Trish jobbade i affären skulle jag komma dit o hon skulle lära mig allt från grunden, allt från hur o var man beställer, bokföring, larmsystem, skinnsömnad...RUBBET!
Sen kunde hon vid behov få använda mig i affären om hon saknade hjälp, gratis, då jag inte får arbeta här o det ligger ju i mitt intresse att lära mig rubbet!
Hon var helt med på alla noter.
Imorgon ska jag köpa min bil, o på onsdag troligen dra ut till hennes ranch i Cottonwood o rida mula!
Coolt, ny erfarenhet!
Känns som om vi varit systrar lääänge, träffats 3 gånger....coolt eller coolt!
ÅÅ VAD JAG ÖNSKAR ATT ALLA MIN GOA SYSTRAR KUNDE KOMMA HIT SAMTIDIGT, VI SKULLE HA MER ÄN KUL, O ROA OSS NATTEN LÅNG MED SKRATT O GLÄDJE!
Den här häftiga affären var nog det minsta jag någonsin skådat, ca tre kvadratmeter golv, men varje mm var väl utnyttjad vill jag lova!
På tillbaka vägen mot West Sedona gick jag inom i en galleria o träffade på en annan man som de röda rocksen kallat hit för 40 år sen.
Han..Robert Oliver Bernhagen... har skrivit 2 böcker Grasshoper Flats o Doodleburg Ranch.
För länge sen var west Sedona en stor boskapshage o bland kreaturen fanns massor med stora feta gräshoppor som man fångade o tog med sig hit ner till det strömmande vattnet för att använda som bete på fiskekroken.
Å här bredvid låg den enda o stora Ranchen Doodlebug Ranch...hans böcker - hans bidrag till Sedonas ära.
-Vi vet, du o jag vet att we belong here, no one else kan understand how we feel when Sedona calls us.
-I´m so happy to meet you, WELCOME BACK, WELCOME HOME TO the big SEDONA FAMILY!
www.grasshopperflatsedona.com
I en annan affär började jag prata med en man från Schweitz som har haft en Chokladaffär i Stockholm, gift med en kinesisk kvinna som båda blev mycket fashinerade över min livshistoria o önskade mig välkommen hit!
Denna dag lika varm o ljuvlig som igår, mumsade jag i mig en ny glassstrut till lunch 4.30..medan jag glatt travade backen upp mot West Sedona.
Mitt i allt ringde Candace o sa att hon hade en flaska eterisk olja, med Ros åt mig!
Shit vad glad jag blev, har letat flera dar men inte hittat vad jag sökte!
Hon frågade om jag behöve lift men jag tackade o sa att det var lugnt, jag behövde lite motion...
Vi knallade in på New Frontiers o delade en flaska Kombutcha o en minipåse med torkade kokbananer...på väg ut kom Susie, min Danska väninna o kramades o undrade hur allt gick?
Hon blev superglad över att höra att allt gick bra o kom just på innan jag gled ut genom dörren att det var ett stort födelsedagsparty i Sedona imorgonkväll som jag bara måste komma till o träffa massor av folk!
Japp, sa jag tackar det gör jag gärna!
Vi ska höras vid 6 imorgon när hon jobbat klart.
Vidare in på Heart o småmignlade o kramades lite med allt o alla innan vår gode vän som jag suddade med häromkvällen, körde oss båda hem.
Vi hade ett långt samtal bilen om homeopati o hur det skulle kunna hjälpa Veterans, från deras ångest o mentala plågor. Han är insatt i nåt sånt projekt.
Idag är jag tacksam över alla vackra vyer jag fått sett,
över mitt beslut att GO FOR THE STORE!
över alla härliga välkomnande människor,
o att jag nu ska lära mig massor av nya saker!
Wolfies tips: träna på att älska dig själv mer o använd något med rosendoft, äkta ros, du ska få känna hur gött det känns i hjärtat!
Finns rosenvatten att köpa i affären, fyll på sprejflaska o duscha ditt ansikte, mmmmmmm mmmmm
LOVE <3<3<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar