måndag 14 januari 2013

Snabb långprommis, fördjupade kontakter o mer varm choklad






Hur ÄR det bara möjligt att klockan kan gå så himla snabbt, speciellt kvällar o nätter?
När jag var färdig med bloggen var klockan 4 inatt...så formuläret med frågorna fick vänta tills imorse!
När jag äntligen var klar med översättningen av de 95 frågorna jag fått hjälp med av Hoenybone, travade jag iväg neråt för att finna den där väldans branta gatan uppåt till Humane society center, o lämna formuläret.
På vägen dit passerade jag Java Love caffee o vem kommer just då ut genom dörren?
Richard o Isha! vi kramade om varann o bestämde att vi skulle mötas två timmar senare på Heart of Sedona o prata. 
Jag förklarade att jag först skulle till H S C, sen uptown Sedona, längst bort till skinnaffären o sen tillbaks igen.
För 2 nätter sen hade jag en underlig dröm jag ville dela med henne o reda ut om vi ska försöka fixa boende tillsammans, då de åker ut pga renovering vilken dag som helst, o det känns som om vi ska påbörja nåt...snart, vi behövde prata!

Jag har nu hittat min lilla Mp3 o dunkade på lite snabba, poppiga låtar å frustade mig uppåt.
Vilket coolt hus va, mitt i den branta backen!
Tog i handtaget, pustandes o flämtandes från den raska promenaden i starkt motlut o den var ...LÅST!
SKIT också!
En kvinna som stod precis innanför dörren öppnade o sa:
-Sorry, vi har ändrat tiderna på måndagar o stänger nu klockan 1pm!
Jag förklarade mitt ärende o blev insläppt.
Hon hade dock ingen koll på vem kvinnan var som ville ha min hjälp, då hon troligen var volontaire..men hon behöll papperna samt tog min ansökan om att få vara frivilligt arbetande där.
Förklarade också att chefen för verksamheten dött alldeles plötsligt o nyligen så ingen hade nån riktig koll just nu på saker o ting, lite rörigt.
Ok, sa jag, I´ll be back another day, try to find her then! tackade o rumpade nerför backen igen.


Behövde lite uppgifter från banken o skyndade dit innan jag satt full fart mot skinnaffären 2.5 miles bort.
Genomsvettig var jag så äntligen framme o klev in.
Mannen från i söndags hälsad mig välkommen: 
-Hello again Sweden!
Han presenterade oss för varann o vi småpratade en stund om allt möjligt innan vi kom in på mitt byxproblem.
Hon kom med ett brilliant förslag! 
Ägarinnan är kvinnan med hunden, de andra två jobbar för henne,
www.upwestleather.com
Istället för en lång 2 cm bred lädersnodd, skulle jag fläta ihop 4 stycken smalare....
Kom inte ihåg hur man gjorde, minns att Helle visade mig när jag bodde hos dem i Mira Loma..så jag fick en ny lektion...


Här fanns lite av varje...


...å du kanske skulle vilja ha något här du också? 
Hrm...kan tro det!



Kossakuddar kanske....



...jacka, väst eller bara en sadelväska?
Jag betalade mina 4.. 6 feet långa snören o insåg att nu började det bli bråttom...


Fast jag drogs in i en djuraffär o blev poolare med den här bruden som lovade mig att jag skulle få lägga visitkort o en folder för kunderna att läsa i butiken.
Hon kände några få människor som jobbade med hundar men de höll mer på med djurkommunikation, så vad hon visste fanns det ingen i Sedona som jobbade med att lära människor bli calm and assertive packleaders....coolt ju!
Bara att sprida ut mig då!


Typ ett litet coolt hundcafé...med massor av läckerheter, nyttiga o smaskiga för 4 beningar...
En affär till kallade på mig, helt crazy, jag var redan väldigt sen......men jag lydde snällt o entrade undrande affären...frågade vad jag skulle här?
Jodå, svaret kom direkt. 
Det var en sak jag skulle ha med mig åt Isha, en liten ängel med en turcos till hjärta!
Jaja, ok, jag gick igenom alla 15 för att hitta exakt" hennes"...fann den, betalde o halvsprang nu, typ säkert en timme sen, men coolade ner lite när jag kom på...visst ja, hon har säkert koll, det är ju meningen vi ska ses idag så, det ordnar sig till det bästa.
Musiken var på o stegen raska o bestämda. 
Luften var ny mycket kylig o jag kände att långfillingar o en extra tröja hade inte alls varit att ta i nu....typ minus 7 grader, brrrr.



När jag äntligen kom dit, var de inte där. 
Men va ...en annan vän sen bryggeriet, Ronald med lilla hunden var där o en kvinna satt i fåtöljen bredvid honom. 
Vi har mailat lite o han har berättat att han är hemlös, så han var på upptining med sin lilla vovve därinne. 
Ingenstans att sova så de vandrar hela natten i kylan...huhuhu.
Kvinnan sa att hon sett mina vänner gå iväg för en stund sen, men det kändes ändå som om vi skulle ses.
Jag gick för att beställa en kopp varm o härligt spicy Mayan chocolate....men hejdade mig o gick tillbaks till min vän o frågade om han ville ha nåt.
Frågade om han hade provat den varma, starka chokladen. 
Det hade han inte, så han fick en kopp, me almondmilk, whipped cream o en likadan blåbärsbar som jag åt med Hoenybone i lördags.
Mannen var själaglad över dagens första mål klockan 6 på kvällen...o mumsade i sig med stor aptit.

Då kom mina vänner tillbaks o vi påbörjade vårt längsta prat hittils.
Vi har mycket gemensamt o har båda varit med om en hel del, liknande, spektakulära händelser....hon har en plan, flera faktiskt o en av dem....ojojoj, hjärtat hoppade vilt...spännande o se vart det leder...oss...

Plötsligt, mitt i en mening säger en av temakerskorna bakom disken:
-Vi stänger om 10 minuter!
-What? Redan 9? Nä, halv 10 var klockan...rackarns vad tiden rusade.
Vi tultade alla ut genom dörren, Ronald o vovven först, sen vi andra tre o nån annan eftersläntare...brrrrrr....vi bestämde att ses imorgon efter lunch, på Java Love, där det fanns internet....o jag småsprang hela vägen hem, brrrr i den stjärnklara natten!

Idag är jag tacksam för att jag för varje dag får fler kontakter, 
sprider ut mig, 
får massor av motion....
o är omgiven av dessa beautifulla röda berg!

Wolfies tips: känn hur gött det känns i hjärtat att göra något som innebär en positiv skillnad för en annan människa!
( Minns min vän Sinnika berättade en gång att hon på Julafton, sett en hemlös man tigga pengar utanför en affär. 
Hon gick in i affären o köpte honom en stor påse med frukt o gick ut o gav honom den o önskade GOD JUL! 
Känn själv, vad tror du han kände, o vad kände hon??? 
Hajjaru...tror det va? 
Den gesten kommer han alltid att minnas!
Tack Sinnika, du är en liten rar kvinna med ett enormt, stort o kärleksfullt hjärta! <3<3<3
                                                           Puss, puss!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar