Jeepjobb, glass, lift o onormalt normal??

Fint o coolt hus på väg ner till Jeepföretaget..

Varje dag jag stretar uppför o rullar nerför backen så blir jag helt fnoskig av att bara se vad jag ser, det hoppar o skuttar därinne...ÅH...vad jag önskar du kunde känna som jag, hoppas det, munnen skrattar hela tiden o småsjunger o det smittar, folk som åker förbi tutar o vinkar glatt....

Här sätter man ut sitt "garagerens" utanför på uppfarten o hoppas nån är sugen på att ta det med hem..fåtöljen såg inte så dum ut...

Andas in fotot...  ....... kan du känna...att något händer därinne....??
Hoppas det...vill så gärna dela mina upplevelser ända in i DITT HJÄRTA! <3

Tror väl vid detta laget inte att NÅGON längre tvivlar på att jag är på helt rätt ställe just nu!
Knappt ens mamsen... ;O)
Önskar hon kunde uppleva o förstå hur speciellt o underbart det är här å känna sig 100% lycklig över att jag är här!

Oj, tur jag har god syn så jag inte trampade på min lille vän, bra kamuflerad minsann!

Mitt i backen kunde man pusta ut på en bänk medans den röda vyn bamzade in bakom näthinnan! ;O)

MMMMMmmmmmmmumz!

Wolfie on her way Uptown Sedona...för att skaffa sig ett jobb!

Första stället...helt ok, han var på o skulle prata med sin chef o återkomma!

Här,nr 2, var det företaget som Big John sänt mig till...o här var jag redan väntad. 
Han hade redan pratat mycket gott om mig...coolt, vi pratade i 5 minuter, haha...
Kvinnan här blev eld o lågor o kastade sig ner framför datorn o började leta på internet hur de kunde lösa mitt work VISA!
Hon skulle prata med chefen o vi ska ses imorgon igen.
No doubt about att du hör hemme här, sa hon!

Kan du se mig i en sånhär Jeep?
Guidandes turister i detta undersköna landskap, med hatten på svaj o pistolen i hölstret, haha?

Minns inte om jag berättat att kvinnan från skinnaffären ringde upp mig o överöste mig med komplimanger om vilket enormt intryck jag gjort på henne o vilken inspiration jag var för människor...känns som jag redan skrivit det, men whatever...hon ville ses o prata...inte en susning om vad....men säker nåt bra!!!
Dit ska jag imorgon! Sen tillbaks hit igen!

Det är bara det att jag ännu inte fattar, TROTS ATT JAG NU FÅR FLERA DAGLIGA BEVIS på att människor tycker just såhär...jag är ju bara jag, gör vad som känns coolt o kul, har dessutom galet kul, mår förträffligt, lyckligare än någon annan jag känner så gott som varje dag....o JAG tycker att det är högst NORMALT, ALLA borde leva sina liv så....o så verkar det som om JAG anses som den övermodig, galna, onormalaste av alla, hrm....synpunkter emottages tacksamt!
Utredning pågår ;O)

På vägen tillbaks för att möta mina vänner på Java Love...trillade jag in här, drogs, sööööögs in..kolla själv, det har hänt fler än mig!

Man fick provsmaka så mycket man ville, men....ojojoj, vad svårt, ju mer jag smakade, ju mer vilsen blev jag.

Slutligen fastnade jag för en halv bit mörk fudge med mandel o nötter, inte så söt men gudomligt ...mmmmm, känn hur den smälter i munnen.....o lite att tugga på.....,mmmmm

Det här söta paret hade med sig sin 2 mån gamla dotter från Phoenix, hon hette...guess what?
SEDONA....coolt va? Sötnosan!

Planen var från början att gå på bio kl 2.30 men det var redan försent, så det fick bli en annan dag...halkade in här också, genomsvettig av min tunga rygga o alldeles förmycket kläder för att hålla mitt tempo i solskenet idag...svalkade mig med en....

...strut med hemgjord glass....smälte som balsam i min svettiga hals, haha

Jag hade nu bråttom då mina vänner strax skulle gå från Java Love o jag stretade på i värsta uppförsbacken med en växande tanke om att slicka i mig glassen o sträcka ut en tumme o lifta till Java.
Haha, hann inte få i mig det sista av struten förrän en bil stannade o mannen vevade ner rutan o sa:
- Jag såg dig innan idag på väg ner...vill du ha lift nånstan, Jim heter jag!
Wao, ville jag det eller VILLE JAG DET! Klart jag ville!

Han bodde i New York men hade ett hus här också....vi småpratade o han blev också "inspirerad" av att jag nu inte ägde hus mm, hade varit hans dröm också en gång, sälja allt o bara dra iväg.
Han gick med in på cafet där Isha o Richard satt...o vi bytte visitkort!
 Kramades o jag tackade så väldigt mycket för skjutsen!

Isha o jag satt ute i solen o pratade några timmar, sen drog vi vidare till New Frontiers, för lite kvällsmat o där anslöt några av deras vänner, mannen hade detta konstverket om halsen!

Vi är definitivt systrar sen gammalt, som om vi känt varann i eveigheter, fast det var 5 dar sen vi pratade första gången...här o nu...
Känns som om vi "behöver varann" just nu, som om vi kommer att ha stort utbyte av att umgås...
Hon var helt däckad igår o kunde inte komma ur sängen o Rickard hade fått skjuts till Cottonwood för att fixa en del nödvändiga grejer.

Min truckdriverkompis ÄLSKAR REA!
Skit samma vad de rear ut, bara det är billigt, haha.
Idag hade han hittat denna chokladsuperduperkorg med allt chokladigt man kan tänka sig...for 10 dollars...kunde han inte motstå...

Idag är jag tacksam över att jag återfunnit min "nya" syster,
att jag varit lyckig som en hoppetossa, sjungit o skuttat vägen fram,
suttit i solen o samlat fräknar,
käkar mumzig glass,
hittat människor som kan vara lösningen på mitt stannakvarVISA,
å fått lift innan jag ens hann sträcka ut tummen!

Wolfies tips: var uppmärksam på ALLA DOFTER, ta in dem med alla dina sinnen, smaka, känn, vilken färg har de, jaja jag vet....men pröva i alla fall, fast det låter konstigt.
Dofter gör saker med oss...vi kanske inte tänker på. 
                PUSS O Hej o hopp i lingonskogen, jaja här kör vi med tranbär..