Den här morgonen var det glidflygtävling ute på det lila flygfältet med Jim o Ralph o de andra flygfärdiga grabsen.
Jim (min hyresvärd) håller stenkoll på sitt plan under "uppvärmingen"......
...vilket tyvärr Ralph inte gjorde, han tittade bort ett ögonblick o vips...så var planet borta.
Det var programmerat att rotera i högersvängar...men av nån anledning drog det iväg o landade nånstans på okänd mark bakom kullarna. D
et var bara för Ralph att ta pejlen o appostlahästarna o ge sig av.
Därmed missade han tävlingen..som startade just här ....men han hittade sitt plan oskadat efter ca 20 minuter o ver grymt irriterad på sig själv tills jag sa åt honom att det man inte kan göra nåt åt är det föga värt att älta!
Tävlingen gick ut på att under 45 sekunder köra planen så högt som möjligt o helst hitta en uppåtgående varm luftstöm för planen som sedan skulle glida omkring där uppe längst möjliga tid...o sen när de dalade skulle de styras att landa inom en cirkel m ca I m i diameter, då fick man 11 extra poäng...
Palla sitta där o glo i luften efter små vita prickar med ryggen mot solen när man kan ha det så här gött....samla D-vitamin..o fräknar..
Det uppstod tumult då kvinnan som var tågvärd skulle riva Ralphs biljett, han vägrade, men till slut vann hon o fick en del av biljetten...o han kunde gå ombord.
Welcome! Thanks!
Den här käcka donnan serverade oss champagne o berättade massor om tågresan, både före o under resans gång, samt serverade diverse dryckor för törstiga.... ;O) människor...
Efter den gemensamma skålen, berättade hon att vi hade celebert besök av en dam från Phoenix just idag....fattar DU, fattar DU att det var just idag jag skulle med, vi försökte boka för i onsdags men då var det fullt...gång på gång får jag tacksamt ta emot dessa överväldigande bevis om att någon kraft hjälper mig till de alla bästa godbitarna, platserna, lösningarna o människorna här i livet!
FANTASTISKT!
Det enda jag behöver göra är att be om det bästa för mig, va öppen, tacka ja o emotta alla godsakerna som ramlar över mig.
Dessa biljetterna fick vi ju när vi "tog" en rundvandring på Resortet i Cornville. GRATIS!!!!
Hon pratade bara om damen hela tiden o jag hajjade väl inte allt hon sa men av nån anledning gick jag bort till bakdören o tittade ut.
Vissa av vagnarna var "öppna ute sittarvagnar" medan de flesta var innevagnar.
Där längst bort, i utevagnen, på mannens arm satt hon SONORA, så stolt o mäktig som bara en örndam kan vara o tittade mig rakt i ögonen.
WAO, hela magen drog ihop sig....WAO!
Shitttt alltså, att jag inte tänkt på det.
Det är jag bara att leta upp några örnar varje dag, kolla dem i ögonen o vips, så sitter magmusklerna som ett 6 pack! ;O)
Hon var 6 år gammal o hade hittats under ett bo i Phoenixtrakten.
Hennes bror låg uppe i boet, dödad av Afrikanska getingar....Sonora hade försökt fly för att unkomma attacken o föll då ur sitt bo lilla pluttan o bröt ena vingen på tre ställen.
Därför har hon nu istället för att bli utsläppt, vilket hon inte skulle klara då hon inte kan flyga, fått jobb som lärare o inspiratör runt om i USA: Hon var också med på Grand Entry nyligen på en stor Powwow nära Phonix, tågade in i tillsammans med en Goldenwingeagle, allra först... tätt fäljd av 800 dansare! MÄKTIGT!
DÅ...kan man minsann va stolt!
De som ville lyssnade intresseratt till mannens berättelse om verksamheten där de på centret tog hand om o hjälpte skadade örnar.
De som inte kunde klara sig själva fick ett arbete liknande detta.
Ca 14 stycken till just nu.
Wao, vilket hedersamt uppdrag han hade, o han var exakt rätt man för det jobbet, en mycket ödmjuk o tacksam man.
Innan jag åkte fick jag veta att jag skulle ta min lilla tobakspåse med mig som jag hade lagt av, fattade inte varför, men lydde snällt.
NU FATTADE JAG!
Hämtade påsen o strödde lite på Sonora o resten ut över marken som en ärofylld gest över örnens närvaro.
Tåget tuffade på ganksa långsamt o fint och hade 22 vagnar, en kvarts mile långt o Teamet jobbade sig ända fram (vi var sist) till första vagnen, informerade o lät sig fotograferas.
Hela resan var vitt varierande med mäktiga naturskiftningar.
Höga berg o djupa dalar...
Plötsligt frågade den här mannen:
- Do you work here!
Det blir en allt vanligare fråga så det borde inte var något problem om jag skulle vilja skaffa jobb här, de tror ju ändå redan att jag är anställd både här o där.
Han trodde jag var anställd som tågrånare eller nåt o plötsligt skulle jag komma vinande på en fartfylld, gnäggande springare förbi tåget o skrika YYYEEEIIIHHAAA!
Haha, cool idé!
Det hade jag visst det kunna göra men det enda som fanns att tillgå när vi nått spökstaden var några skrangliga undjur som skramlade omkring i en hage.
IIINte helt hundra på att effekten hade varit så klockren o komma hasandes med benen i marken på en av dem...
Whatever...vi började prata o blev snabbt pooooolare, jajjjemen, en till i min samling o sen pratade vi nästan hela resan.... 2 h tillbaks.
Walt hade nyligen sålt sitt hus o Texas o dragit norrut för att bosätta sig i Portland...lite likt min idé, packa, dra o va gla´!
Han berättade att han var programmerare men inte hade nån lust med det mer utan ville spela musik.
Han hade nyligen spelat in en CD, som jag senare fick ett x av.
Jag frågade om han hade lust att hänga med ut på kvällen.
För nån dag sen fick jag ju nys om att en svenska skulle upträda på nån restaurang i Corn Ville på kvällen.
Han hakade på, see you there, sa han....mmmmjjjjaaaaa, sa jag, men jag har ingen bil.
Lungt, då plockar jag givetvis upp dig, sa han glatt o vi bytte telefonnummer.
Den här ladan o ett bostadshus var vad som fanns + en nyfödd kalv o hans minimala o lurviga mamma samt 4 andra kalvar o 2 stora hornlamm, jaja, så säger man på ön.. får då på Svenska.
Jaja, sa bruttan i baren, det är resan inte målet som är viktig...
Loket kopplade ifrån o körde bort o kopplade på vår vagn så vi nu blev först istället för sist.
Hade varit en finfin kanot led med aningen mer vatten..
Alla berg, klippor stenar o annat här hade namn o vi kastade oss hejvilt från sida till sida vartefter hon bartenderskan med glada tillrop pekade hit o dit medan hon berättade om Nixons profilbild, Turtlerock, Budweissertrucken o jag vet inte allt..o vi hängde på o glodde ut på alla stenarna o försökte fatta vad hon menade...gick....sådär...
Grottor e min grej!
Gör mig mycket nyfiken!
Tänk om man kunde stanna tåget o bara få klättra upp o kika in, lite försiktigt...
Coolt långt var tåget, o när det svängde hit o dit, såg det ut som om det aldrig skulle ta slut!
Gammaldags bro som ännu lever kvar på den 100 år gamla järnvägen.
Nästan tillbaks igen, dränktes bergen i ett bedårande rödaktigt solljus.
Mitt ute i ingenstans låg den en minimal halvförfallen by med en ranch...
Japp, slut på resan.
Kunde inte låta bli o gå längst bak o tacka örnmannen för att de varit med o för hans fantastiska insats för örnarna o jag fick min andra bamsekram.
Vi drog genom den coola lilla westernstaden mot Sedona igen.
GRYM gatubelysning med solfångare!
Här var jag bara tvungen att be Ralph stanna för att kunna ta ett riktigt bra foto!
Cool eller ascool! Tvungen att skicka en bild till min JohnDeereson...
Vagnen utgjorde dekoren för den här tjejwesternbutiken!
Väggmålningar finns det gott om i detta landet!
Tillbaks på Panorama Boulevard en ministund, snygga till sig, sen kom Walt o hämtade mig.
Vi drog mot Cornville, där Ingrid Hagelberg skulle sjunga jazz...
När jag såg henne gick jag fram o sa:
-Hello, o lustigt nog svarade hon, Hello, hej...
-Jag e från Sverige, bräkte jag, ja, just så lät det, helt alldels förskräckligt....jag pratar ju med er därhemma ibland o det är ok men detta lät om om munnen förvreds till jag vet inte vad...det slutade med att vi mest pratade enelska med varann.
Vi kramades o hon var en riktigt goding, presenterade mig för publiken, vi har en Svenska här idag!
Jubel o applåder....haha, coolt!
-Var kommer du ifrån , frågade hon?
- Beddinge, sa jag, Lilla Beddinge, NÄÄ, NU SKJOJAR DU, sa hon, jag e från Trelleborg, du vet gatan där gummifabriken låg!
COOOLT or what?
Sen har jag varit jobbat o pluggat i Växjö, säger hon, men gudars, där hade jag ju min gård, sa jag!
Vi skrattade båda o hon känns som en härlig böna.
Hon ropade till sin man att han skulle hälsa på mig.
Jag gick bort till hans bord o vi började småprata lite.
Vad jobbar du med frågade han.
-Jag är Homeopat, sa jag, VA, sa han, jag också, jag är Naturläkare!
Shittttttt, vilken grej.
Till råga på allt bor de bara 2 kvarter bort....från panoram Blvd
Nya superpoolare! WAO!
Ingrid jazzade på duktigt medan vi avnjöt förätt o huvudrätt, som Walt generöst nog bjöd på, med några glas vitt!
MMMMM, det var lika gott som det ser ut!
Mandelöverbakad spätta med nåt urmumzigt citronsmör...inte den lilla spättan heller...
En dam i publiken firade sin födelsedag den här kvällen o vi sjöng alla först Happy Birthday för henne, sen körde jag o Ingrid duett på Vi gratulerar, kvinnan berättade ett han var en kvarta svenska
Klivit på tåget till Sverige, o just innan det skulle rulla hörde hon en röst, ja, ni vet en sån där som bor i mitt huvud också...GÅ AV TÅGET, NUUUU!
Det gjorde hon.
Träffade en världsvan yngling från USA o hakade på honom hit, de gifte sig, hon fick sitt Greencard efter 3 mån, snabba turer på den tiden vill jag lova.
Nu är hon gift med sin riktiga älskling o bor här för gott.
Walt undrade lite försiktigt om vi var representativa för svenska kvinnor, o vi skrattade gott o konstaterade att vi nog mer stod för den udda mindre delen som kastar sig handlöst ut i världen utan fallskärm, med sina väskor som enda sällskap.
Jag hade 2 o Ingrid hade en!!!
Vi kommer garanterat att träffas igen!
Walt o jag drog vidare till Sedona o Oak Creek brewery där de hade nåt balubaspary...
Satt vid elden mest o snackade med andra skumma typer, som liksom vi inte hade alla besticken i rätt fack i lådan ;O)
Han kom på den lysande idén att han väldigt gärna kunde gärna gifta sig med mig för att jag skulle få mitt Greencard...raringen!
Han hade inte haft en sån här bra dag på mycket länge o var verkligen tacksam o glad över sällskapet.
Jag hade bara behövt viska till honom att sova hos mig o han hade studsat ur bilen o följt med mig in. ;O)
Idag har jag varit hos Art, hypnotisören igen!
Du, det var så ascoolt.
Han lärde mig självhypnos.
Tog ner mig på botten, tog upp mig igen o kommenderade mig med ett ord att gå tillbaks på djupet o fjuff, som att åka rutchbana ner på djupet på 2 sekunder igen.
Men det coolaste var att varje gång han skulle ha upp mig o ville jag skulle öppna ögonen så gick inte det, inte med den bästa viljan i världen.
Skithäftigt! Som om hjärnan o ögonmusklerna inte hade nån kontakt ALLS!
Vissa gånger kunde jag röra hela kroppen, prata o skratta men inte öppna ögonen på 5 minuter.
Andra gånger kunde jag inte röra munnen heller, som om den var bortkopplad.
Jag var superfashinerad o vi gjorde det om o om igen för att jag skulle lära mig styra ögonen.
Sista gången sa han att jag skulle göra det helt själv o komma upp igen efter 30 sekunder.
Jag gjorde som han så o bonk, rätt ner i djupet, askalasballt, jag var överförtjust o kunde knappt låta bli att fnissa.
Sen efter en liten stund, var det som om jag fylldes med luft o långsamt lättade mot ytan.
Kroppen hade liksom en inbyggd klocka o visste när det var dags.
Sakta kom jag upp o bara efter kanske 15 sekunder kunde jag öppna ögonen!
HAN BLEV SUPERIMPAD O JAG VAR SKITLYCKLIG, HÖG SOM ETT HUS PÅ ENERGI ÖVER ATT JAG KUNDE NÅGOT SOM JAG ALDRIG I MITT LIV TRODDE JAG SKULE KLARA!!!!!
Andra som försökt hypnotisera mig har inte alls lyckats o jag trodde det var mig det var fel på.
I mitt lyckorus sa jag att om han vill prova nåt nytt så var jag gärna hans "försökskanin" jag älskar sånt här kul... att se hur kroppen reagerar i olika lägen! WAO!
På vägen tillbaks bestämde jag mig för att åka inom Safeways för att leta OB+ som de visst inte har i det här landet verkar det som.
Där på parkeringen ser jag min nya vän George, Beas man.
Jag skuttar fram över hela parkeringen till honom.
Han slänger allt han har i händerna, tar mig i famnen, lyfter o snurrar runt mig o jublar o ylar o viskar skrattade i mitt öra:
- Måtte inte chefen se mig nu!
Sen vände han sig inåt väggen o höll för ögonen.
Dig kan man ju inte titta på utan mörka solbrillor som du strålar o ler!
Jag var också inne i en Westernaffär i Cottonwood, där en man kom fram o hälsade o frågade:
-Vem är du, dig ser jag överallt o människor undrar vem du är?
Idag är jag så tacksam för ALLT jag varit med om från mäktiga pippisar, till nya vänner o hypnotiserade ögonöppningsproblem, SÅ COOLT SÅ LYCKLIG......
... stackars Jim tyckte att nu får du väl ändå ta o skärpa dig, det kan aldrig va nyttligt o le så där mycket o va så lycklig varje dag!!
Ralph var minst sagt skeptisk när jag kom tillbaks med Jims bil, hög som Eiffeltornet, då han har planer på att gå till Art han också, fast han vill INTE känna så där mycket som jag o INTE va SÅÅÅÅ HIMLA GLAD!
Bara känna lite av det jag känner, typ en smula!
Wolfies tips: Jag önskar att när du i forstsättningen läser min blogg.
Stilla ditt sinne några sekunder, tänk dig att du öppnar hjärtat som en ros som slår ut innan du läser o låt dig förföras av mitt rus.....medan du läser, låt mig smitta dig med kärlek o lycka som du sen kan mumsa på o sprida vidare under dagen!
Kicki, Lufsensnuffsen, SPECIELLT DUUUU! Pussa vovven!
L O V E ! <3<3<3<3
Snart måndag, ny vecka, nya möjligheter nya MIRAKEL!!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar