Tänkte bara pigga upp dig lite efter gårdagens lilla ras....uuuuuuuppppp igen!
Låt ditt hjärta beröras! <3
Grottan berdvid Coffe Pot Rock var mitt mål idag.
Har varit halvkrasslig ett tag så jag har inte velat/orkat ge mig på den branta klättringen det skulle innebära att ta sig upp dit innan.
När jag närmade mig Sugarloaf hörde jag någon yla däruppe...så jag hakade på.....det blev tyst, sen ett annat yl, jag härmade...o såg honom, men han såg inte mig...haha, skitkul tyckte jag.
Vi höll på ett bra tag medans jag fortsatte på min väg.
Slutligen ropade jag HEEEELLLOOOO!
Han kollade men såg mig inte....LEEEEFT, TO THE LEEEFFFFTTTTT!
Då fick han syn på min vilda vinkningar...o vinkade tillbaks....
COMING UUUPPPP, tjoade jag!
Vi möttes när killarna just kommit ner o jag rundat Sugarloafen....o kramades spontant, länge....
Han hade som jag blivit hitkallad av de Röda Rocksen så han förstod, hade kommit för en vecka sen från Phoenix o hade blivit told, där finns inga jobb, men han fick jobb första dan här....o var lika fri o galen som jag.
Polaren sa inte så mycket, men de verkade nöjda o glada båda.
Han fick mitt kort o skulle connecta på fejan...vi kommer säkerligen att ses igen o yla nånstans...
Haha, när vi möttes berättade han om en hund som exakt på pricekn hade härmat hans ylande.....jag skrattade...it wasn´t a dog, it was a wolf....
VAD VAR DET DU? Han skrattade också...trodde det var en riktig hund...- Det var såå himla coolt när den härmade mig exakt..hahhaahhaha
Vi kraaaamades igen o skiljdes åt o jag siktade in mig på grottan, fasligt långt där uppeborta!
Hittade ingen stig så jag gav mig in i tynnessnåren....med liv o lust, haha....tog inte lång tid innan jag såg ut som en igelkott!!
Det blev INTE BÄTTRE!!!!
Hittade spår av både coyote o havalinas...MASSSSSOOR!
Följde dem!
Lite spännande, de är visst inte så förtjusta i 2 beningar, men väldigt söta... tur jag har 4..hahah
Ser du den mörka pricken mitt i bild, det är den jag är på väg emot....min första grott expedition!
Mer coyote...
OUPS, har var det visst ett litet blodbad...kan inte låta bli att undra vad som hänt...??
Plötsligt hörde jag nån prata på avstånd o höjde blicken från min ojämna väg, då fick jag se...dem!
WAO, COOLT, JAG VILL OCKSÅ!!! Kunde inte se om de hade linor men jag förmodar att man inte kan ta sig upp dit utan....måste lära mig det.
Mäktigt, härligt befriande att fler än jag är komplett vilda o galna i den här delen av världen, kändes genast som mina kompisar...ojojoj, vad jag också ville dit!
De var kvar när jag klättrade ner o jag tjoade på dem o de tjoade tillbaks o vinkade....coolt..
Nu ska jag bara säga dig detta att jag känner inte nån, inte ens nån vältränad, o min käre bror o sönerna är nog de mest vältränade jag kan komma på...som skulle ge sig på den här klättringen jag gjorde idag...haha
Inte en enda gång får tanken slita sig att det kan hända nåt eller så...bara fokus framåt uppåt, grottan, framåt, uppåt grottan....o stenkoll, haha,vitsigt va...på var nästa fot skulle landa....o med en påse i ena handen med lunch, fanns det bara en kvar att sträcka sig efter grenar, buskar o gräs som kunde användas för att inte dråsa ner.
Efter en hel evighet, många pustanden då det nästan gick helt lodrät upp så nådde jag äntligen....NEJ, inte grottan, en vägg!
Suck, jag fick ta en broccolidricka klunk o ett äpple innan jag pallade röra mig igen.
Ser du minimala kryphålet mellan busken o bergväggen, DÄR ska jag NER långt ner, för att sen åter klättra upp mot grottan!
Hej o hå! Kollade o såg att det såg ut som att grottan inte alls var djup, hrm, borde jag kanske bara stanna här o sola....haha, nä, DET GICK JAG VERKLIGEN INTE MED PÅ!
På väg ner men ser den i alla fall nu!
COOLT, ganska stolt över att ME, en helt vanligt ovanligt vild o galen MOMMO/FASTER på 45 bast o 364 dagar pallade ta mig upp hit, GANSKA säker på att inte jättemånga jag känner, o jag känner MÅNGA, skulle pallat , tja eller ens bara kommit på tanken..att ta sig upp hit!
En första glimt in...
För att komma upp på den lilla branten/hyllan var man tvungen att hoppa.....mmm. olätt när men är slut som en halvdö kamel utan vatten i öknen.
Det gick bara inte, fick arschla upp min rupm först o trycka ifrån med benen för att komma upp...just då ringde telefonen....jag svarade, flämtande som ett ånglok....
Det var Lynette som undrade hur jag hade det o vad i allsindar jag gjorde?
Nåja, jag hämtade mig snabbt efter mer broccolidryck.....försökte sätta min rump tillrätta på den minimala trekanten som inte lutade alltförmycket....men ville ju sitta lite mjukt, svårt då de hala tyget gled iväg med mig...så jag bestämde mig för att kolla på klipphyllan över mig vad som fanns...o så....en nästan lodrät vägg kändes det som men små, små urgröpningar här o där gjorde att jag valde att ta av skorna o klättra med tårna in i de små groparna.
Ganska säker på att det såg skitkul ut, OM inte beskådaren hade svindel, då hade tjutet nog hörts ända till Sverige, haha.
Det kuliga är att jag som vanligt tar ett problem i taget, inte oj, svårt upp hur ska jag komma ner...nej det fär vänta tills jag är uppe, ett problem i taget, haha!
Whatever, du ser mitt lilla inboade space därnere, jag var helt genomsvett när jag kom upp så jag fick lägga kläderna på tork lite i solen, medan jag gav mig av på nästa expedition...
JUST HÄR O DÅ, började jag undra hur i all sin dar jag skulle ta mig ner igen, inga fickor, o kameran i handen, hrm....för en liten sekund undrade jag om alla bävrar var i hissen or what?
Men, nån del av mig kom på att några minuter tidigare hade jag ju kommit upp, o att försöka sig på att komma ner utan tågreppen var inte att tänka på...så, jag vände mig sakta o försiktigt o började min tåletning efter små gropar att ta fäste i...
Det coola är att jag inte ens har förstånd att bli rädd, orolig eller tro att jag ska ramla ner...det hade ju mest varit dumt.
Ingen skulle ju hitta mig här på evigheter o telefonen låg därnere på min minimala boplats så...japp hoppade det o tog mig supersakta ner igen, utan problem!
Så, nu kan alla Mamlor o andra oroliga pusta ut en stund, nu ska det bli lunch!
Andaaaaasssss!
Mäktigt är det att sitta där inne o kolla runt, dessa mycket gamla klippor som bitvis fallit ner o ligger som enorma bumlingar här o där...ojojoj, önskar jag kunde ta en bild på hela valvet på en gång, det var magnifikt!
Spännande struktur!
Här sitter jag på min minimala hylla o bara gassar mig i solen, svetten lackar!
YES, lunch!
Nästan allt åkte av för jag var geomsvett o tämligen övertygad om att ingen bara skulle poppa upp som "woody woodpecker" o överraska mig i mitt topplessolande!
Ingen annan skulle ge sig upp hit ensam heller, andra är alltid två, men än så länge är jag bara en!
Så lika bra att roa sig själv tänkte jag....o nej, jag rakar INTE benen, har man fått hår är det for a reason, a good reason!
Vargisen vile också sola sig...
Jag blev överraskande solbränd på de timmarna jag satt där, typ 1,5 i alla fall, svårt sitta still, lite minimalt underlag o på glid,men jag hann med en 5 minuters självhypnos i alla fall, det var lika coolt idag!
Å så en tacksam farvälkyss till den mäktiga grottan som förvarat o tagit väl han om mig en stund o visat mig sin skönhet!
Ungefär mitt i bilden ser du min lilla sittplats haha, tur jag inte är alltför storrumpad, o mindre lär den bli av allt detta klättrandet!
ASCOOLT att gifta sig under denna bågen, haha om man ens skulle få upp en brudgump här, o en vigselförättare, jaja coolt hade det varit i alla fall!
Rakt upp fanns en gigantisk spricka i hela bågen!
Någon hade varit omtänksam nog att placera en välkomnande blomma just vid grottans ingång ;O)
Farväl för den här gången!
Nu försvann solen ner bakom berget bredvid o en härlig svalka på min nakna armar slog emot mig när jag började mitt livs nerförsklättring!
Utan överdrift kan man beskriva den såhär, brant, brantare, brantast!
Insåg att det inte skulle va möjligt att hålla nåt i händerna.
Stoppade allt i fickorna på mina 2 träningsjackor..knöt dem om midjan o tog på mina handskar o gav mig neråt....man skulle kunde beskriva det som ett fantastiskt flödande apklättring med armar o ben.
Med 110% fokus på var nästa fot skulle sättas, hankandes fast i granar, gräs, stenar i ett jämt flöde....där...rasade foten, DÄR hittade jag grenen...som brast...DÅ... foten hittade snabbt fäste....typ så....träning för hjärnan att ta blixtsnabba beslut om var fötter o händer skulle placeras för att fixa den snudd på lodräta klättringen i lös grus o småsten, blandat med enorma klippblock som fick hoppas nerför..JA var inte detta spännande så vet jag inte...härligt befriande o på gränsen till livsfarligt skulle du ha sagt om du såg min mer än vilda framfast, BUT I SURVIVED!
Så himla härligt att märka att det varje sekund fanns något att hålla sig eller ställa foten på, sånt himla coooolt flyt, fattaru ;O) ??
Inte en fallskråma men aningen många taggstick blev det på mina bara armar!
Sjukt törstig, efter klättringen upp o sen mitt i solen, alldeles för lite väska som vanligt, så det blev till att käka snö idag igen när jag äntligen nådde flodfåran.
Nästan vid civilisationen mötte jag Thom o dottern Sara.
Vi började prata o blev polare.
Han hade en son som just fått beskedet att han troligen överlever sin leversjukdom ett tag till...vi följdes åt till bilen...o jag blev erbjuden lift ner till Basha´s...där röda grapefrukter o dasspappar skulle inhandlas!
Idag är jag tacksam att jag fixade ta mig upp dit, o ner o allt gick så coolt bra!
...för mina nya kompisar....
för all sol jag stekt mig i...
Wolfies tips: utmana dig på något du inte vågar, det får dig att växa när du inser att du klarade det!
SKÅLA med mig idag på min 46 årsdag!
SKÅL!
Å GRATTIS o SKÅL EMIL! <3<3<3<3
Fick (jaja, fick o fick, jag fick själv göra jobbet men det var det VÄRT) en son i 25 årspresent, vad kan man väl mer önska sig, nada!
Å vet du, någon Härlig människa skrev till mig idag att jag inspirerat med bloggen o kallade mig sin hjälte, hur mumzigt smakade inte det??
Å inte nog med det, en annan Goding hade fått hoppet åter, vilka födelsedagspresenter!
TACKSAM! <3<3<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar