De här grabsen hade lite större maskiner....
Japp, på några sekunder försvann planet upp i luften, floffff, tills det knappt syntes mer...det gäller att hålla fokus, dumt tappa bort det...o va tvungen att ränna o leta...några dagar i oändlig terräng....
Inte värst lättskådat med den molniga himlen som bakgrund...
Efter en stunds tittande så var det äntligen dags för mig att erövra förarplatsen....wao vad skönt, jag som alltid kör i vanliga fall har känt mig lite degraderad nu ett tag.
Detta är Cottonwood, där jag skulle träffa Art Baner för min hypnossession.
Det gick lysande att hitta dit.
En mycket trevlig man som jag genast kände mig trygg tillsammans med.
Vi pratade lite först om vad jag ville uppnå.
Mitt ena mål var att varje cell i min kropp skulle vara fokuserad på att hitta de rätta kanalerna för att få stanna kvar här lagligt, det andra var att bara äta sånt som är bra för mig, samt i rätt mängd...
Hans röst var mycket behaglig och när han sa att jag skulle försöka öppna ögonen men utan att jag skulle lyckas, så på nån vänster visste jag att jag kunde men kroppen vägrade ens försöka...coolt, likadant var det med båda armarna, de bara vägrade försöka röra sig.
Sen pratade han in mina suggestioner till mitt undermedvetna medan jag var kvar där nere i mitt innersta.
Han höll minst på en timme,o när han sa att jag nu var övertygad om att jag skulle få stanna här så knäppte det liksom till i kroppen o sista gnuttan tvivel försvann, schischhh...YES, WAO, COOLT!
Jag hoppade av vid en Hikingthreftstore som nu var öppna o klev på.
Haha, den gubben var ju kul.
Jissus vad han predikade för en stackars brud om vad hon skulle ha närmast kroppen för att inte frysa.....polyester, INTE bomull...han kunde o visste säkert massor men var enormt påstridig o sa man emot honom riskerade man nog bli vräkt ut genom dörren...jaja, jag höll mig på god fot med honom o hittade massor av bra saker för att inte frysa ihjäl däruppe i Mounument Valley....han mjuknade lite när han kollade mina kläder o smycken o tyckte jag var ganska värdefull där jag stod ;O)
Han hade inga kassar så han tömde resolut ut alla säckar från en svart sopsäck o hivade ner mina prylar i den....jag tog den på ryggen o dansade nöjd hemåt....
Jag snabbkäkade en sallad, bytte om för att gå på Powerwalk, då ringde Dorothy o bubblade om allt möjligt i minst 20 minuter....ungraren, grannen du vet, hade kommit över sent igårkväll.
Du måste komma ut Dorothy.....hon var sådär sugen på det men han gav sig inte...
Kolla min nya app, den kan leta upp planeterna o stjärnbilder på himlen om man vrider den såhär....coolt va?
Det fick hon ju hålla med om tanten...så han föreslog att hon skulle ladda ner appen på sin telefon, fniss, hon funderar ännu på om hon klarar sig utan den eller inte...
Äntligen kom jag iväg på min powerwalk.
Gött, har inte varit ute mycket på några dagaar, då jag haft för dåliga kläder för detta något kyliga vädret.
Helt klart en kaktusintresserad familj som bor här!
Längst bort till höger i bild ser du Coffee Pot o närmast Sugarloaf, som var mitt mål för dagen.
Tänk att bo såhär nära, wao!
Började undra om jag inte skulle kunna klättra upp på toppen, eller ens nå foten.. då det var trädgårdar med stängsel övrallt.
YES, äntligen hittade jag en liten förskrämd stig mellan två trädgårdar.
Japp, toppen var som sagt var dagens mål o från detta hållet såg det ut att bli aningen knepigt....måste till o med jag erkänna....MEN, det omöjliga tar ju bara lite längre tid som du vet...
Med bestämda steg knatade jag på... runt hela "limpan".
Där på andra sidan dalen till höger är ju den berömda Coffee Pot men också nåt annat som fångade mitt intresse.
Ser du det svarta hålet ganska långt till vänster i bilden....EN GROTTA!
Nån som hänger på dit en dag??
Jag måste bara klättra upp dit...
...erkänn att du blev sugen på att kika in??? Kanske man tom kan sova där....wao...
Chimney Rock! Den ska jag snart upp på den också!
Danska Sussie skickade hit mig.
Du måste gå dit o jorda dig, sa hon, det är en helt annan energi däruppe än på andra sidan.
Det kändes direkt men hur jag än funderade o kände så kunde jag inte komma på nåt bra ord som förklarade skillnaden, bara mycket...annorlunda, mer power kanske men ändå mjukare på nåt märkligt sätt.
Mäktigt, mmmmm, jo.....MÄKTIGARE var ett bra ord, tack, nån pusslade just in det i mitt öra....
De här rara människorna började jag prata med, oooovanligt men sant.
Hon var från början från Österrike, åkte till Indien o träffade en Amrikan som hon gifte sig med o flyttade hit för 30 år sen.
Nu är hon gift med den här Holländaren o så jag från Sverige mitt i allt, cool triomix, på detta mystiska berg.
Han tyckte minsann jag skulle ha ett foto på mig med Coffee Pot som bakgrundsvy!
Efter ytterliga en stunds brant klättring nådde jag äntligen toppen, rejält frustande.
Såg till min fasa i spegeln igår att min rumpa börjar tappa stunsen,den liksom...öäähh dallrade lite....usch... dags för dagliga klättringar
Hittade en perfekt trädgren för kameran o kom för första gången på att jag skulle leta upp självutlösarinställningen Å JAG HITTADE DEN!
Rännde runt som en vildekorre o tog foto från alla vinklar, skitakul ju.
Skicakde en bild hem till Jim via mail o han gick o kollade i fönstret, o såg i kikaren en gestalt ränna omkring däruppe, skrattande insåg att han att det var jag.
Jag såg klart o tydligt huset här hemma men som ett pyttishus bara, ser du det?Haha, jag har falkögon!
Coolt långt borta men ändå hyfsat nära!
På vägen ner, just mitt i en massa kärleksfulla tankar, tittade jag ner o fick se ett himla fint hjärta, med 2 inneboende växande individer, superfint o mitt hjärta blev alldeles extravarmt o bultande.
Så vill jag ha det!
FROM "ALL OF ME" to ALL OF YOU, HAPPY NEW LIFE, FILLED WITH LOVE!
Stigen var härligt naturell, organisk, tom. KRAV-godkänd tror jag, hihi..
(Fasterbebisen Otto, här ska du inte påbörja din "gå ut o gå lektion", mest vingel o mingel...men pappan din hade älskat att vrålåka på sin "bergacykel" som ett jehu här...)
Stillsamt porlande vatten som skapade sig egna frusna mönster...
Cooooolt!
Här bor vänner till mig hoppas jag verkligen....för de har ett ascoolt runt hus och en tipi i sin trädgård.
Den här supersnygga blå pippin gäckade mig på hemvägen, men jag fick en bra bild av ca 15 försök...
Idag är jag tacksam över att jag fick se Jim o hans polare flyga,
varit på hypnos....so far so good,
att jag hittat så många varma o bra vinterkläder,
att mina ben o min kropp trots stånkanden, tog mig upp på toppen av Sugarloaf, what a view!
Wolfies tips: lova dig själv att prova nån ny rolig terapi nästa år, som du känner dig nyfiken på!
HAPPY NEW YEAR WITH FLYING ROMANCE! <3<3<3<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar